HP Tran: ”Vi är trötta på att vara trötta”

HP Tran, lärare och krönikör på Vi Lärare, höll ett eldigt tal under manifestationen på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Foto: Nicklas Elmrin

Nedskärningar Läraren HP Tran på Tångenskolan på Hisingen i Göteborg är tydlig:
– Politikerna prioriterar inte lärare, barn, kunskap och utbildning. Annars skulle de inte göra dessa nedskärningar.
Här är hela hans tal från manifestationen på Gustav Adolfs Torg.

Redaktionen

25 maj 2023

LÄS ÄVEN:

Eldsjälen bakom protesterna i Göteborg: Kändes självklart

Budskapet till politikerna: ”Ni har sommarlovet på er”

Kritiken: ”Politikerna har mörkat om nedskärningar”

”Mitt namn är HP Tran och jag arbetar som lärare på Tångenskolan, Hisingen, Göteborg.

Det är slutet på maj månad. Och vi närmar oss slutet på det maratonlopp som kallas för läsåret. Och alla som någon gång har sprungit ett lopp vet att det alltid är som jobbigast i slutet. Det är då energin är som lägst och det är då som man verkligen testas. Knäna värker, fötterna skaver och tröttheten lägger sig som en blöt filt över kroppen. Man tänker: “Kom igen nu, lite till. Snart är du i mål. Fortsätt kämpa!”

Och det är så jag känner just nu. “Kom igen nu. Lite till. Snart är du i mål.” De flesta som springer ett lopp tar sig i mål. Men några gör tyvärr inte det. Av olika skäl.

Att jobba som lärare i en skola idag är lite som att springa ett maratonlopp. Man börjar läsåret, är taggad, kroppen är laddad med energi, hopp, glädje, förväntan. Och under loppets gång finns det ett antal stopp där man kan ladda med vatten och energi. Ju längre in loppet man kommer, desto tröttare blir man. De flesta går i mål. Några gör det inte.

LÄS ÄVEN: Åsa Fahléns politikerkrav: ”Lyssna på oss lärare!”

Och som sagt. Nu är vi i slutet på maj månad. Nu är man trött. Somliga är tröttare än andra. Och vi närmar oss mållinjen. Där finns det stor tröst. Kanske är det därför vi orkar lite till.

Men vi är trötta. Det är vi. Jag är trött. Ni är trötta.

Läraren HP Tran skriver även krönikor för Vi Lärare. Foto: Nicklas Elmrin

Vi är trötta för att vi har för mycket att göra. Vi är trötta för att vi måste skynda oss lite mer mellan lektionerna. Vi är trötta för att vi inte hinner ta ut våra raster. Vi är trötta på att ständigt inte hinna med vårt arbete. Vi är trötta på att inte bli lyssnade på. Vi är trötta - på att vara trötta.

Och om du känner dig trött idag. Här och nu.

Vänta bara tills nästa läsår. Då lär du vara ännu tröttare.

Vi kommer att vara tröttare för att vi till nästa läsår blir färre vuxna som arbetar på skolorna. Det blir färre vuxna som kommer att titta till eleverna när de är ute på rast. Färre vuxna som kommer gå emellan och förhindra att det blir konflikter. Färre vuxna som hinner se barn som behöver bli sedda. Färre vuxna i korridorerna. Färre vuxna som kan gå iväg och lästräna med elever som behöver lästräna. Färre vuxna som kan säkerställa att skolan är en trygg och säker plats för eleverna.

Fortfarande samma krav

Färre elevassistenter. Färre fritidspedagoger. Färre lärare. Men samtidigt: Samma krav och förväntningar på skolan och lärarna.

Slagorden var många när tusentals manifesterade i Göteborg. Foto: Nicklas Elmrin

Varför ser det ut så här då? Varför har våra makthavare bestämt sig för att skära ned i en av de absolut viktigaste institutionerna i samhället, skolan? Varför har de beslutat om att spara ned på skolan? Spar vi på skolan nu kommer det att slå tillbaka mot oss tiofalt i framtiden.

Det går att förändra. Det går att satsa mer pengar på skolan.

LÄS MER – FLER ARTIKLAR OM NEDSKÄRNINGAR I SKOLAN

Allt handlar om prioriteringar. Och våra politiker, våra makthavare på kommunal nivå upp till nationell nivå, har med en fruktansvärd tydlighet visat att de inte alls prioriterar skolan. De prioriterar inte oss lärare. De prioriterar inte barnen och de prioriterar inte kunskap och bildning. Uppenbarligen.

Annars hade de inte gjort dessa nedskärningar.

Och det är därför vi står här samlade idag. För att visa vårt missnöje mot nedskärningarna som görs på skolorna och på barnen.

Om tre månader är det augusti. Och då börjar ett nytt läsår, ett nytt maratonlopp. Jag vet inte hur nästa läsår kommer att se ut. Men en sak vet jag. Vi kommer med största sannolikhet att vara betydligt tröttare än vad vi är idag. Och färre av oss kommer att orka hela vägen in i mål.”