HP Tran, lärare och Vi Lärares krönikör, och Åsa Plesner, tankesmedjan Balans, under manifestationen i Göteborg. Foto: Nicklas Elmrin
Budskapet till politikerna: ”Ni har sommarlovet på er”
Åsa Plesner, skolprofil och utredare på tankesmedjan Balans, var en av talarna under manifestationen i Göteborg. Foto: Nicklas Elmrin
Nedskärningar
För skolprofilen Åsa Plesner var det en självklarhet att sätta sig på tåget till Göteborg och hålla tal under manifestationen:
– Lärarna måste börja betrakta kommunpolitiker och rikspolitiker som två elever som slåss och skyller på varandra. De har ett gemensamt problem som de måste lösa och nu har de sommarlovet på sig att visa bättring.
LÄS ÄVEN:
Eldsjälen bakom protesterna i Göteborg: Kändes självklart
Åsa Fahléns politikerkrav: ”Lyssna på oss lärare!”
Åsa Plesner, utredare på tankesmedjan Balans, sammanfattar läget så här:
– Enda sättet för en lärare att vara lojal mot skolan och eleverna i dagsläget är att sätta ned foten och protestera. Det håller inte med dessa nedskärningar och besparingar. Det var glädjande att protesterna i Stockholm ändå ledde till att politikerna trollade fram 102 miljoner till, säger hon.
Åsa Plesner är noga med att poängtera att budgeterna inte är huggna i sten.
– Det handlar bara om siffror. Naturligtvis kan en budget prioriteras om så att beloppen till skolan ändras. Alla som orkar – inte bara lärare – måste kämpa för skolan nu.
”Vuxna håller i regel käften”
Här är hennes tal i Göteborg ord för ord:
”Jag heter Åsa Plesner, och jag jobbar inte i skolan längre. Jag gick hem en dag 2016 och efter det har jag inte kunnat jobba i miljöer med mycket ljud och täta avbrott. Och eftersom det måste få låta och hända saker där barn är så får jag nöja mig med att jobba med vuxna sedan dess. Vuxna håller i regel käften. Jag återkommer till det.
Att jobba i tysta miljöer har gett mig tid och ork att läsa, skriva och räkna.
Jag har läst i budgetar och verksamhetsplaner och konsekvensbedömningar. De nedskärningar som ska göras nu, de görs inte på skolor som hittills har fått vad de behövt för att upprätthålla balans mellan krav och resurser för lärare och elever. År efter år efter år har fullmäktige och förvaltningar och ledningsgrupper runt om i landet skrivit beslut om att skolor ska jobba mer effektivt. Jag har läst de där besluten och undrat vad de menar.
”Man kan inte effektivisera barn”
Jag har skrivit. Tillsammans med Marcus Larsson har vi på Tankesmedjan Balans skrivit fem böcker för att visa att det är inte lärarnas eller skolpersonalens fel att skolan har problem. Att lärare och skolpersonal tvärtom HAR problem, för det står i en massa beslut att de ska jobba mer effektivt. Men man kan inte effektivisera barn.
Och jag har räknat. Och räknat. Och är det en enda sak som är bra med de nedskärningar som beslutas runt om i landet nu, så är det att det har blivit fler som räknar. Vi är många här idag som räknat ut att det inte kommer att gå ihop nästa läsår. Inte ekonomiskt, inte mänskligt. Och i Stockholm, i Arvika, i Umeå, Örebro och Malmö samlas de också på gatorna, för de kan också räkna.
”Lös det på annat sätt”
Jag sa förut att vuxna i regel håller käften. Men jag tror att det är dags att ändra på det. Att vara lojal med skolan år 2023 är inte att acceptera att staten och kommunerna bråkar om vem det var som började eller vems fel nedskärningarna är. Det är dags att vi gör det skickliga lärare kan göra: sätter en tydlig gräns och gör klart för politiker och ekonomer på alla nivåer att det räcker nu. Ni får lösa det här på ett annat sätt. Skolorna och välfärden behöver tillräckliga resurser och långsiktiga förutsättningar klara nu. Betala ut dem – jag lovar att det går, jag är också ekonom och jag vet att budgetar inte skrivna i sten utan i Excel. Man kan skriva andra siffror i cellerna.”
LÄS ÄVEN:
Skolprofilerna under demonstrationen: ”Vi måste bråka mer”
Maria Wiman: Det ligger en hisnande urkraft i att kroka arm tillsammans
