Lärarens protest mot anmälningsplikt: ”Oanständigt”

LÄS ÄVEN: Lärarnas oro för aingsplikten: Drabbar hela arbetsplatsennmäln

Här är Lillemot Malmbos hela tal:

”Jag tänker på dem ganska ofta. Syskonparet som en dag försvann. Storasystern med bekymmersrynkan och de sorgsna, trötta ögonen. Lillebror med skiter-i-det-här attityden men med leendet i mungipan och glittret kvar i blicken. Skolan kom de till varje dag trots utvisningshot hängande över dem. Tills en dag när deras stolar stod tomma i klassrummet. 

Nu, när regeringen och SD går vidare med förslaget om informationsplikt, tänker jag ännu oftare på syskonen. Om jag var lärare i ett annat klassrum och de kom dit, papperslösa men med önskan om att lära och behov av trygghet och tillit – skulle jag då tvingas enligt lag – att ange dem? Det, det kommer inte hända.

”Behöver inte mer stress”

Sällan har ett förslag mötts av så skarp kritik och enormt motstånd och det med rätta. Vi som arbetar i välfärden har tillräckligt att göra i underfinansierade, underbemannade och svältfödda verksamheter – vi behöver inte mer samvetsstress – känslan av att inte räcka till är för stor som den är. Säg inte till oss att också vara gränspoliser!

De som driver på och lobbar för informationsplikt och angiveri vill låtsas om som att lärare och vägledare som inte anger inte tar sitt ansvar. De menar att vi i skolan redan idag har anmälningsplikt kring barn och elever som till exempel riskerar att fara illa. Det är sant och riktigt, men det är en milsvid, avgrundsdjup skillnad på att anmäla oro för ett barn och att ange ett barn för att det saknar rätt dokumentation i sin och familjens förhoppning om ett tryggt och säkert liv i Sverige. 

Ett skuggsamhälle blir inte mindre eller ljusare genom att samhällets svagaste och utsatta får färre och färre platser där de vågar söka hjälp och stöd.

Att kräva av oss att ange våra elever riskerar att urholka respekten och förtroendet för vår profession.

Som lärare har jag och mina kollegor, från förskolan till vuxenutbildning, genom vår yrkesetik förbundit oss att alltid skydda våra elever mot skada. Vi har också förbundit oss att aldrig sprida information vidare om det inte är för elevens bästa. Elever ska känna sig trygga i skolan, kunna lita på personalen de möter och att jag som lärare alltid vill dem väl.

Sveriges Lärare är partipolitiskt obundet, vi bedriver varken partipolitik eller migrationspolitik men inget av det jag säger idag handlar i grunden om det. Det jag säger är att vi lärare och vägledare inte har i uppgift att vara instrument för att verkställa politik inom andra områden än utbildning och skola. 

”Vi anger inte”

Lärare arbetar med och ansvarar för elevers utbildning och fostran, inget annat. Att kräva av oss att ange våra elever är oanständigt och riskerar att urholka respekten och förtroendet för vår profession.

Barnkonventionen är lag i Sverige och slår fast att alla barn som befinner sig i Sverige har samma rättigheter utan åtskillnad. Det innebär också i alla beslut och åtgärder som rör barn ska barnets bästa alltid beaktas. Deras rätt till utbildning tillsammans med lärares yrkesetiska principer gör frågan glasklar:

Vi är Sveriges Lärare – och vi anger inte!”

LÄS ÄVEN: 

Öppnar för anmälningsplikt – men inte för lärare

Debatt: Vad är egentligen moraliskt rätt i att ”ange”?

Här manifesterar lärarna mot anmälningsplikt: ”Ska inte visa ut”

Göteborg stad: ”Här slipper lärare anmälningsplikten”

Facken protesterar i gemensam manifestation

Regeringens angiverikris – skolministern lämnar besked till lärarna