Spelet om lärarnas tid: ”Seklets viktigaste reform”

Den 9 juni i år beslutade riksdagen att det i lärares undervisningsuppdrag ingår såväl undervisning som planering och uppföljning. Regeringen fick samtidigt i uppdrag att tids­mässigt reglera de olika delarna.

Ett par veckor senare antog regeringen en förordning som anger bestämda tidsintervall för lärares undervisning samt planering och uppföljning (se sidan 31).

– Det här är en historisk reform, seklets viktigaste, som både ger oss bättre förutsättningar att undervisa, och barn och elever bättre möjligheter att lyckas, säger Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare.

”Har jobbat strategiskt”

En återreglering av skolan, inte minst undervisningstiden och vad som hör till den, har stått högst på Sveriges Lärares dagordning sedan förbundet bildades.

– Lärare har i decennier velat ha en reglerad undervisningstid. När vi bildade Sveriges Lärare gjorde vi det med ambitionen att samla och ena lärarkåren för att få till en större förändringskraft. Regle­­ringen är ett tydligt kvitto på att vi har blivit just den kraften.

Beslutet kan även sägas utgöra ett konkret betyg på förbundets påverkansarbete. Enligt vad Vi Lärare erfar har Sveriges Lärare under lång tid haft regelbundna möten med riksdagspartierna, på senare tid ingående samtal med Liberalerna.

– Vi har jobbat strategiskt på alla nivåer och med alla verktyg som vi har haft tillgång till, berättar Anna Olskog.

– För att beslutsfattarna verkligen ska förstå behovet av en reglering har det varit viktigt för oss att i samtal och möten så tydligt och konkret som möjligt beskriva den verklighet som många lärare befinner sig i.

Vi Lärare har, tillsammans med de egna specialtidningarna, i återkommande avslöjande reportage visat på stora brister inom skolan.

– De har betytt jätte, jättemycket, sa den dåvarande skolministern Lotta Edholm (L) 2023.

– Det är ju inte så att vi har kommit på att det finns en läskris helt på egen hand. När jag läst artiklarna har det hjälpt mig förstå att läget var värre än jag trodde. 

Även den nuvarande utbildningsministern Simona Mohamsson har upprepade gånger hänvisat till Vi Lärares granskningar.

Jag ser faktiskt ingenting som är bra med den här reformen.

Lika nöjd som Sveriges Lärare är med reformen om lärares undervisnings- och planeringstid, lika missnöjd är arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR).

– Jag ser faktiskt ingenting som är bra med den här reformen, säger Anders Henriksson (S) som är ordförande i SKR.

Hans motsvarighet på den privata sidan, Almega Utbildnings ordförande Marie Pilfalk, talar om ett väntande ekonomiskt stålbad.

– Det är inte rimligt att staten fattar beslut som skolorna sedan förväntas hantera genom nedskärningar.

Även Anders Henriksson lyfter fram finansieringen som en kritisk faktor trots att kommunerna 2025 – enligt en genomgång av SCB – gjorde ett överskott på sammanlagt 32 miljarder kronor.

Det motsvarar ungefär kostnaden för 45 000 lärartjänster under ett år.

– Kommunerna går med överskott och de privata utförarna plockar ut miljonvinster. Jag tycker att det är rimligt att även huvudmännen bidrar till reformens finansiering, inte bara staten, säger Anna Olskog.

– I decennier har det sparats på förskolan och skolan. Det är hög tid att man inser att man inte kan göra det längre. Jag tycker att det jätte­bra om den här reformen tvingar fram mer resurser.

Utveckling i tre perioder

Den svenska skolans utveckling efter andra världskriget kan lite förenklat delas in i tre perioder: uppbyggnad, avreglering och återreglering.

Under uppbyggnadsperioden infördes bland annat den sammanhållna grundskolan och en gymnasieskola med studie- och yrkesförberedande linjer. Staten styrde verksamheten med hjälp av tydliga nationella regleringar.

Under 1970- och 1980-talen växte kritiken mot den starka – socialdemokratiska – staten. Inom borgerligheten var det många som menade att centraliseringen och den statliga styrningen hade gått för långt. Byråkrati och bristande flexibilitet hämmade en dynamisk utveckling. En del talade i retoriska ordalag om ett ”DDR-Sverige”.

Svaret blev decentralisering, avreglering, privatisering, marknadstänkande och styrmodeller från näringslivet.

Detta var dock inget unikt för Sverige. Ungefär samma sak inträffade i hela västvärlden, möjligen med undantag för skolområdet.

Styrmedel skrotades snabbt

1989 beslutade riksdagen med en knapp majoritet bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att ”kommunalisera” skolan, egentligen att avskaffa mycket av den kvarvarande statliga styrningen och förändra finansieringen. ”Skolans framtid ligger i kommunernas händer”, sa skolministern Göran Persson (S).

Merparten av de statliga styrmedel som han trots allt valde att behålla i samband med ”kommunaliseringen” skrotades snabbt i nyliberal anda när regeringen Bildt tillträdde ett par år senare.

När Socialdemokraterna 1994 återtog regeringsmakten fortsatte avregleringarna.

Det var först ett drygt decennium senare som skolan, i en slags dialektisk process, började återregleras.

Jag var en stark motståndare till avtalet, men fick ge mig för majoritetens vilja.

I mitten på 1990-talet försvann den centralt reglerade undervisningsskyldigheten för lärare – den så kallade Usken – i och med det nya avtalet mellan de dåvarande lärarfacken och SKR:s föregångare Kommunförbundet.

Beslutet var en viktig del i decentraliseringen och avregleringen av skolan.

– Jag var en stark motståndare till avtalet, men fick ge mig för majoritetens vilja, berättar Bo Jansson som då var fackligt aktiv på lokalplanet inom Lärarnas Riksförbund i Stockholm. Han befarade att avtalet skulle leda till försämringar för lärarna, bland annat när det gällde undervisningstiden (flera år senare blev han LR:s ordförande och så småningom även regeringsutredare av lärares undervisningstid med mera).

Förespråkarna menade å sin sida att det fanns skrivningar i avtalet, och även i cirkulär från dåvarande Kommunförbundet, som innebar att undervisningstiden inte skulle kunna öka.

När huvudmän såg till att den ändå gjorde det, stämde facket dem inför Arbetsdomstolen.

Och förlorade.

Återkommande larmas det, och har gjort så under decennier, om hur lärares arbetsbelastning ökar med bland annat försämrad arbetsmiljö som följd. Inte sällan är det arbetsuppgifter utanför själva undervisningen som tar alltmer tid, till exempel dokumentation och administration.

Avskaffade extra anpassningar

I Tidöavtalet – uppgörelsen mellan de nuvarande regeringspartierna och Sverigedemokraterna – från hösten 2022 utlovades en bred regelöversyn med uppdrag att ”lämna förslag på hur mer av lärarnas arbetstid kan frigöras till planering, kvalitetssäkring och undervisning”.

Sommaren 2023 fick Bo Jansson jobbet, vilket var långt ifrån första gången en utredare hade i uppdrag att se över lärares dokumentationsbörda.

Åtgärden extra anpassningar till exempel, infördes av regeringen Reinfeldt efter förslag från en utredning. Tanken var att åtgärden skulle minska lärarnas administrationsbörda.

I somras beslutade riksdagen att avskaffa åtgärden efter att många lärare vittnat om hur reformen, trots goda intentioner, lett till mer arbete.

Inom Bo Janssons utredning konstaterade man att det visserligen går att frigöra tid för lärarna genom att ta bort eller ändra vissa regler, bland annat när det gäller dokumentation och information.

Men för att få till rejäla förändringar i ett så decentraliserat skolsystem som det svenska – dessutom med tydliga marknadsinslag – krävs det betydligt mer.

Moderaterna är till skillnad mot Liberalerna och Sverigedemokraterna inte anhängare av ett statligt huvudmannaskap för skolväsendet. Men partiet har stämmobeslut på att lärarnas undervisningstid ska regleras, vilket i det här sammanhanget passade som hand i handske, något facket utnyttjade i sitt lobbyarbete.

Det är ingen hemlighet att det har krävts hårda förhandlingar.

Samtidigt fanns det, enligt Vi Lärares uppgifter, inom åtminstone delar av Regeringskansliet motstånd mot en statlig reglering av lärarnas undervisningstid, inte minst av ekonomiska skäl.

Med en statlig reglering riskerar staten att behöva stå för finansieringen, befarade kritikerna.

– Det har varit en prioriterad fråga för oss, sedan dag ett, att från statligt håll reglera undervisningsuppdraget. Det tog lite tid att få direktiven på plats, och det är ingen hemlighet att det har krävts hårda förhandlingar. För Liberalerna har lärarnas förutsättningar varit den fråga som vi prioriterat allra högst, säger David Lindberg (L) som är statssekreterare i utbildningsdepartementet.

Utbildningsminister Simona Mohamsson sa i somras till Vi Lärare att hon lagt ner mycket ”förhandlingskapital” i frågan:

– Jag är stolt över att Liberalerna och lärarfacket har krokat arm.

Efterhand som avtalsvägen tycktes alltmer stängd intensifierades det fackliga påverkans­arbetet för att via lagstiftning få till stånd en nationell reglering.

Arbetsgivarsidan agerade i motsatt riktning.

Sommaren 2024 vann facket en delseger när regeringen utökade Bo Janssons uppdrag till att även föreslå hur lärares tid för planering, undervisning och uppföljning ska regleras.

I mars 2025 presenterade han sina förslag.

Ett år senare lade regeringen fram en proposition med ungefär samma innehåll.

– Den här reformen kortsluter den svenska modellen, kommenterade SKR:s ordförande Anders Henriksson (S) upprört.

Går emot sitt parti

Hans presidiekollega Carina Wutzler (M), 2:e vice ordförande i SKR, var av liknande uppfattning trots att Moderaterna på sin hemsida skriver att man vill ”återinföra en reglering av lärares undervisningsskyldighet”.

– Som kommunpolitiker vill man inte ha detaljregleringar från rikshåll, säger hon.

Det är inte korrekt att en statlig reglering innebär ett hot mot den svenska modellen, menar Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog. Svensk arbetsrätt vilar på en kombination av lagar, förordningar och avtalsuppgörelser.

Tunga företrädare för oppositionspartierna har återkommande varit kritiska till reformen, främst med motiveringen att frågor kring lärares undervisningstid och liknande bör avgöras av arbetsmarknadens parter, inte regleras av staten.

Det finns därför bland en del lärare och andra en oro för hur oppositionspartierna kommer att agera efter en eventuell valseger om några veckor.

Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog har återkommande uppmanat Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet att inte riva upp reformen: ”Svik inte lärarna”, är hennes budskap. 

Vi kommer inte att riva upp regleringen av lärares undervisningstid.

Bedömare som Vi Lärare har talat med menar att det inte är troligt att en ny regering inleder sitt arbete med att ta strid med ett av Sveriges största fackförbund om en reform som redan är beslutad.

Dessutom en reform som förbundet anser är seklets viktigaste.

– Jag tror att man väntar och ser vad som händer i den kommande avtalsrörelsen. Sveriges Lärares nuvarande avtal med SKR går ut i mars. En ny regering, även om den skulle vara kritisk till regleringsreformen, vill nog hellre att lärarna har en konflikt med arbetsgivarna än med regeringen, säger en källa.

Miljöpartiets utbildningspolitiska talesperson Camilla Hansén:

– Vi kommer inte att riva upp regleringen av lärares undervisningstid. Hade vi haft sådana planer hade vi inte i somras röstat ja till den i riksdagen. Däremot blir det viktigt för oss att noga följa hur implementeringen går, inte minst lokalt.

Kan påverka avtalsrörelsen

SKR:s Anders Henriksson vill inte berätta om, och i sådana fall hur, han tror att regleringen påverkar de kommande avtalsförhandlingarna.

– Men det är klart att de har hamnat i ett nytt läge av det här.

Andra är mer talföra och säger att lärarnas förtroendearbetstid är en fråga som kan komma upp i förhandlingarna, en annan fråga är behörighetskraven.

Anna Olskog poängterar att undervisningstiden, och vad som hör till den, bara är en av flera punkter på Sveriges Lärares återreglerings­agenda.

– Det viktigaste nu är att vi får till ett bra implementeringsarbete så att reformen landar väl. Det förutsätter att parterna pratar med varandra. Vi motsätter oss inte diskussioner eller förhandlingar, men eventuella förändringar måste vi vara eniga om.

– Nästa steg på återreglerings­agendan handlar bland annat om grupp- och klasstorlekarna och om marknadsskolan.  

LÄS MER:

Äntligen KLART! Lärarnas tid regleras: ”En stor seger”

Ministern om lärarnas nya tid: ”En lag som ska följas”

Lärarna efter beskedet om reglerad tid: ”Idag ska vi fira”

SKR och Almega rasar: ”Nu väntar ett stålbad”

Utredaren: ”Tydligt att de nya gränserna ska gälla”