Sällsynt samarbete sätter stopp för glädjebetyg

– Vad tycker ni? Hon ligger ju på gränsen mellan B och A. Är det rimligt att ge henne ett A?

Tre svensklärare sitter vid ett bord och pratar. Slutet av vårterminen närmar sig och var och en har med sig en mapp med texter och prov som de vill bolla med kollegorna inför den stundande slutbetygsättningen i nian. Inget ovanligt med det om det inte vore för att de här tre lärarna arbetar i olika skolor här i Sundsvall, med olika huvudmän. Anna Berglund undervisar i den kommunala Höglunda­skolan, Stina Åström i Sidsjö fristående grundskola och Björn Östlund i Internationella engelska skolan.

Så här brukar de tre ses lite då och då under läsåret, oftast i någon av deras respektive skolor. Men nu är det coronatider och ingen skola släpper in utomstående, så de har sökt sig till Mittuniversitetets tomma lokaler.

Det hela började för tre år sedan, då Björn Östlund tog kontakt med några svensklärarkollegor i stan. Han hade retat sig på idéer som florerade och som gjorde gällande att friskolorna ger glädjebetyg.

– Jag tyckte det var trist att vi blev ifrågasatta och tänkte att man genom att jobba ihop över skolgränserna skulle kunna utmana den bilden. Det handlar ju inte minst om att eleverna ska känna att de blir likabehandlade.

Dessutom visste han att när Skolinspektionen ombedömer nationella prov är de nästan undantagslöst hårdare i sin bedömning än vad de ordinarie lärarna är.

– Så det finns verkligen alla skäl att sambedöma.

Jag tyckte att det var trist att vi blev ifrågasatta och tänkte att man genom att jobba ihop över skolgränserna skulle kunna utmana den bilden.

I hans skola fanns visserligen ett fun­gerande system för sambedömning. Men Björn Östlund ville ta det ett steg längre.

– I ens egen skola kan det ju utvecklas en för generös eller hård kultur bland lärarna.

Stina Åström kände inte Björn Östlund sedan förut, men nappade på förslaget.

– Jag är ensam svensklärare på högstadiet i min skola, så det var väldigt välkommet.

De två träffades första gången några dagar efter nationella provet i svenska. De hade valt att fokusera på skrivdelen i årskurs 9, som de såg som den mest svårbedömda delen av provet. Båda hade tagit med sig några sådana texter som de inte kände sig helt säkra på. Det kunde till exempel röra sig om att en text visserligen höll måttet stilistiskt, men kanske inte motsvarade angiven genre.

De märkte snabbt att en annan lärares ögon gjorde skillnad även för den egna blicken.

– När vi gick igenom elevtexterna en andra gång tillsammans, blev bedömningen mer likvärdig, säger Stina Åström.

Efter att ha setts några gånger beslöt de sig för att fråga Anna Berglund i den kommunala Höglundaskolan om hon också ville haka på samarbetet. Hon var före detta arbetskamrat till Björn Östlund och de hade hållit kontakten sedan han bytte skola.

I och med detta hoppades de ytterligare minska risken för ryktesspridning om att elever som går i friskolor har bättre chanser till bra betyg.

– Det är ju bättre att vi jobbar ihop än att vi läser negativa saker om varand­ra i tidningen, säger Björn Östlund.

Och snart utvecklades det hela. Numera sambedömer de inte bara nationella prov utan kan också diskutera slutbetyg, jämföra och tipsa varandra om läromedel, böcker och arbetsmetoder.

– Jag skulle gärna titta på årsplaner också. Och kanske till och med ta in gymnasielärarna i diskussionen. Höra vad de förväntar sig av eleverna, även om styrdokumenten förstås är grunden, säger Björn Östlund.

– Och i vår vill vi ses redan innan vi påbörjar rättningen, för att tillsammans sätta oss in i bedömningsanvisningarna, säger Anna Berglund.

Reaktionerna från lärarkollegor har enbart varit positiva, berättar de tre. Stina Åström konstaterar att hennes arbetskamrater i Sidsjö fristående grundskola blivit inspirerade.

– Engelskläraren tog kontakt med kollegor i andra skolor och skulle ha jobbat likadant med nationella provet i engelska i våras, om det inte hade blivit inställt på grund av coronan. Så de ska ta nya tag nästa år.

Jag är ensam svensklärare på högstadiet i min skola, så det var väldigt välkommet.

Alla tre har också stöd från sina rektorer, som ger dem den tid de behöver för att ha sina träffar. Och eleverna vet att deras lärare sambedömer med lärare från andra skolor.

– Det är skönt att kunna säga det till dem, säger Stina Åström och berättar att hon vid ett tillfälle också bjudit in Björn Östlund att lyssna på ett muntligt prov och hjälpa henne att bedöma.

– Det var väldigt bra.

Deras upplevelse är att denna vetskap har gjort det lättare för eleverna att acceptera sina betyg.

Lärartrion konstaterar också att de genom träffarna fått syn på saker i sin egen undervisning som kan utvecklas.

– När vi gick igenom nationella provet i våras såg jag att dina elever var väldigt duktiga på struktur, säger Björn Östlund och vänder sig mot Stina Åström.

Och Anna Berglund säger att hon tagit intryck av Björn Östlunds elevers fina språkbehandling.

– Genom att läsa elevtexter från andra skolor får jag idéer om vad jag kan betona ytterligare i den egna undervisningen.

Men visst krävs det en del mod för att utsätta sig för en kollegas åsikter om hur man bedömer.

– Ja, när jag var ny som lärare hade jag nog inte vågat göra så här, medger Björn Östlund, även om jag kanske hade behövt det minst lika mycket då.

LÄS MER: Jarnlo: Osannolikt att hela klassen var värd MVG