Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm

Hade historieläraren på prestigeskolan i min hemstad varit lika modig hade den här texten aldrig skrivits, skriver redaktionschef Hampus Jarnlo.

När jag växte upp samlades många av de mest målmedvetna gymnasieeleverna på samhälls- och naturvetenskapsprogrammen med musikinriktning på en av stans prestigeskolor. Det var ingen hemlighet att ungdomar med höga ambitioner och absolut gehör var överrepresenterade i de här klasserna. Allra minst för lärarna som, mot bakgrund av detta, i vissa fall bedömde eleverna väl snällt.

Det gick så långt att samtliga elever i en klass fick MVG i historia. Jag hade flera vänner i den klassen som var väldigt tveksamma till den betygsättningen.

Jag tänker på detta när jag läser vårt intressanta reportage om tre svensklärare i Sundsvall som samarbetar över skolgränserna för att motverka betygsinflation.

”I ens egen skola kan det ju utvecklas en för generös eller hård kultur bland lärarna”, som svenskläraren Björn Östlund uttrycker det. Han tog initiativ till samarbetet efter att ha tröttnat på rykten om att flera friskolor – exempelvis Internationella engelska skolan där han själv jobbar – tenderar att sätta glädjebetyg.

Ett klokt beslut. Hade historieläraren på prestigeskolan i min hemstad varit lika modig hade berättelsen om den osannolika MVG-klassen aldrig fötts. Än mindre levt vidare i den här texten drygt 20 år senare.