Bedömningarna spretar i samhällskunskapen
Tobias Jansson försvarar sin avhandling vid Linköpings universitet nu på fredag, 15 mars.
Forskning
Variation i kunskapsbedömningen gynnar eleverna då de är olika bra på att svara skriftligt eller muntligt. Samtidigt ökar risken för att de lär sig olika saker, visar en ny avhandling.
– Undervisningen kan bli mindre likvärdig, säger Tobias Jansson, forskare vid Linköpings universitet.
En omväxling i bedömningspraktiken i ämnet samhällskunskap gör det roligare att vara lärare. Men framför allt är det bra för eleverna, slår Tobias Jansson fast efter arbetet med en doktorsavhandling som han lägger fram vid Linköpings universitet den 15 mars.
– Det är viktigt att variera bedömningspraktiken eftersom elever är olika. För vissa kan det vara bra att först skriva ett prov och sedan komplettera muntligt, säger han.
Samtidigt konstaterar Tobias Janson att elever lär sig olika saker och utvecklar olika förmågor när bedömningen skiljer sig mellan lärare. Undervisningen kan bli mindre likvärdig om eleverna bedöms på olika grunder.
Bör lärare på samma skola enas om en gemensam bedömningspraktik?
– Jag ser inga problem med att sättet att bedöma varierar inom en skola. Det kan även variera hos en och samma lärare, utifrån de olika elevgrupper läraren har.
Det viktiga är att ha ett underlag som faktiskt visar det man ska bedöma, understryker Tobias Jansson.
– Lärarna har inte alltid reflekterat över vad som är en lämplig metod i relation till det kunnande man ska bedöma. Det är viktigt att ha underlag som man kan ge relevant återkoppling på i relation till det kunnande eleven ska utveckla.
Hur vanligt är det att lärarna i ett arbetslag utbyter tankar om bedömningspraktik?
– Bilden som framträder är att det i hög grad är den enskilde läraren som resonerar för sig själv kring sin bedömning. Mer meningsutbyte och samarbete skulle öka möjligheten att ha bra och relevant underlag för bedömningen, oavsett om det är för betyg eller att främja lärande.
Fokus på inlämningsuppgifter
Tobias Janssons avhandling bygger på intervjuer med totalt 19 gymnasielärare och analyser av deras bedömningsuppgifter. Studien visar en variation, både mellan lärarna och att enskilda samhällskunskapslärare varierar sina bedömningar.
– Ingen av de lärare jag intervjuat använder samma metod hela tiden. Det är inte så många som har fokus på prov, snarare på inlämningsuppgifter. Flera skulle också vilja utgå mer från det muntliga, men där finns en del praktiska hinder.
Främst handlar det om att bedömningar av muntliga färdigheter tar tid att genomföra eftersom lärarna helst vill göra dem i mindre grupper. Sedan är det också en utmaning att hålla resten av klassen sysselsatt om läraren är upptagen med en grupp.
Tobias Jansson har tidigare arbetat i nästan 20 år som lärare i samhällskunskap, historia geografi på en gymnasieskola i Vimmerby. Han började studera på en forskarskola vid Karlstads universitet 2008. Därefter blev han anställd vid Linköpings universitet och fick 2018 möjlighet att forska och bygga på sin licentiat till doktor.
Så formas betygspraktiken
I sin avhandling konstaterar Tobias Jansson att betygspraktiken ofta formats av lärarnas egna erfarenheter snarare än under tiden på lärarutbildning. En komplettering av lärarutbildningen och fortbildning i bedömning skulle öka lärares bedömarkompetens.
– Bedömning är svårt och komplext. Lärare behöver välja metoder i relation till syften och vilket innehåll och vilka förmågor som ska testas, säger han.
Varför är det intressant att studera bedömningspraktik i just samhällskunskap?
– Undervisningen i ämnet har en tradition av att bygga mycket på resonemang. Då blir det extra intressant hur man som lärare fångar upp elevernas kunskaper, jämfört med ämnen som är mer inriktade på faktakunskaper, säger Tobias Jansson.
LÄS ÄVEN
Tre olika sätt att bedöma elever
”Offrar vi ämneskunskaper för källkritik får vi inget av dem”
