Debatt: Kränkande påstående om lärarutbildningen

Åsa Wedin och Catarina Schmidt är mycket kritiska mot påståendet att lärarutbildningarna inte lär studenter hur man lär barn att läsa.

Att påstå att lärarstudenter själva får ta reda på hur man lär barn att läsa är ytterst kränkande för de svenska lärosäten som erbjuder grundlärarutbildning, skriver debattörerna.

I senaste numret av Ämnesläraren (02/24) behandlas läsa-skriva-räkna-garantin. I relation till den får en lärarstudent uttala sig om lärarutbildningen i läs- och skrivundervisning för blivande grundlärare. I samband med uttalandet förekommer en rad felaktigheter som vi tycker det är på plats att kommentera. Studenten ifråga säger sig ha fått 30 minuters undervisning i ämnet samt ett seminarium. Det är då viktigt att komma ihåg att grundlärarutbildningen är tydligt reglerad, där bland annat krav på fördjupade kunskaper i tidig läs- och skrivundervisning finns i examensordningen. Att då påstå att lärarstudenter själva får ta reda på hur man lär barn att läsa är ytterst kränkande för de svenska lärosäten som erbjuder grundlärarutbildning och borde inte publiceras i en tidning som Ämnesläraren utan tydliga belägg.

Att studenten ifråga anser sig inte fått tillräckligt mycket undervisning är fullt förståeligt. Under vår tid som lärarutbildare, främst inom just tidig läs- och skrivundervisning, möter vi alltid studenter som vill ha mer. Vi skulle också vilja erbjuda det men inom nuvarande reglering är det inte möjligt. Förlängd utbildningstid har vi som lärarutbildare förespråkat länge. Att en student tror sig ha fått mycket mindre undervisning i ett visst område än vad som faktiskt är fallet har vi också mött i många fall, exempelvis när studenter utfrågas mot slutet eller strax efter utbildningen.

”Oinitierat sätt”

Vi ser det också som beklagligt att Ämnesläraren stämmer in i den rad av tidningar som okritiskt lyfter fram forskare som utifrån en begränsad typ av studier åberopar vad man kallar ”phonics” som det effektivaste sätt att lära barn läsa och skriva. En mycket stor del av barns läs- och skrivutveckling sker i andra sammanhang än skolan och många utvecklar utmärkta läs- och skrivförmågor på olika sätt.

Vi ser det därför som beklagligt att en så viktig fråga som tidig skriftspråksundervisning, och utbildningen av de lärare som ansvarar för den, behandlas på detta oinitierade sätt.

Åsa Wedin, lågstadielärare, doktor i tvåspråkighet och professor i pedagogiskt arbete, Högskolan Dalarna

Catarina Schmidt, lågstadielärare, doktor i svenskdidaktik och docent i pedagogik, Högskolan i Jönköping

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren