Svenskläraren: Ja, vi måste läsa hela boken!
Krönika Det hörs suckar ibland från tonåringarna. ”Åh, vilken tjock bok!” eller ”Måste vi läsa hela boken?”. JA, det måste vi, skriver svenskläraren Anna Persson.
”Jag har utvecklats så mycket i mitt skrivande, Anna”, sa en av mina elever häromdagen. Som svensklärare och litteraturälskare blir jag så glad att hjärtat förstoras en aning. Samtidigt funderar jag på hur vi tillsammans kommit fram till det här resultatet. Självklart genom att skriva mycket tänker de flesta. Men jag vet att det är ett resultat av att vi läser så mycket.
I mitt klassrum har jag 30 elever hela dagarna. Vi har alltid en bok på gång. Läsningen är en central del av undervisningen och vi läser hela romaner – från pärm till pärm. Det hörs suckar ibland från tonåringarna. ”Åh, vilken tjock bok!” eller ”Måste vi läsa hela boken?”. JA, det måste vi!
”Läsandet utvecklar tanken”
Vi läser samma bok alla tillsammans. Vi diskuterar det lästa. Vi funderar kring skrivandet och budskapet. Vi funderar kring karaktärernas upplevelser. Vi pratar om feminism, diskriminering, historiska händelser.
Att ta del av andras tankar och känslor, upplevelser och erfarenheter stärker oss som individer. Genom litteraturen kan vi färdas genom tid, dyka in i någons hjärna, fundera över varför världen ser ut som den gör. Hur det känns när ens far blir mördad av sin bror. Inget annat medel utvecklar oss och vårt tänkande på det sätt som litteraturen gör.
Har vi läst om någon som gått igenom något svårt kan vi möta våra medmänniskor på ett ödmjukt empatiskt sätt. Har vi läst om kärlek, livsöden, rädslor, samhällets förändring kan vi tänka själva när det händer oss. För det gör det.
Läsandet utvecklar tanken. Och vi utvecklas i vårt skrivande.
Anna Persson, svensklärare på Ekens skola i Stockholm
LÄS ÄVEN
De vann Stora läspriset: ”Betyder allt”
