Sveriges Lärare: ”Helt horribelt på vissa ställen”

Åsa Fahlén är förbundsordförande för Sveriges Lärare.

Varannan elev i behov av särskilt stöd får inte det, enligt en ny undersökning av Sveriges Lärare. Så här vill Åsa Fahlén, ordförande för Sveriges Lärare, bryta det desperata läget som ­riskerar att slå ut både elever och lärare.

Sveriges Lärares undersökning om extra anpassningar och särskilt stöd visar att bara varannan elev som har behov av särskilt stöd får det, enligt lärarna.

Varför ser det ut så?

– Främst handlar det om att man förändrade reglerna för särskilt stöd och anpassningar i skollagen 2014. Tanken var att det skulle minimera administrationen och förenkla arbetet för lärare. Men i stället ledde det till mer jobb för lärarna, som själva skulle ansvara för extra anpassningar eftersom färre elever fick särskilt stöd. Den här utvecklingen beror förstås även på nedskärningar och på att det råder en brist på speciallärare och specialpedagoger, säger Åsa Fahlén.

Vad innebär det här för läraren – att ensam ansvara för en stor mängd ­anpassningar? 

– En oerhört stressande tillvaro. Det har blivit helt horribelt på vissa ställen. Det kan vara en stor mängd elever med helt olika svårigheter som behöver extra anpassningar, samtidigt som läraren ska ansvara för hela klassen. Konsekvensen blir en väldigt individualiserad undervisning där man nästan glömmer bort att undervisning ska bedrivas kollektivt.

Vad tror ni på Sveriges Lärare om framtiden?

– I vår undersökning ”Döden för svenska skolan” svarar sex av tio lärare att nedskärningarna på deras skola ger minskad möjlighet att ge elever särskilt stöd. Nu har man skurit ner på kringpersonal och lärare och det blir ännu svårare att ge elever stöd. Dessutom ökar klyftorna i svensk skola. Om lärare inte får vad de behöver kommer vi att tappa de elever som är i behov av särskilt stöd men som inte får det.

Vad gör ni för att åstadkomma en förändring?

– Vi försöker lyfta den här typen av frågor i rapporter och undersökningar, och vilken konsekvensen blev av ändringen i skollagen 2014. I nuläget följer man inte skollagen. Eleverna får inte det stöd de har rätt till.

Ämneslärarens enkät visar att ­lärare främst får konsultativt stöd av specialpedagoger och speciallärare, trots att man önskar mer stöd i klassrummet och i särskilda undervisningsgrupper. Vad säger du om det?

– Många specialpedagoger och special­lärare kan sitta ensamma på en stor skola, och det är inte rimligt – i många fall helt omöjligt. De måste få möjlighet att göra sitt jobb. Specialpedagoger och speciallärare har delvis olika uppdrag. Special­pedagoger har ett mer övergripande uppdrag riktat mot att hjälpa lärarna att anpassa undervisningen, medan speciallärare arbetar mer direkt med elever. Båda rollerna kan behövas, men det stämmer att bristen på stöd i klassrummet och särskilda grupper upplevs som större av lärarkåren. Problemet är att de är för få, vilket handlar om resurser och om att man inte premierar att låta lärare läsa vidare och skaffa sig den här kompetensen.

Sveriges Lärares kravlista

  • Bygg ut elevhälsan med ­special­lärare, ­special­pedagoger, skolkuratorer och skol­sköterskor.
  • Ge särskilt stöd till de elever som behöver det.
  • Stödpersonal måste anställas om behov finns, till exempel elevassistenter.
  • Skapa ett rimligt tak för ­antalet elever per klass.

Källa: Sveriges Lärares rapport ”Döden för svenska skolan”.