När det särskilda stödet uteblir tvingas lärare anpassa sin helklassundervisning efter elevernas olika behov på ett sätt som i många fall gör arbetsbördan orimlig. Dessutom är det stor risk att anpassningarna snarare blir förenklingar som leder till att själva lärandet uteblir, skriver Hampus Jarnlo.

”Matten är så lätt på min nya skola!”

Åttaåriga dotterns ögon glittrar när hon berättar om första matematiklektionen på nya skolan i området dit vi flyttade i julas. Ämnet som tidigare har framkallat en hel del frustration hos henne upplevs helt plötsligt som lätt och jag funderar vad det kan bero på.

På hennes förra skola var lärarna noga med att ge matematikläxor som gav eleverna den nödvändiga mängdträning som krävs för att befästa kunskaperna från veckans undervisning. Nötandet har inte varit kul alla gånger, men när hon väl har löst flera ”åh, nej jag hatar sådana”- uppgifter har det gått att ta på stoltheten och glädjen. Just tragglandet, som till slut får det svåra att bli lätt, är hon hjälpt av nu. För så är det ju med all kunskap – först måste den läras ut av en skicklig lärare genom varierad och inspirerande undervisning och därefter krävs det ordentligt med träning för att kunskapen både ska befästas och utvecklas hos eleven.

Anpassningar riskerar att bli förenklingar

För vissa elever krävs det mer träning än för andra. Därför är det mycket oroande att läsa vår granskning som bland annat visar att varannan elev inte får det särskilda stöd de faktiskt behöver. I stället tvingas lärare anpassa sin helklassundervisning efter elevernas olika behov på ett sätt som i många fall gör arbetsbördan orimlig. Dessutom är det stor risk att anpassningarna snarare blir förenklingar som leder till att själva lärandet uteblir. Eller som kognitionsforskaren Agneta Gulz uttrycker det: ”Elever ges möjlighet att välja bland metoder och nivåer: lyssna eller titta på film i stället för att läsa en bok, rita i stället för att skriva vid redovisningar, läsa en förenklad text i stället för en svårare. De allra flesta elever kommer då att arbeta med metoder och använda färdigheter de redan behärskar, inte sådana de ännu inte har men skulle kunna tillägna sig. Och då kommer de inte vidare i sin utveckling.”

Om vi menar allvar med att skolan ska lära alla elever att läsa, skriva och räkna är det hög tid att det skapas förutsättningar som ger lärarna möjlighet att utforma sin undervisning så att alla elever får träna även på det de tycker är svårt. Ju svårare det är för en elev, desto mer ­träning krävs.

Hampus Jarnlo är editionschef och redaktör för Ämnesläraren och Grundskolläraren