Vår skola brann ner

Johan Skeppstedt, skolan Vittra Kungshagens rektor, är nöjd. Han har precis lämnat in en kvalitetsredovisning och har stängt av sin dator. Klockan är tio, tisdagen den 6 juli, och nu kan han ta semester på riktigt. Några timmar senare, 04.45, ringer telefonen. Skolan brinner. 

Då är då och nu är nu. Höstterminen 2021 är igång och där det tidigare var personalparkering finns nu en innebandyplan med tillhörande sarg som skolan har lånat av den lokala klubben. Det provisoriska staketet runt den tillfälliga skolgården har pyntats med flaggor för att öka trivselkänslan. Byggnaden där högstadiets elever och lärare håller till finns kvar, men i övrigt står det som var Vittra Kungshagen i ruiner. 

Det luktar fortfarande så mycket brand, så där stickande och starkt, att Malin Vejdal, biträdande rektor, lägger sina kläder i tvätten varje dag när hon kommer hem från jobbet. 

---

När du läser det här har resten av de 300 eleverna och personalen flyttat in i modulhus runt fotbollsplanen på Rosvalla, mindre än en kilometer bort från den gamla skolan, efter att först ha huserat i tillfälliga lokaler. 

Förhoppningen är att en ny skola ska stå färdig vid läsårsstarten 2023, ungefär på den plats där det ännu bara är polisavspärrat och där det bara finns rester av det som en gång var en skola. 

Johan Skeppstedt säger att han på morgonen den 7 juli inte fokuserade särskilt mycket på att det brann. Han lägger till att det kanske låter konstigt, men att det handlade om att lösa situationen där och då. 

– Vid åttatiden pratade jag med all personal som skulle jobba den dagen, på förskola och fritids. Och vi sa så här: ”Det är för jäkligt att det här händer, men nu har vi en möjlighet att bygga upp något bättre.” Det låter som om det vore påhittat, men det var faktiskt min känsla, förklarar Johan Skeppstedt. 

Redan från början har han och skolan varit mån om att kommunicera tydligt vad som faktiskt har hänt, till personalen och vårdnadshavare men också till allmänheten. Inte minst för att det ska vara tydligt vem som gör vad. Skolledningen och koncernen, Academedia, hanterar krisen och har hand om skolverksamheten. Polisen sköter utredningen av branden och det är de som ska hitta den skyldige eller de skyldiga. 

– Tyvärr har Nyköping drabbats flera gånger den senaste tiden. Det har skett bränder vid två förskolor och ett sopkärl brann på vår skola, men det är ändå svårt att föreställa sig när allting brinner ner, hur man ska hantera det. Men jag tror att vi alla är ganska rustade för kris, inte minst på grund av pandemin, säger Johan Skeppstedt. 

Han försöker tänka positivt på de kommande två åren då mycket av undervisningen ska ske i provisoriska lokaler. Eleverna ska ha rätt till undervisning, lärande och utveckling, på samma nivå som alla andra. 

– Om vi gör rätt så tror jag att vi kan dra nytta av det här, för min känsla är att både elever och personal är lite mer angelägna om vår skola nu. Det är  också ett nytt ställe att lära känna, det kan vara inspirerande, hoppas Johan Skeppstedt, som dock påpekar att de har haft stora bekymmer med det digitala nätverket.

Från ett väldigt digitalt år med många sådana möten och mycket distansundervisning, gick skolan till att plötsligt helt sakna nätverk. 

– Vi har verkligen sett att it och nätverk spelar en central roll på en skola i dag. Det är jag medveten om nu, att där skulle vi ha varit ännu snabbare på att säkerställa det, erkänner Johan Skeppstedt som just den här dagen är glad över att nätverket faktiskt har kommit igång. 

Inledningsvis fanns en oro hos skolledningen för att både personal och elever skulle vilja söka sig till andra skolor men så har det inte blivit och Malin Vejdal är tacksam för att lärarna haft så stor förståelse för att mycket har saknats till en början, som läromedel och skolgårdssaker. 

– När det är så, att mycket fattas oss och att det är mycket man ska hantera, då kanske man i slutet av dagen inte orkar hantera en enda sak till. Då är det viktigt hur vi pratar med varandra, säger Malin Vejdal. 

Hon lägger till att det som skolans huvudmän sa direkt när de kom till skolan var att det var viktigt att försäkra alla om att de har sina jobb kvar. Hur stor händelsen än är så är man ändå sig själv närmast: Vad kan det här innebära för mig?

---

I ett provisoriskt konferensrum funderar rektor Skeppstedt och biträdande rektor Vejdal kring att det var en anlagd brand och vad den vetskapen gör med dem. De tycker synd om de personer som bär ansvaret. 

– Vi tror inte att det var deras mening att det skulle bli så här. De förstod inte vilka konsekvenserna skulle bli, varken för oss eller för dem själva, säger Malin Vejdal. 

– Kanske kan det vara ett avskräckande exempel, att man ser att det faktiskt kan gå fel. Det är klart att det är tråkigt att det finns folk som gör sånt här medvetet. Sen är det förstås skönt att ingen skadades. Det hade kunnat bli så mycket värre, konstaterar Johan Skeppstedt. 

De är överens om att skol- och förskolebränder är en samhällsfråga och att det är viktigt att jobba förebyggande, men som rektorn uttrycker det; vad finns det egentligen att göra för en ungdom i en stad på kvällstid i en tid då antalet föreningsaktiva har gått ner kraftigt?

– Var får ungdomar vara? Var får de hänga utan att få skäll? Om det finns ställen där de faktiskt får vara, då kommer det att hända saker där också. Men då kan man bemanna på ett annat sätt, ha vuxen närvaro på plats, menar Johan Skeppstedt. 

”Tror vi alla är ganska rustade för kris.”

Många förskolor och skolor är ställen som är ”som gjorda för att hänga på” på kvällstid. Väldigt få är bemannade efter klockan sex och Vittra Kungshagens rektor tror att många bränder och annan skadegörelse snarare beror på att ungdomar umgås där än att ”det är en riktad aktion mot just den skolan”. 

Han pratar också om vuxenansvar och om vikten av att prata positivt om skolan, att det inte räcker med att skolans värld signalerar att det är bra och viktigt att gå i skolan. 

– Det är ett samtal man behöver ha runt varje köksbord och jag tror att vi, inte minst för att motverka såna här händelser, skulle vinna mycket på att inställningen till skolan förändras, menar Johan Skeppstedt.   

LÄSTIPS: Skolbränder: Här brinner det mest i Sverige – se län för län