Snabbare stöd ska rädda fler elever: ”En slags boost”

Under de senaste tio åren har fler barn lämnat grundskolan utan gymnasiebehörighet än antalet invånare i flera av Sveriges största kommuner.

Ännu fler har mycket svaga läs- och skrivkunskaper, vilket inte minst Vi Lärare har uppmärksammat i en mängd artiklar.

En fjärdedel av de svenska 15-åringarna bedöms vara i riskzonen för så kallad funktionell analfabetism, enligt hjärnforskaren Martin Ingvar.

Stöd sätts ofta in för sent och dessutom i för liten omfattning. Det är i dag inte ovanligt att elever som utretts för särskilt stöd inte får det, utan hänvisas till ytterligare extra anpassningar, enligt Skolinspektionens granskning.

8 av 10 saknar rätt förutsättningar

Häromåret uppgav åtta av tio grundskollärare i en undersökning av Sveriges Lärare att de inte har tillräckliga förutsättningar för att möta alla elever som är i behov av extra anpassningar och/eller särskilt stöd.

Systemet med läsa-skriva-räkna-garanti och extra anpassningar har inte fungerat. Däremot har det för många lärare lett till ökad arbetsbörda, mer dokumentation och stress.

”Avgörande att lärare ges tid”

Det är mot den bakgrunden regeringen föreslår att det ska införas återkommande – obligatoriska och standardiserade – tester. Förhoppningen är att det ska leda till att skolan tidigt upptäcker elever som är i behov av stödinsatser, vilket kan ges i form av extra färdighetsträning enskilt eller i mindre undervisningsgrupp.

– Det är bra att man tar bort extra anpassningar som ju inte direkt har bidragit till att fler elever når målen. Det är också bra att elever snabbare ska få stöd och att stödet ska kunna utformas annorlunda än vad som är möjligt med dagens lagstiftning, säger Mona Holmqvist.

– Men som allt annat i skolan handlar det ytterst om lärarkvalitet och lärarnas möjligheter att bedriva god undervisning, inte minst att de har tillräckligt med tid till förberedelse och uppföljning. Det är helt avgörande, oavsett vilka förändringar man gör i lagar och förordningar.

Handlar det även om pengar?

– Absolut. För ett antal år sedan fanns det exempelvis ett tak för hur många elever det fick vara i varje klass. Under vissa omständigheter gick det också att minska antalet elever i en klass om det fanns behov av det.

– Så ser det inte riktigt ut längre, vilket framför allt drabbar de elever som har det allra svårast med skolan och behöver mest tid. Med mindre klasser är det enklare för en lärare att inom klassens ram tillgodose de behov som eleverna har. 

Är det inte stigmatiserande för en elev att behöva gå i en särskild undervisningsgrupp?

– Det är ett nordiskt sätt att se på det. I många länder, om vi talar om specialpedagogik, omfattar den både elever som riskerar att inte uppfylla målen och elever som är särbegåvade, vilket gör det mindre stigmatiserande.

– Enligt förslaget ska det för de allra flesta dessutom vara frågan om korta intensiva insatser som gör att de kommer i kapp sina kamrater, en slags boost.