Eleverna går ”in i” och ”ut ur” texten. Även om de i nuläget bara kan spekulera kring frågorna de fått, behöver de hitta ställena i texten som styrker vad de själva tror.
Metoden som får elever att gå djupare i texten
Fia Sandberg går hela tiden runt i klassrummet och hör hur eleverna resonerar kring frågorna.
Läsning
Genom ett forskningsprojekt fick svenskläraren Fia Sandberg ett nytt verktyg för att jobba med läsförståelse på djupet.
– Det är så häftigt att se eleverna grotta ner sig i en text och våga stanna där. Jag ser ju hur det ger en helt annan typ av läsförståelse.
Vi befinner oss på Lärjeskolan i Hjällbo, ett så kallat särskilt utsatt område i Göteborg. Det är svensklektion i 8A, en mångfacetterad klass med å ena sidan elever som läser författare som Dostojevskij, å andra sidan nyanlända som ställer sina frågor på engelska. Kan det verkligen funka att få dessa elever att jobba med samma text utifrån samma material? Det ska vi snart få svar på.
Under fem år har svenskläraren Fia Sandberg och några av hennes kollegor varit med i ett forskningsprojekt om undersökande litteraturundervisning. En forskargrupp från Göteborgs och Karlstads universitet har följt fyra lärare på skolan för att undersöka om en modell fungerar i ett klassrum där det är stor skillnad på förkunskaper i svenska språket. Undervisningsmodellen handlar om att få eleverna att läsa skönlitteratur med både hjärta och hjärna, eller på forskarspråk att hitta en balans mellan estetisk läsning och analytisk reflektion.
– Jag hoppas det kommer fram hur kul jag tycker det är att jobba på det här sättet, säger Fia Sandberg, innan hon släpper in eleverna.
”Går på upptäcksfärd” i texten
Eleverna letar tyst upp sina platser där de gula skrivhäftena placerats ut utifrån vilka par Fia Sandberg tycker ska jobba ihop på den här lektionen. Hon vet vilka elever som är bra på att få i gång samtal och vilka som behöver lite draghjälp.
– Vi ska fortsätta jobba med den första delen av novellen ”Plasthjärta”. Vi ska läsa den en gång till och gräva djupare i texten, säger Fia Sandberg.
Texten som de alltså redan känner till är inte längre än en A4, men ingen protesterar när Fia Sandberg läser den högt, även om det är tredje gången de hör den.
– I dag ska vi gå på upptäcktsfärd i texten. Vi har redan förstått lite av vad den handlar om, men inte allt. Vi vet fortfarande inte om berättarjaget är en kille eller tjej, säger Fia Sandberg och introducerar fem nya frågor till texten.
I sin verktygslåda har eleverna redan tillgång till olika lässtrategier (från förförståelse till att i slutänden kunna koppla texten till världen utanför) och vet att nu väntar fler frågor att diskutera utifrån texten de redan läst. Först nästa lektion får de veta mer om hur det går för berättarjaget i novellen.
De fem frågorna är öppna, men specifika. De har inga givna svar, men eleverna behöver ändå söka stöd för sina tolkningar i texten. Fia Sandberg berättar om diskussionen de hade förra lektionen om huruvida texten sa något om vilket kön berättarjaget har.
– Hela klassen var engagerad, men de var så frustrerade över att det inte fanns något svar. De vände och vred på formuleringarna, men än så länge vet vi ju inte, säger Fia Sandberg.
Så läser eleverna ”med hjärta och hjärna”
Även dagens frågor väcker engagemang. Texten lämnar än så länge inget tydligt sammanhang runt berättarjaget och vad hen gör framför en dator mer än att hen är inne på olika chattforum och reagerar på några inlägg. Och det är just det här som metoden handlar om – att peka på textens tomma platser och få eleverna att kombinera närläsning med egna tolkningar av vad de läser. Det är det lärarna kallar att läsa med hjärta och hjärna.
Det surrar rejält i klassrummet när eleverna diskuterar i par. Det blir också tydligt hur alla kan vara med, oavsett förkunskaper i svenska språket.
– Det här är ett arbetssätt där alla har en stor chans att delta, även om de är på olika nivåer, säger Fia Sandberg.
Under forskningsprojektet har flera sådana parsamtal mellan elever spelats in. Här kan forskarna bekräfta hur eleverna stöttat varandra.
– Vi har hört hur de elever som har större förståelse bett sina kamrater att utveckla sina svar. De har dragit in dem i diskussionerna utan lärarhjälp. Det har gjort att alla elever fått en förberedelse för att sedan bli modigare när det är diskussion i helklass,säger doktoranden Malin Blix.
Forskarna: Metoden får med sig alla elever
Forskarna har precis avslutat arbetet med att analysera elevernas textsamtal och kan konstatera att undervisningsmodellen verkligen åstadkommer en litteraturundervisning som både går på djupet och som får med sig alla elever.
– Vi kan se att eleverna verkligen tolkar texten och att de utifrån denna också förstår vilka grepp författaren använder. I ”Plasthjärta” kan de till exempel se hur författaren gör för att skapa en känsla av osäkerhet kring vad som händer, säger Malin Blix.
Novellen ”Plasthjärta” av Ronnie Andersen har använts under hela forskningsprojektet.
Snart är det dags för gemensam genomgång i Fia Sandbergs klassrum. Eleverna har diskuterat livligt och det märks att de är engagerade.
– Vad gör berättarjaget online? frågar Fia Sandberg när hon börjar gå igenom frågorna.
– Hon skriver dåliga saker, säger en elev som precis som sina klasskamrater just nu tror att det är
en tjej.
– Nej, hon uttrycker bara sina känslor, men hon är inte medveten om att hon irriterar folk, säger en annan.
Fia Sandberg fångar upp, sammanfattar och ställer följdfrågor – hela tiden med kommentarer som ”det coola med skönlitteratur är ju att ni får tänka vad ni vill” eller ”vi vet ju inte, det finns inget rätt eller fel”.
Ser på lärarna som medforskare
För Fia Sandberg och hennes kollegor har deltagandet i forskningsprojektet inte bara gett dem ett nytt sätt att arbeta med skönlitteratur i klassrummet – på köpet har de också fått ett givande samarbete och beskriver sig själva som ”en tajt lärargrupp”. Under åren de varit med har de förutom alla möten med forskarna i sina klassrum och på Göteborgs universitet också fått möjligheten att träffa kollegor i Köpenhamn och Oslo. De har föreläst på konferenser, deltagit i fortbildningsdagar för andra lärare och i höstas stod de på scenen på Bokmässan i Göteborg och berättade om undervisningsmodellen.
– Det har verkligen bundit oss samman. Det känns ungefär som om vi går på universitetet tillsammans, säger Fia Sandberg.
För forskarna har det också varit viktigt att se lärarna som medforskare och att det varit ett gemensamt projekt och inte något som kommit uppifrån.
– Sättet lärarna har drivit projektet framåt har ju gett oss mer energi och när vi nu ser att de utvecklar eget material till alla årskurserna gör det att vi tror på det ännu mer. Och även om vi som forskar också är lärare i grunden, är det lärarna på skolan som vet hur det ser ut i klasserna, vad som är görbart och vad som behöver förändras, säger Malin Blix.
LÄS ÄVEN
Rekorddåliga betyg i svenska – i år igen
Herlitz: Ofattbart att eleverna inte lär sig att läsa och skriva ordentligt
