Krönika ”Jag ska prova att dricka kaffet varmt, äta opedagogiska luncher och ta mig igenom både Kalle Ankas julafton och julklappsutdelning utan varken bildstöd eller instruktioner i flera led”, skriver Maria Wiman inför julledigheten.
Hörrni, är det inte på tiden att vi tar oss lite ledigt? Jag funderar personligen på att ta ut svängarna rejält. Jag ska vara lite crazy, testa nytt liksom. Jag tror att det blir välgörande för mig, rent balsam för själen faktiskt.
Jag ska prova att dricka kaffet varmt hela julhelgen. Jag ska unna mig att uppsöka damrummet så fort andan faller på och jag ska inte skynda mig. Nej du, mina klosettbesök ska få ta den tid de tar. Jag ska äta opedagogiska luncher med fullt fokus på mig själv och mina egna förehavanden. Jag tänker inte ens hålla tjugominutersgränsen för uppäten måltid eller ansvara för den utspillda mjölken vid bordet bredvid. Herregud, ni hör hur det låter va? Jag kommer ju att vara mer vild än tam.
Kokar i mitt rebelliska blod
Jag ska läsa böcker för mitt eget höga nöjes skull. Inte en enda gång ska jag tänka på saker som hur jag ska kunna väva in boken i undervisningen eller vilken pedagogisk poäng den har. Och jag ska prata med människor utan att ens för en sekund fundera på om de för enkla eller utvecklade resonemang. Ja, jag ska ha konversationer med fullt fokus på personen framför utan att ens reflektera över vad som händer utanför dörren eller hur jag ska kunna bedöma vad som sägs.
Faktum är att jag tänker ta mig igenom både Kalle Ankas julafton och julklappsutdelning utan varken bildstöd eller instruktioner i flera led. Jag tänker göra spontana ändringar i vardagen utan att meddela i skolplattformen och om jag av någon anledning skulle hamna i en konflikt ska jag bara låta den passera. Jag ska baske mig inte dokumentera ett enda dugg på flera dagar. Åh vad det kokar i mitt rebelliska blod.
Jag tänker ta mig igenom både Kalle Ankas julafton och julklappsutdelning utan varken bildstöd eller instruktioner i flera led.
Jag ska ge blanka fanken i om ungdomarna i min närhet smugglar med sig mobiltelefoner. Jag ska inte ruta in mina dagar i exakta tider där saker punktligt ska genomföras inom ramen för x antal minuter. Jag ska inte koka soppa på en spik på flera dagar och jag ska befinna mig så många mil ifrån kopiatorn att jag inte lockas att fulkopiera på ett så nedrigt sätt att upphovsrättslagen överträds. Nej, jag ska inte fortbildas ett enda dugg och noll gånger ska jag få skäll för något som jag inte kan rå för. Och hör på den här då! Jag tänker inte lösa ett jota i arbetslaget.
Nu ska jag prova att tänka tankar klart. Jag ska testa hur det är att ta en paus utan att någon knackar på dörren och behöver hjälp med att klippa upp ett lås, få ett plåster, medla i en konflikt eller leta efter en borttappad telefon. I lugn och ro ska jag sitta där och sippa på mitt varma kaffe utan att ens tänka tanken på vem som ska till kuratorn eller om pennorna räcker. Orka tänka på vad som händer i eftermiddag eller om morgondagens planer är lite lösa i kanten? Pyttsan, jag kunde inte bry mig mindre.
Slut på plingplong i fickan
Nu tänker jag vara ledig, gott folk. Inte en enda mejlnotis ska plingplonga i fickan. I signad juletid ska jag placera ändalykten på valfri soffa och där ämnar jag sitta utan minsta tanke på att allt är skolans fel och att jag hela tiden måste bli lite bättre. Ineffektiv ska vara mitt mellannamn och hör sen! Låt mig inspirera dig i denna fråga, kära läsare. Låt oss göra detta tillsammans!
Ps Här är det, som så många gånger förr, verkligen på sin plats att sända de varmaste av tankar till fritids- och förskolepersonal. Håll ihop! Kroka arm! Snåla inte på sockret!