De klipper till med legitimation

I frisörsalen på Grillska gymnasiet i Uppsala pågår det som brukar pågå i en salong. Hår tvättas, fönas, lockas och klipps. Den största skillnaden är att de flesta i klassen, så här ett par månader in på första terminen, har ett dockhuvud mellan sig och spegeln.

Det är gemytlig stämning i klassrummet och frisör­lärarna skojar om att de blir lite som en familj. Man får känslan av att här, precis som på en riktig salong, är det lätt att vara öppenhjärtig.

Samtliga frisörlärare på Grillska gymnasiet är legitimerade. Det är ett krav från skolans sida, berättar lärarna, för att kunna sätta betyg samt att kunna bli fast anställd. Men det finns i dag inget generellt krav på legitimation för att undervisa i yrkesämnen. När legitimationsreformen sjösattes 2011 var yrkeslärare, tillsammans med bland andra modersmålslärare, undantagna. Orsaken var att andelen yrkeslärare med pedagogisk högskole­utbildning var så låg att ett krav på legitimation inte ansågs möjligt att genomföra.

Men yrkeslärare borde omfattas av samma legitimationskrav som gymnasiets ämneslärare. Det menar Uwe Müller, legitimerad fordonslärare och aktiv i Lärarnas Riksförbunds ämnesforum för yrkeslärare.

– Problemet med att det inte är samma krav på oss är att det skapar ett a- och b-lag bland lärare. Många yrkeslärare upplever att man är lite av andra klassens lärare.

Krav på legitimation skulle visa att yrkeslärare faktiskt är en del av lärarkåren, säger han.

– På ämneslärare finns det krav att man ska ha legitimation och vara behörig i sitt ämne. Vi behöver inte ens ha behörighet. Självklart kan det finnas duktiga mekaniker som är bra lärare. Men om vi ska ha bra kvalitet på yrkesutbildningen, som det pratas så mycket om, då måste vi ha krav på legitimation. Det är en kvalitets­stämpel på att vi kan det här, säger Uwe Müller.

Yrkeslärarutbildningen omfattar i dag 90 högskolepoäng. För att bli behörig till den krävs, förutom grundläggande behörighet, även kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper.

– Längre tillbaka krävdes inte lika mycket för att bli yrkeslärare. Då kan jag ha viss förståelse för att behörighet inte efterfrågades för oss. Men nuvarande utbildning är likvärdig för kärn­ämneslärare och yrkeslärare och då menar vi att om man kräver av kärnämneslärare att de ska vara legitimerade för att sätta betyg, då borde det rimligtvis vara samma krav för lärare i yrkesämnen, tycker Uwe Müller.

Många yrkeslärare upplever att man är lite av andra klassens lärare.

Frisörlärarna Ann-Sofie Pasalic Nilsebo och Elin Carlsson har slagit sig ner i varsin röd fåtölj utanför klassrummet. De hann båda jobba många år som frisörer innan de sadlade om till lärare och nu diskuterar de skillnaderna mellan sina båda yrken.

De är överens med Uwe Müller om att det vore bra med krav på legitimation även för yrkeslärare.

– Det skulle signalera att utbildning är viktigt och att pedagogik är viktigt. Det är något helt annat att jobba som frisör på salong än att arbeta som frisörlärare. Yrkena går inte riktigt att jämföra, säger Elin Carlsson.

Hon och Ann-Sofie Pasalic Nilsebo upplever att många frisörer antyder att det borde vara enkelt att undervisa.

– Det finns nog de som tror att det bara är att ställa sig i en grupp och visa hur man gör men så fungerar det förstås inte. Vi måste kunna visa och förklara på en rad olika sätt. Vissa fattar direkt, en del måste man visa en och en, någon måste stå enskilt. Vi undervisar verkligen individuellt.

Därför är lärarutbildningen viktig, menar de.

– Just att man får med sig pedagogiken. Vi måste kunna motivera, anpassa, bedöma och sätta betyg. Vi jobbar med särskilt stöd och extra anpassningar precis som andra lärare och har utvecklingssamtal, skriver omdömen och är mentorer, säger Ann-Sofie Pasalic Nilsebo.

Det finns nog de som tror att det bara är att ställa sig i en grupp och visa hur man gör, men så fungerar det förstås inte.

Både hon och hennes kollegor känner igen sig i det Uwe Müller ger uttryck för, att man ibland kan känna sig lite som andra klassens lärare. De har svårt att ge konkreta exempel, beskriver det mer som en känsla. Någon har fått synpunkter om att det inte skulle vara lika avancerat att undervisa i praktiska ämnen som i teoretiska.

– Men absolut inte från kollegorna här på skolan, mer från samhällets sida, säger Ann-Sofie Pasalic Nilsebo.

Skolverket redovisar inte hur stor andel av yrkeslärarna som plockat ut legitimation. Däremot finns uppgifter på hur stor andel som har en pedagogisk högskoleexamen. Läsåret 2016/2017 hade 58 procent av yrkeslärarna en examen jämfört med gymnasieskolan som helhet där andelen är 75,9 procent. Framför allt är det stora skillnader mellan olika yrkesämnen. Andelen behöriga yrkeslärare är betydligt högre hos offentliga huvudmän än hos privata.

Ett av de ämnen som ligger sämst till är Uwe Müllers eget område, fordons- och transporttekniska ämnen, där andelen lärare med pedagogisk högskoleutbildning är 46,2 procent.

Uwe Müller är oroad för vilka konsekvenser det kan få vid betygsättning.

– Det finns en klar risk för att det sätts felaktiga betyg. Jag har sett exempel på när elever fått alldeles för höga betyg, på fel grunder. Vi som är utbildade vet vad vi ska titta på. Den låga behörigheten är ett kvalitetsbekymmer för eleverna. Jag förstår inte hur man från lagstiftarnas sida tar så lätt på det här. Betygsättning är myndighetsutövning och det får alltså nästan vem som helst göra i yrkesämnen. Det tycker jag är allvarligt.

Ett litet första steg har dock redan tagits. Före sommaren överlämnade regeringens utredare Björn Åstrand ett delbetänkande till utbildningsminister Gustav Fridolin där han föreslår att lärare i yrkesämnen ska omfattas av kravet på legitimation. Enligt utredningen bör dagens undantag upphöra 1 juli 2022.

Uwe Müller ser ett stor stort hinder för att detta ska bli verklighet.

– Det vanliga är att man blir yrkeslärare i 35–40-års­ åldern. Då har man viss erfarenhet och kan en del om branschen. Men det är inte ovanligt att en duktig bilmekaniker i den åldern tjänar 40 000 kronor i månaden. Att då ta lån och plugga för att sedan få en lön på 30000 kronor, det är ett stort hinder. Här borde staten gå in och underlätta så att lärare kan plugga utan kostnad. Det går att lösa om viljan finns, säger Uwe Müller.

För frisörlärarna är läget lite annorlunda. Grundlönen för en frisör är ganska låg, utöver den har man provision, och många är egenföretagare. Så vad man tjänar som frisör kan skilja sig mycket åt. Men det frisörlärarna på Grillska gymnasiet framför allt lyfter fram är yrkets många förslitningsskador och risken för allergier.

– Många klarar inte av att jobba som frisör till man är 65 år. Medelåldern för yrkesverksamma frisörer ligger runt 30–35 år. På grund av det väljer man kanske att göra något annat och då är läraryrket ett alternativ. Det är inte lika statiskt och mer skonsamt för kroppen, säger Ann-Sofie Pasalic Nilsebo.

Vägen till att bli yrkeslärare är lång, oftast har man först arbetat några, kanske många, år i yrket, sedan väntar 1,5 år i skolbänken. Det gör att yrkeslärarstudenter ofta har en annan familjesituation och yrkeslärar­kåren är något äldre än andra lärare. Väl i mål har man en gedigen, samlad, kompetens, med sig.

Det talas mycket om att höja yrkesutbildningarnas status. Glömmer man lärarens roll i detta?

– Man missar lärarbiten. Jag träffade dåvarande utbildningsminister Ibrahim Baylan vid ett yrkes-SM. ”Här ser du Sveriges yrkeselit bland ungdomar. Tror du att det bakom varje elev står en autodidakt?” frågade jag. Nej, det är engagerade yrkeslärare.

– Jag tror att vi lockar ungdomar till yrkesprogrammen genom att förstärka yrket och skapa yrkesstolthet och det gör du med engagerade och utbildade lärare som brinner för det här och som fått rätt förutsättningar att göra sitt jobb, säger Uwe Müller.