Hälften av Annas elever är i behov av anpassningar

Hon arbetar som lärare i SO och bild på Torpaskolans hög­stadium i östra Göteborg, och berättar om en pressad lärarvardag med återkommande frustation över att inte riktigt hinna med.

– Vi är många lärare som känner en konstant hög samvetsstress, säger Anna Niklasson.

För henne är det framför allt i SO-ämnena som stora skillnader i elevernas kunskapsnivåer leder till extra utmaningar.

– Jag kan i samma klass ha elever som är högpresterande och mycket goda läsare, elever som fortfarande inte fullt ut har knäckt läskoden och elever som är inskrivna i anpassad grundskola men går i vanlig klass.

Svårt att hinna med alla elever

– I en grupp på 25 elever kan det vara upp till 10–12 som ska ha olika typer av anpassningar, vilket tar oerhört mycket tid. Det gör också att jag får svårt att hinna med övriga elever. I ämnet bild är det dock lite lättare.

Vad är det för anpassningar?

– En del elever behöver jag sitta bredvid för att de över huvud taget ska komma igång under lektionerna. Andra ska ha lättare läromedel. De som har svårt att läsa och skriva behöver kanske ha inlästa texter och genomföra prov och förhör muntligt trots att det egentligen ska ske skriftligt.

Hur gör du då?

– Jag ger dem samma prov som övriga elever. De elever som inte vill eller kan lämna skriftliga svar får lämna muntliga till mig efter lektionen.

Har du tid till det?

– Nej, men jag får ta mig den tiden. Något annat blir lidande, ofta planeringstiden.

– Andra elever kan ha svårt att diskutera i helklass och då får jag diskutera med dem enskilt. En del ska ha material på annat språk än svenska. Nyanlända kan kanske varken svenska eller engelska. För att kunna kommunicera med dem brukar jag använda Googles översättningsverktyg.

Fungerar det?

– Man får försöka göra det bästa av situationen. Jag brukar ge dem uppgifter som de kan arbeta enskilt med. Jag har ju även andra elever att ta hänsyn till.

– Ytterligare några elever behöver dubbla böcker.

Vadå dubbla böcker?

– De glömmer att ta med sig böckerna. Därför behöver de ha exemplar både i skolan och i hemmet.

Hur mår du?

– Jag är ofta stressad och känner att jag inte kan ge eleverna den utbildning som de har rätt till. Jag önskar ibland att jag kunde dela på mig.

Funderat på att lämna läraryrket

Anna Niklasson berättar om kollegor som har slutat på grund av arbetsförhållandena.

– Jag har själv funderat på att göra det. Det känns ibland som det bara är jobb, jobb, jobb. Dagar, kvällar och helger. Det var inte riktigt detta jag utbildade mig för.

Hur länge har du arbetat som lärare?

– I drygt tio år. Under den tiden tycker jag att det successivt har blivit värre. Jag har till exempel aldrig tidigare varit med om så mycket krav på anpassningar som under de senaste tre åren. De ökar konstant.

Vad beror det på?

– Förutom bättre kunskaper om diagnoser och barns olika behov, känns det som att föräldrarnas krav hela tiden ökar.

Vad bör man göra?

– Sätta in stöd tidigt. Mycket handlar om läsning och skrivning. Kan man inte läsa och skriva när man börjar sjuan blir det svårt att klara skolan. Samtidigt kan svaga läsare med hjälp av intensivträning komma i kapp relativt bra. Men det kräver så klart resurser.

Hur märker du av nedskärningarna inom skolan?

– På många olika sätt. Ett tydligt exempel: När elever som av olika anledningar inte klarar av att vara i ett traditionellt klassrum inte får stöd och hjälp på annat håll, blir de kvar i klassrummet. Det leder till problem för den enskilde eleven, men även för övriga i klassen.

– Nedskärningarna märks också genom att vi tvingas till en mängd och återkommande ”brandkårsutryckningar”, vilket ofta inte är det bästa sättet att lösa problem.

LÄS MER:

”Resultaten av inkluderingen visar – det är dags att tänka om”

”Det finns en gräns för hur mycket stöd en lärare kan ge”

Elever som får stöd – stor skillnad mellan kommuner

Finska modellen: Här får var fjärde elev särskilt stöd

Skolministern om granskningen: ”Vi har ett inkluderingshaveri”