Utredaren: ”Finns en gräns hur mycket stöd lärare kan ge”

Sedan i fjol har Pontus Bäckström haft regeringens uppdrag att bland annat utreda om och hur elever i grundskolan som är i behov av det ska få mer obligatorisk undervisningstid.

Syftet är att skapa bättre förutsättningar för elever att nå behörighet till gymnasieskolans nationella program.

Pontus Bäckström väntas lägga fram sina förslag om några veckor.

– Det finns ett grundläggande samband mellan undervisningstid och elevers kunskaper. Men det är inte samma sak som att alla elever blir hjälpta bara genom att man adderar mer undervisningstid. Vissa blir det, men det är en väldigt heterogen elevgrupp som inte blir behöriga till gymnasiet.

Problemet är att det inte finns resurser att ge eleverna det stödet.

Enligt direktivet ska utredningen undersöka för- och nackdelar med obligatorisk lovskola.

– För elever som på grund av exempelvis kortare sjukdom har missat ett undervisningsmoment kan lovskola bidra. Men för elever som har missat mycket eller som har väldigt stora kunskapsluckor hjälper inte lovskola.

– Många elever som lämnar årskurs nio med betyget F i exempelvis matematik ligger flera läsår ifrån att nå ett godkänt betyg. Det handlar inte om timmar eller dagar.

”Saknas lärare och pengar”

Andelen med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterad bland de elever som under de senaste åren gått ut nian utan behörighet att läsa vidare på något av gymnasieskolans nationella program. Bland nyanlända är överrepresentationen flera hundra procent. 

– Det är tydligt att skolväsendets kompensatoriska uppdrag blivit svårare över tid. Det har kanske aldrig varit så svårt som det är nu. Det är uppenbart att skolväsendet inte lyckas kompensera för elevers olika förutsättningar.

Det har under senare år gjorts en del insatser och regelförändringar i syfte att öka behörigheten, till exempel anpassad timplan för nyanlända elever och läsa-, skriva- och räkna-garantin.

– Flera av dessa åtgärder omfördelar resurser inom befintlig ram när man egentligen behöver addera kapacitet.

– Lärare vet vilka elever som behöver extra stöd och hjälp. Problemet är att det inte finns resurser att ge dem det stödet. Det saknas både lärare och pengar.

”Allt går inte att lösa inom klassens ram”

Liknande problem är det med lovskolan, enligt Pontus Bäckström. Den tillför inte kapacitet under terminerna då behovet kan vara både akut och som störst.

– Det är här och nu som exempelvis en lågstadielärare behöver hjälp med elever som har problem med platsvärdet i matematiken eller att knäcka läskoden. Det handlar om väldigt specifika insatser för många av eleverna.

Som att under ett par månader undervisas i en mindre grupp vid sidan om den ordinarie klassen?

– Det finns mycket som talar för att den nordiska utbildningsmodellen med en sammanhållen grundskola är bra och har stora förtjänster. Men alldeles oavsett vad man har för åsikt i inkluderingsfrågan är det tydligt att den sammanhållna grundskolan inte levererar det som samhället vill att den ska göra.

– Mycket talar för att vi behöver stärka möjligheterna att ge elever extra undervisning och stöd i mindre grupper under vissa intensiva och avgränsade perioder. Allt går inte att lösa inom klassens ram. Det finns en bortre gräns för hur mycket individuellt stöd en lärare kan ge i en klass med 25 elever.

Innebär det nivågruppering?

– Om du väljer ut vissa elever och ger dem extra stöd under vissa lektioner eller perioder innebär det på ett sätt någon typ av nivågruppering. Men inte en permanent sådan och eleverna ska inte skiljas från klassen utan ges mer undervisning.

Bör det vara obligatoriskt för skolor att erbjuda, och för elever att delta i, eventuell extra undervisning?

– Elever har redan plikt att delta i den undervisning som skolan planerar inom ramen för skolplikten. Den ordinarie timplanen tar dessutom inte hela skolplikten i anspråk. Det finns utrymme att lägga in mer undervisning.

Finns det lärare till detta?

– Med tanke på att barn- och elevkullarnas storlek minskar, och dessutom kommer att göra det under ett antal år framöver, finns det goda möjligheter att genomföra reformer på det här området.

”En kollektiv praktik”

Pontus Bäckström menar att synen på skolan har förändrats kraftigt sedan början på 1960-talet.

– Från att ha betraktats som ett kollektivt och samhällsgemensamt projekt har den blivit en individuell nyttighet. Ökade krav på individuella anpassningar kan direkt relateras till den utvecklingen.

– Men undervisning i skola är både till mål och medel i huvudsak en kollektiv praktik. Jag anser att det är orealistiskt att ställa allt för stora krav på individuell anpassning. Vill man öka den individuella anpassningen måste man vara beredd att betala för det, bland annat genom fler och mindre undervisningsgrupper.

Fotnot: Häromveckan skrev utbildningsminister Johan Pehrson (L) och skolminister Lotta Edholm (L) att de vill införa rätt till halvklassundervisning i svenska och matematik för alla elever på lågstadiet. Men inte hur det ska genomföras.

LÄS MER:

”Resultaten av inkluderingen visar – det är dags att tänka om”

Hälften av Annas elever är i behov av anpassningar

Elever som får stöd – stor skillnad mellan kommuner

Finska modellen: Här får var fjärde elev särskilt stöd

Skolministern om granskningen: ”Vi har ett inkluderingshaveri”