Sant eller falskt – så undervisar han i källkritik

Minns ni 2016? Året då sociala medier fylldes av bilder på människor i clowndräkt och en märklig skräckstämning spred sig över Sverige. Polisen gick ut med varningar, och inrikesminister Anders Ygeman manade till besinning.

Det är här svenskläraren Martin Flodkvist börjar sin källkritikslektion i klass 8E1 på Myrsjöskolan i Nacka. Med clownhysterin som exempel och med hjälp av journalisten Jack Werners analys vill han visa hur rykten blir till sanningar när de sprids tillräckligt snabbt.

– Ringer det några varningsklockor, frågar han eleverna.

– En vän till en vän … det är ju en varningsklocka, menar en elev.

– Att det bara är tredjehandskällor, tycker en annan.

Var det rätt eller fel av medierna att rapportera? undrar Martin Flodkvist och eleverna har olika åsikter.

– Rätt! Människor behöver veta vad som händer, säger en.

– Fel! Det sprider bara onödig oro, menar bänkgrannen.

På väggarna i klassrummet hänger porträtt av Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf och August Strindberg. Martin Flodkvist är svensklärare och har inget emot att undervisa i källkritik, men tycker att det är knepigt med betygssättningen.

– Eleverna behöver ha koll på vissa grundfrågor: Vad är syftet med texten? Är den informativ, propaganda, reklam? Bygger den på fakta eller åsikter? Sådant kommer naturligt när vi pratar om olika typer av texter. Men att bara rabbla en lista med variabler – det är inte vad källkritik handlar om för mig.

”Fungerar inte i praktiken”

Martin Flodkvist tror inte att man kan lära ut källkritik på det sätt som läroplan och läromedel föreslår.

– Jag tror inte att det fungerar i praktiken, och jag tror definitivt inte att jag som lärare kan bedöma elevernas källkritiska förmåga utifrån en sådan modell. För mig handlar källkritik om gedigna kunskaper – att kunna så mycket om ett ämne att man ser igenom lögner och propaganda. I svenskans betygskriterier står att eleven ska föra resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans. Men för mig är det inte vad källkritik handlar om.

Men hur får man egentligen in källkritik i svenskundervisningen? För Martin Flodkvist handlar det om att lägga den där den gör störst nytta, i de teman han ändå arbetar med. I årskurs åtta, när eleverna läser om folktro, skräck och vandringssägner, blir kopplingen självklar.

– Då pratar vi om moderna väsen, skräckclowner-trenden från för några år sedan och creepypasta – alltså vandringssägner på nätet. Jag lutar mig mycket mot journalisten och författaren Jack Werner och använder hans böcker, artiklar och radioprogram.

Källkritik bör integreras i hela undervisningen och inte begränsas till specifika ämnen, enligt Skolverket. Martin Flodkvist tar gärna upp källkritik i sin svensk- och engelskaundervisning, men han hade föredragit om det låg på SO-läraren att bedöma eleverna.

– Jag tror inte jag som lärare i svenska bör eller kan bedöma elevernas källkritiska förmåga. För mig kommer källkritik av att ha gedigna kunskaper om något och därigenom kunna se igenom lögner eller dåligt underbyggda åsikter. Så följande del ur svenskans betygskriterier ”Eleven för (...) resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans” är för mig inte den mest centrala aspekten. Tvärtom.

”Jag tror på att lära ut konkreta saker ”

I årskurs sju, när klassen läser Olov Svedelids ”Mor är ingen häxa”, tar han upp ryktesspridning på 1600-talet och jämför med hur rykten sprids i dag.

– Vi pratar om hur man kan tänka källkritiskt kring det man läser i sociala medier.

Han vill också ge eleverna praktiska verktyg, sådant som faktiskt går att använda.

– Jag tror på att lära ut konkreta saker som Googles omvända bild­sökning och liknande. Och nu när AI är så frekvent online diskuterar vi hur man kan förhålla sig till det. AI har ju förändrat allt.

Är det känsligt att tala om källkritik?

– Lite. För ingen lärare vill riktigt erkänna att de inte vet hur de ska bedöma eleverna i ämnet. Vi låtsas som att man ska göra på ett visst sätt, men i själva verket handlar det ju om att ha gedigna kunskaper och att se igenom. Jag kan inte begära att eleverna ska lära sig något och samtidigt vara kritiska mot källorna. SO-lärarna kan få ta källkritiken och så kan vi andra sluta lajva att vi är källkritiska forskare.

För Martin Flodkvist är berättelser en naturlig väg in i källkritiken. Han säger att han vill att arbetet ska vara lustfyllt, och att det är just där berättelserna har sin styrka. Berättelserna har ju inte uppstått ur ett vakuum, särskilt inte de muntliga. 

– Mytologier fyller en funktion. Åskgudar pratas det om över hela världen, för människor är rädda för åska. Vi behöver en berättelse som ger oss trygghet och lugn.

Öppningar i litteraturen

När klassen läste om Selma Lagerlöf stannade de upp vid den återkommande bilden av henne i läroböckerna: den vänliga sagotanten. Martin Flodkvist skakar på huvudet.

– Det är bullshit. Hon var en progressiv, spännande tänkare, men sagotanten var den plats som kvinnor kunde ta på den tiden. Även här finns alltså ett källkritiskt arbete att göra. Det är propaganda, och tyvärr en bild vi fortsätter att köpa.

Han återkommer ofta till litteraturen. Det är där han hittar öppningarna, som när klassen läste ”Kyrkdjävulen” och kom in på försvenskningen av Norrland.

– I en sådan läsning finns ju möjlighet att prata om hur frågan lyfts fram och hur den diskuteras.

Källkritik i all ära, men ett växande problem är faktiskt – käll­tillit, konstaterar Martin Flodkvist.

– Undervisningen i källkritik gör att eleverna ifrågasätter allt. Jag ska inte skylla på skolan, men jag tror att undervisningen har bidragit till det. Vi har skapat individer som tror att allting kan ifrågasättas och att det inte finns något att lita på. Jag vill påstå att det faktiskt finns ganska mycket att lita på, men man måste veta var man rör sig.

Han berättar om ett klassiskt exempel från lektionen: en bild på en blobfisk, utnämnd till världens fulaste djur. På bilden låg fisken på land, men i vattnet är den faktiskt vacker.

Utmaning att lita på källor

”Nej, det där är fejk”, sa eleverna. Som lärare kan det vara svårt att få dem att tro på rena fakta. För mig är det frustrerande när elever sitter och funderar på om de kan lita på Dagens Nyheters nyhet om något helt okontroversiellt.

Att våga lita på källor, vetenskap och forskning är en stor utmaning, understryker han.

– Under covidkrisen började vetenskap plötsligt ifrågasättas – och vad ersattes den av? Jo, vandringssägner och konspirationsteorier. Jag tror att källtillit också måste läras ut i skolan.

LÄS MER:

Forskaren: ”'Kolla källan' räcker inte längre”

Wyndhamn: ”Sanningen blir oviktig när normen styr”