Filip Hammar: ”Pappa tog stryk av att sluta som lärare”

Det är kvällen för galapremiären av ”Den sista resan” – som handlar om hur Filip Hammar och hans kompis Fredrik Wikingsson ger sig i väg till Frankrike tillsammans med den pensionerade läraren Lars i en gammal Renault – och filmen har redan fått toppbetyg av kritikerna.

– Det känns som om jag varit en papegoja den senaste tiden och fått samma frågor överallt och tjattrat om samma saker. Men det finns många dimensioner i filmen. En viktig dimension som inte nämnts lika mycket är hur en människas identitet präglas av att han eller hon älskar att vara lärare, säger Filip Hammar.

Om hans pappa Lars fortsatt att undervisa efter pensionen från Ullvigymnasiet i Köping hade kanske filmen blivit lite annorlunda.

– Allt tar ju avstamp i att min pappa sitter där hemma utan livsglädje trots att han hade så stora planer för sitt nya liv efter pensionen. Jag tycker att det är så tydligt att han skulle ha fortsatt jobba. Kanske inte på heltid, men med någon klass någonstans så att han haft kvar den delen av sitt liv på ett mer påtagligt sätt. Det nya blev inte så bra som de som slutat trott, men i nyheterna rapporteras det ständigt om krisen i skolan så att man kanske inte riktigt vågar tro att det fortfarande också kan vara kul i klassrummet, säger Filip Hammar.

”Hemska nyheter”

Hur menar du?

– Jag pendlar ju mellan USA och Sverige och ser numera skolan lite mer utifrån än vid köksbordet i Köping när jag hörde mamma SO-läraren och pappa språkläraren diskutera. Det är klart att lärare både förtjänar, och ska ha, högre löner och bättre arbetsvillkor. Men jag måste ändå säga att allt känns så dystopiskt när jag läser om hur det är i skolan idag. Det är hemska nyheter. Ibland känns det lite overkligt att ta del av dagens problem, säger Filip Hammar.

Kan du ge ett exempel på det som du upplever som overkligt?

– Ta bara den här hätska debatten om digitala eller analoga läromedel. Det finns säkert en viktig poäng med att hitta rätt balans mellan böcker och läsplattor, men det viktigaste av allt diskuteras mer sällan; lärarna. En lärare är ju en historieberättare, en storyteller, som kan trollbinda en klass. Det de säger och det de gör kan väcka ett intresse och ett engagemang som finns kvar livet ut hos en elev, säger Filip Hammar.

Försökte du få in det här i filmen?

– Det är som sagt många dimensioner i filmen. Självklart är förhållandet mellan far och son, där jag har svårt att acceptera att pappa tacklat av och till varje pris vill ge honom livsglädjen tillbaka, centralt och något som många känner igen sig i. Men jag vill också att filmen ska vara en stor ryggdunkning till alla lärare i Sverige. Jag är övertygad om att så gott som alla haft en en sådan där lärare som de minns för alltid.

”Skulle bara veta vilket avtryck de gör”

Det är stojigt i bakgrunden. Filip Hammar säger på ett ganska bryskt sätt åt parhästen Fredrik Wikingsson att dämpa sig och fortsätter:

– Scenen där pappas gamla elever berättar vad han betytt för dem är rörande och så autentisk. Det där skulle jag önska att alla lärare får uppleva någon gång. De skulle bara veta vilka avtryck de gör hos unga människor. Jag tror många lärare skulle bli överraskade om de fick höra med vilken värme de är ihågkomna.

Var det en överraskning för dig att din pappa var så populär?

– Jag är glad att pappa fick se det i filmen och jag är glad för att han blev så glad. Men redan som barn såg jag vad pappa betytt när jag gick runt med honom i Köping. Han kunde verkligen alla elevers namn långt efter att de slutat och brydde sig om dem och hade koll på vad som hänt sedan de gick ut ur skolan. Jag var så otroligt stolt över att vara den där lärarsonen.

Väckte en vetgirighet

Har du haft nytta av att vara lärarbarn i ditt jobb?

– Det är ju saker som jag fått med mig hemifrån som jag tagit lite för givet. Inte bara alla diskussioner om Frankrike, om språk, om mat, om katolicism, om andra kulturer i största allmänhet – utan att också vara nyfiken på andra människor och att berätta en story även om jag inte undervisar i ett klassrum. Mamma och pappa väckte en vetgirighet, en önskan om att ta reda på hur saker och ting egentligen ligger till. 

Någon reflektion om din pappa som lärare nu när folk kan se filmen?

– Det kändes fantastiskt att komma i kontakt med pappas gamla elever och se att han betytt så mycket för så många andra. Jag tror det finns många pensionerade lärare som är i pappas sits och som nu saknar det liv i skolan som de såg fram emot att lämna. Och jag tror det finns många elever som saknar sina gamla lärare, säger Filip Hammar. 

 

LÄS ÄVEN

Lars Hammar hyllas på bio: ”Brinner för skolan”

Pensionslotteriet – är du en vinnare eller förlorare?

Jobbar efter pension – ”straffas” med 32 000 kr i restskatt