Slöjdarbetet har blivit en naturlig del av rasten. Foto: Amina Dahlab
Ukrainska elever välkomnas med vänskapsband
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i praktisk-estetiska ämnen
Praktiska tips På Norra Ängby skola välkomnas de nya ukrainska klasskompisarna med vänskapsband, tillverkade av skolans elever. Barnen från Ukraina får ett fint bemötande samtidigt som de svenska eleverna får möjligheten att stötta någon som har haft det svårt.
När de fyra första ukrainska flyktingbarnen anlände till Norra Ängby skola i Stockholm välkomnades de med varsitt vänskapsband, i blått och gult, av skolans mellanstadieelever. På ett tillhörande kort stod det "Välkommen till oss, vi tar hand om dig. Eleverna i årskurs 4–6 har knutit dig ett vänskapsarmband", på ukrainska. Idén bakom välkomstpresenterna är textilslöjdsläraren Eeva-Maaria Honkaniemi, som blev tårögd när de lämnade över det första armbandet till en tjej som ska gå i årskurs fem.
– Eleven tittade mig försiktigt i ögonen och sa ”thank you”. Det var en väldigt fin blick, säger Eeva-Maaria Honkaniemi.
Foto: Amina Dahlab
Hon förklarar att det här är helt frivilligt för mellanstadieeleverna. Syftet är förstås att få de ukrainska barnen att känna sig välkomna, men också att ge alla som vill möjligheten att bidra till att de nya eleverna ska uppleva att de är välkomna.
– De senaste veckorna har vi pratat mycket om hur man kan ta kontakt med en person som talar ett annat språk, om hur vi människor talar med kroppen och att ett leende kan räcka långt, säger hon.
Det här slöjdarbetet har även bidragit till god stämning på skolgården, berättar hon. Eleverna sitter och snackar, pysslar och hjälper varandra.
Anledningen till att hon valde just vänskapsarmband var att det krävs så lite material. Bara tråd och en säkerhetsnål som eleverna kan sätta fast på byxbenet.
Får bli lite hipp som happ
Eeva-Maaria Honkaniemi började med att förbereda och numrera tjugo påsar med utrustningen i. Plus en laminerad lapp med instruktioner.
– Ett band görs av flera elever. Påsarna lämnas tillbaka i det jag kallar för slöjdbibliotek efter varje rast. Och sen tar en annan elev vid. Jag har även varit tydlig med att det inte spelar någon roll om det blir lite hipp som happ. Att det snarare handlar om att våga ”göra”, använda fingrarna och testa.
Men för att den här typen av aktivitet ska fungera krävs både förberedelse och tydliga regler, förklarar hon.
– Det får inte påverka rastvärdarnas arbete. Det är viktigt. För egen del har det här inneburit mer rastverksamhet, fast för mig har det enbart varit en positiv upplevelse.
Synliggör slöjden på skolan
Sedan berättar hon att hon sedan länge har velat göra slöjden mer synlig på skolan och på skolgården. Dels för att det finns ett behov av att förbättra fingerfärdigheten hos dagens barn, men också för att det kan vara ett sätt att få ensamma barn att känna sig mindre ensamma.
Det färdiga resultatet. Foto: Amina Dahlab
– Det var faktiskt så jag kom på idén. Ibland brukar jag se en av mina elever vandra omkring själv på skolgården. Hen tycker om slöjd och då kände jag att jag var tvungen att hitta på något för att aktivera den eleven.
Plötsligt kom hon på idén att göra vänskapsarmband, vilket kändes ännu mer självklart nu när de ska välkomna nya barn till skolan.
– Jag hoppas att det här kan lära våra barn lite mer empati och omtanke. Slöjd är ett ypperligt tillfälle för det.
LÄS ÄVEN
Tätt samarbete gör slöjdbetygen mer rättvisa
Nytt digitalt läromedel för slöjdlärare
