Bengt har arbetat som slöjdlärare – i 57 år

"Jag var 69 och tänkte att jag kanske skulle pensionera mig … men suget tillbaka var för stort", säger slöjdläraren Bengt Sundén om att han från den punkten fortsatte sex år till. Foto: Privat

Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i praktisk-estetiska ämnen

Lärarliv Han fick sitt första jobb som slöjdlärare året efter mordet på Kennedy. Vid 75 års ålder går nu Bengt Sundén i pension. ”Jag kommer att sakna lärarjobbet”, säger han.

Påhl Ruin

23 aug 2021

Han har inte bara hängt kvar på samma skola, de fem senaste åren har han bytt skola två gånger.

– När min fantastiska rektor på Smygeskolan i Trelleborg nyligen slutade, då tyckte jag trots allt att det kunde vara dags för mig att gå också.

Men du övervägde att fortsätta under en ny ledning?

– Jo, det var inte självklart att sluta, jag älskar det här jobbet. Och jag älskar barnen!

Många frågar sig hur du har orkat jobba i 57 år?

– Jag är relativt vältränad och har kunnat behålla hälsan. Men kanske ännu viktigare: jag har hela tiden hittat på nya grejer, försökt utveckla min undervisning.

Stenhård arbetsmarknad på 60-talet

Sitt första vikariat fick han redan som 18-åring 1964, sedan gick han konstsmidesutbildning och därefter det ettåriga slöjdlärarseminariet i Linköping.

– Arbetsmarknaden för slöjdlärare var stenhård på 60-talet, vi var 48 som utexaminerades till fyra lediga jobb i hela landet.

Han fick ett av dem, på Södra skolan i Åmål, inte långt ifrån där han vuxit upp i Bohuslän.

– Jag stannade i 39 år, inte minst tack vare den rektor jag fick jobba ihop med i många år. En förstående och kreativ skolledare kan göra enorm skillnad.

Tidig med ämnesöverskridande arbete

Bengt Sundén hade nämligen – och har än idag – många idéer kring hur slöjdämnet kan utvecklas. Han vill, helt enkelt, ”hitta på nya grejor”. En första förändring han fick igenom redan på 70-talet var ämnesöverskridande undervisning.

– Det började med NO-ämnen, när elever läste om växter och djur kunde de komma till mig och till exempel tillverka insekter i trä och metall. Jag har alltid varit emot att dela upp ämnen i teoretiska och praktiska.

På 80-talet drev han igenom att även matematikundervisningen delvis kunde bedrivas i slöjdsalen där de tillverkade spel och tränade såväl volymberäkning som geometri.

– Vi gillade den fyndiga titeln ”Räkna med slöjden”!

Idag är samspelet mellan slöjd och matematik etablerat, men så var inte fallet då. Bengt Sundén skulle hamna före sin tid igen när han redan 1995 – tillsammans med skolans datalärare – lät eleverna göra en hemsida om slöjd.

Det fanns så få hemsidor på den tiden att elevernas skapelse i Åmål nådde ända fram till – amerikanska mellanvästern.

– Där fanns en man som drev en organisation för barns rättigheter och mot miljöförstöring. Han bjöd in oss till en tävling om att skapa organisationens logotype. Flera tusen förslag kom in och till sist vann en av mina elever och fick ett stipendium på 1 000 dollar!

Tacksamma att han ville fortsätta

Vid 63 års ålder lämnade han Södra skolan, tog ett par andra jobb i Säffle och Åmål, innan han och hustrun flyttade till Österlen där de köpt ett hus.

– Jag var 69 och tänkte att jag kanske skulle pensionera mig … men suget tillbaka var för stort.

Det blev ett jobb i Lund ett par år och sedan den 30-procentiga tjänsten i Sveriges sydligast belägna skola i Smygehuk. Hur reagerade arbetsgivarna när han sökte jobb efter 69?

– De var tacksamma för att någon vill hålla på så länge! Det är ju stor brist på utbildade slöjdlärare. Och efter 67 är jag ju billigare eftersom arbetsgivaravgiften sänks.

Och elevernas reaktioner?

– Också positiva! Jag gillade en kommentar jag fick tidigare i år när jag sa att de skulle få stå ut med en gubbe: ”Joe Biden är 78 och han klarar av att vara president, då klarar du säkert av att vara slöjdlärare”.

Den största skillnaden mellan elever idag och på 60-talet?

– Det var mer homogent då, nu är det mycket större skillnad mellan eleverna. Det har sporrat mig genom åren, att få hela klassen med mig, även de besvärliga eleverna. Det har inte alltid varit lätt, men väldigt stimulerande.