Krönika Kan inte en lärare bara få känna lite frihet? Undrar Maria Wiman som fått nog av hypen kring nya skolplattformar.
Häromdagen fick jag en sån där skolplattform presenterad för mig. Den målades upp som om den vore sänd av Gud Fader själv, som en gåva från himlen skulle den inte bara underlätta utan nästintill revolutionera mitt yrkesliv. Jag sitter så här i efterhand och tänker att ingen lustgas i världen kan lindra de upproriska känslor jag nu erfar.
Det fanns en tid när vi lärare kunde ge eleverna läsläxa utan att klicka i fyra olika dokument. Jag minns när bedömning var kommunikation mellan lärare och elev som sedan arkiverades i en grön kommunpärm på en bokhylla. I en avlägsen tid var lärarens planering lärarens ensak.
Nu är det andra tider! Nu ska skolan vara transparent in absurdum. Det optimala vore om läraren kunde dokumentera varje sekund av sin dag så att inte bara elever och vårdnadshavare utan också resten av Skol-Sverige kunde följa varje steg och rannsaka varje millimeter. Planeringar ska läggas upp offentligt och helst vara detaljstyrda för veckor framåt. Så fort en matris har klickats i säger det pling i vårdnadshavarens inkorg så att varje vrå av det lilla barnets skolgång blir till allmän beskådan. Kommunikationen ska blott vara ett knapptryck bort och det finns alla möjligheter att höra av sig om stort och smått dygnets alla timmar.
Jag funderar på om det kanske är dags att omformulera René Descartes gamla dänga från 1637: "Jag dokumenterar, alltså finns jag”
Det här handlar inte på något sätt om digitaliseringsskräck. Jag vurmar för mina digitala klassrum, hur smidigt det är att ge feedback till eleverna och vilka kreativa lösningar man kan hitta på med hjälp av tekniken. Det är snarare dokumentationshetsen som får det att vrida sig i magen på mig. Jag tänker att min undervisning är en ensak mellan mig och mina elever. Självklart delar jag med mig av min planering om den visar sig vara högklassig. Men jag är inte intresserad av att blottlägga hela min vardag för den stora publiken. Jag vill inte offentliggöra sista lektionen på tisdagens eftermiddag när energin går på sparlågornas sparlåga. Jag tror inte heller att allmänintresset är gigantiskt.
Skolplattformarna fyller säkert en funktion. Men för jäsiken, kan en lärare få känna lite frihet? Kan man inte bara lita på att jag gör mitt jobb enligt konstens alla regler?
Jag funderar på om det kanske är dags att omformulera René Descartes gamla dänga från 1637: "Jag dokumenterar, alltså finns jag”, signerat valfri lärare 2021.
Månadens medier av Maria
- Titta på: Hur naturen skiftar färg! Jag älskar hösten!
- Läs: Ingrid Remvalls nya bok, "Metodbok för förändringshjältar", handlar om hur vi kan jobba för hållbar utveckling tillsammans med eleverna.
- Lyssna på: "Lärarrådet", en ny podd för nya lärare. Jag kan tänka mig att även gamla lärarrävar kan
få lite ny inspo.
LÄS ÄVEN
5 lärare: Så ska vi få mer tid till undervisning
Expert: Orsakerna bakom skolattackerna
Lärare drabbas av psykiska sjukdomar efter svår stress
Podcast: Maria Wimans nybörjarmissar
