Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Sveriges lärare kan inte vänta. Det är hög tid att ena lärarprofessionen i en ­organisation som står starkare mot arbetsgivare och politiker.

Har lärare och skolledare rätt förutsättningar för sin samhällsbärande uppgift? Den höga arbetsbelastningen, det alltför låga löneläget och det försvagade professionella inflytandet vittnar om motsatsen. Så, tyvärr, svaret på frågan blir nej.

Det var också svaret i en gemensam utvärdering som Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund genomförde tillsammans förra året. Våra medlemmar behöver bättre leverans än vad vi lyckas med var för sig i dag. Det behövs en starkare och mer samlad röst för att vinna större framgång. Slutsatsen var mer självklar än genial och för att citera Albert Einstein ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat”.

Nu tvekar Lärarnas Riksförbund och ska fundera lite mer på saken, men Lärarförbundet kan inte göra halt. Den som funderar för länge får ofta inget gjort. Resan framåt för att forma det nya fortsätter. Ja, det kommer att kräva en kraftfull förnyelse, men jag är övertygad om att Sveriges lärare är trötta på att vänta.

Och vi är redo. Lärarförbundet har redan genomgått stora och viktiga förändringar de senaste åren. Vi har utvecklat vårt arbetssätt och satt dialogen med medlemmarna främst. Vi har ändrat vår medlemsparagraf så att akademisk utbildning och behörighet är den självklara grunden för medlemskap. Vi har pressat våra kostnader och sänkt medlemsavgiften – ett arbete som fortsätter.

Även vår position har förändrats i flera viktiga frågor. Vi fokuserar på att skärpa arbetsmiljöarbetet och sätta ett större tryck mot arbetsgivarna. De ständiga besparingarna och den fallande likvärdigheten i utbildningssystemet har lett fram till att vi kräver att staten måste kliva fram och ta över huvudansvaret för skolan från kommunerna. Vi har satt ner foten mot ordningsproblem i skolan och drivit på för att stärka lärares rätt att ingripa mot stök och bråk i skolmiljön.

Förändringsresan har vilat på en tät dialog med medlemmarna. Nu ska vi ta ett nytt steg. Medlemsdialogen ska breddas till en dialog med hela professionen – med dem som ännu inte är medlemmar. Vi ska ta reda på vad som förväntas av en ny och starkare facklig organisation som är representativ för samtliga skolformer. Dialogen ska handla om att bygga nytt, inte hålla fast vid det som känns bekvämt och invant. Det nya vi ska skapa är ett starkt professionsförbund som tar stor hänsyn till särart och yrkesidentitet.

Så låt förändringens vindar blåsa. Eller för att återigen citera Albert Einstein ”Jag måste vara villig att ge upp vad jag är för att bli vad jag vill bli”.