Så undervisar du som en kemipristagare
Vetenskap
Kemiläraren Inga Blomqvist är utbildad i Ukraina och har varit lärare i Ryssland i åtta år och i Sverige under 18 år. Nu får hon Kungliga vetenskapsakademiens lärarpris på 50 000 kronor.
– Jag är chef, jag ser till att eleverna får vad de behöver. De ska inte behöva vara oroliga när de kommer till mig, säger hon.
Sjuorna verkade trötta. Inga Blomqvist tar fram boken ”Förgiftad” och läser första frasen:
”När tänkte du förgifta någon senast?”
– Oooops! Uppmärksamheten var min på en sekund. Humor och intressant fakta, det hjälper dem att fokusera. Det går inte bara att planera. Man måste ha med verkligheten, eleverna och hur de är när de kommer till din lektion, säger Inga Blomqvist.
Ordning och reda är självklarheter i den Ukrainautbildade kemilärarens klassrum.
– Jag tycker om människor. De flesta är goda och de som visar avvikande beteende kan man vinna. Särskilt barn. Men jag är också en sträng lärare, hos mig pratar man inte när som helst, man kommer inte sent, man gör läxor. Grunden till bra undervisning är att inte tillåta att ett fåtal elever förstör för övriga, enligt mig, säger hon.
Så hamnade läraren i Sverige
Hon lämnade läraryrket efter att hennes man dog, när den ryska armén lämnade Armenien. Han kallades in 1990 och två år senare var han död.
– Jag vet inte vad som hände, men han dog inte under strid, säger hon.
Den ryska lärarlönen räckte bara till det absolut nödvändigaste.
– En lärare i Ryssland undervisar 18 gånger 40 minuter som heltid, här är det 18 gånger 60. Men man kan inte jämföra löner. Att jobba heltid i Ryssland räckte inte för att klara sig, säger hon.
Det var nittiotal. Hon kallar det svåra tider. Hon lämnade läraryrket och började sälja kläder.
Hon kunde köpa bil, och hennes son kunde börja spela tennis på fritiden.
På en affärsresa träffade hon sin blivande man, Johan från Sverige.
Inga och sonen flyttade till Sverige. Och efter Komvux och en KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) började hon jobba i svensk gymnasieskola 2004.
– Det var så svårt med yrkestermerna på svenska. Det var alla orden, som jag självklart kunde på ryska. Efter det första hårda året var det enklare. Man förstår hur systemet fungerar, och vad mentorskap innebär, säger Inga.
Idag är hon förstelärare i en svensk skola i Älvsjö, söder om Stockholm.
Det är drygt trettio år sedan hon arbetade i den ryska skolan.
”Assistent på heltid”
– I Ryssland har man laborant till sin hjälp på heltid som gör alla förberedelser och städar. Här är jag själv. Jag gör beräkningar, blandar lösningar, jag förbereder varje lektion. Det tar tid men både jag och eleverna älskar laboration, säger hon.
Samtidigt tornar tornar krigshotet upp sig i Ukraina.
Inga pratar med sina vänner, de som har släkt kvar i landet.
– Jag vill inte tro att det blir krig. Mina fem år i Ukraina var några av de roligaste. Min första man var ryss, jag armeniska från Sotji, det var folk från Azerbadjan, Litauen, Kaukasus. För mig är det normen. Det fanns inte en familj där alla kom från samma land, säger hon.
De får också priset
Tillsammans med tre andra lärare får hon Beijerstiftelsens lärarpris till Ingvar Lindqvists minne, som delas ut av Vetenskapsakademien. Priset delas ut i stadshuset i Stockholm.
– Det är tredje gången jag är där! När jag fick svenskt medborgarskap, när jag fick gymnasielärarexamen 2004 och nu ska jag dit och ta emot priset. Det är fantastiskt.
Övriga pristagare är Kajsa Bro, Kunskapscentrum, Markaryd för biologiundervisning, Birgitta Sang, Aspuddens skola, Stockholm, NO; Dan Englundh, Martin Kochgymnasiet, Hedemora, fysik.
Prissumman består av 50 000 kronor till de enskilda lärarna, och lika mycket till deras respektive skolor.
Så undervisar du som en kemipristagare
Mottagaren av Vetenskapsakademiens lärarpris Inga Blomqvist ger sina bästa tips för att öka NO-lusten i klassrummet.
- ”Mina elever är bekanta med Ulf Ellerviks böcker, han är professor i organisk kemi i Uppsala. Hans böcker är roliga och tänkvärda. Vi läser också vetenskapsjournalisten på DN Karin Bojs och hjärnforskaren Anders Hansen”.
- ”Jag har infört fem minuters nyheter. Varje vecka frågar jag dem om naturvetenskapliga händelser från nyheterna. De tycker om det. Om de öppnar en tidning får de veta mer om allt. Jag försöker koppla verkligheten till det akademiska. Något med klimatet. En val som strandat någonstans.”
- ”Jag har NO-vecka samtidigt med Nobelveckan. Då får varje elev visa ett experiment för yngre elever. De söker själva efter något, presenterar teorin för mig och jag godkänner och kontrollerar att det går att få tag på kemikalier och annan utrustning. Sen presenterar de projektet och förklarar vad som sker. Det kan vara kemi, biologi eller fysik. Vi bjuder in tvåor och treor och barnen får gå runt och titta. Det ökar intresset för NO. Det är inte alltid de starkaste eleverna som är bäst på att visa experiment. Det är ett tillfälle för både starka och inte så starka elever att visa vad de kan.”
- ”Vi är alltid med om forskarfredag vid Stockholms universitet, jag och mina elever träffar forskare som kan vara med bara min grupp och svara på frågor. Eleverna får uppleva universitetsmiljön”.
- ”Experiment, experiment, experiment. Det är lättare att förstå svåra saker om man visar och förklarar, än om det bara är teoretiskt. Eleverna lägger barnsligheten någon annanstans. De tar ansvar. Det är roligt att se dem bli så uppslukade av uppgiften – jag tycker mycket om när de sitter och löser uppgifterna.”
- ”Naturhistoriska riksmuséet är den plats som jag älskar mest. Det vill jag förmedla till alla biologi- och kemilärare. Det finns handledningar, frågor, det finns svar. Det är fantastiskt att ha ett sådant museum.”
