La pandémie: Så hanterar franska skolor smittan

– Jag kan tyvärr inte bjuda på kaffe, säger Delphine Lebrun.

Kaffedrickandet är för tillfället bannlyst, och lärarnas fikarum har förvandlats till förråd.

– Alla äter i sina klassrum. Att vi kollegor inte kan umgås är en av de stora nackdelarna just nu, säger hon.

Franska skolledare undervisar ofta vid sidan om chefsjobbet, men Delphine Lebrun är rektor på heltid. Ecole de la Seille i Metz är en av de största skolorna i regionen med 25 klasser från förskola till låg- och mellanstadium, 416 elever och ett 40-tal anställda. Hon säger att storleken är en fördel, att ha flera skolgårdar och byggnader underlättar organisationen under pandemin.

Föräldrarna har upptäckt hur svårt det är att undervisa.

På en av gårdarna springer en grupp flickor runt, runt och leker ”vargen jagar”. Några pojkar sparkar fotboll. Alla bär munskydd.

Till skillnad mot i Sverige har munskydden inte skapat någon större debatt i Frankrike, utan rekommenderas av en i stort sett enig läkarkår. Att bära munskydd sägs vara en solidarisk handling, som kan förhindra att symptomfria covidsmittade sprider viruset.

Här och var har föräldrar opponerat sig mot att även sex–sju år gamla elever nu måste bära munskydd i skolan. Ingen här påstår att det är helt oproblematiskt. De lärare som undervisar hörselskadade barn har till exempel fått genomskinliga munskydd.

Men läraren Eugénie Hinsinger tycker att det är tryggare för alla om både personalen och eleverna bär dem, särskilt som barnen har fått undervisning i hur de ska använda dem.

– Ni ser ju att de leker som vanligt trots sina munskydd, säger hon.

Utanför toaletterna bildas ständigt nya köer. Handtvätten är en annan av grundpelarna i smittskyddet.

Dagen börjar och slutar med handtvätt. Rasterna börjar och slutar med handtvätt.

– Jag tror att jag kommer att behålla den rutinen även när pandemin är över. Vid den här tiden på året brukar mellan tio och femton procent av eleverna vara frånvarande. Nu är bara tre procent sjuka, säger Delphine Lebrun.

Liksom i en hel del svenska skolor försöker man skapa en bubbla kring elevgrupperna.

Men även inom grupperna ska både elever och lärare undvika att röra vid samma föremål.

Eugénie Hinsinger pekar på en låda på ett bord i klassrummet där hon undervisar en tvåa. Där ska böcker som barnen har läst, ligga i karantän i 48 timmar. Situationen är långt ifrån enkel, säger hon. Men det var betydligt mer komplicerat i våras när skolorna var helt stängda i två månader.

–Då skulle jag undervisa hemifrån, samtidigt som mina egna barn också var hemma, berättar hon.

Men hon tror också att lärarnas status har förbättrats under den här perioden.

– Föräldrarna har upptäckt hur svårt det är att undervisa.

Delphine Lebrun säger att vårens nedstängning innebar en gigantisk omställning. Lärarna hade nätundervisning på förmiddagarna, och på eftermiddagarna ringde de runt till elever som saknade datorer.

– Vi förlorade kontakten helt med fem procent av eleverna.

Men hon tror att stängningen var nödvändig för att stoppa smittspridningen.

– Den gav mig också tid att förbereda mig för hur vi skulle lägga upp arbetet när vi öppnade igen.

Ecole de la Seille ligger i ett utanförskapsområde. Precis som i Sverige har antalet covidfall varit fler i arbetarkvarter än i välbärgade bostadsområden, vilket främst förklaras med trångboddhet och att en hög andel invånare inte kan arbeta hemifrån. Men under hela hösten har skolan här inte haft några smittade varken hos personalen eller eleverna. Det kan bero på att just det här kvarteret har förskonats från större kluster, men Delphine Lebrun tror också att det beror på att skolan till punkt och pricka följer alla rekommendationer.

Varje vecka publicerar Utbildningsdepartementet statistik över antalet smittade lärare och elever. Under första veckan i december uppgavs till exempel att drygt 700 anställda på skolorna hade insjuknat, vilket är lite med tanke på en total personalstyrka på drygt 1,1 miljoner personer.

Ett kollektiv av lärare har anklagat Utbildningsdepartementet för att försöka mörklägga det verkliga antalet, och har själva börjat samla in statistik. Idén möts med skepsis av Karine Brunot, utbildad musiklärare, som nu arbetar som rektor på högstadieskolan Jean Mermoz i Marly i nordöstra Frankrike.

– Jag förstår inte varför man skulle vilja dölja antalet sjuka.

Hon plockar fram några gula mappar ur ett skåp, och visar hur skolan hjälper till med smittspårning när en elev eller lärare har testats positiv för covid-19. Uppgifterna skickas sedan vidare till Försäkringskassan. Högstadiet här har 485 elever och totalt 70 anställda, varav ett 40-tal lärare. Sedan i början av läsåret har två lärare och tre elever smittats, men inget av fallen har kunnat härledas till skolan. Karine Brunot säger att situationen är komplicerad.

– Balansgången mellan säkerheten och pedagogiken är förstås svår. Det handlar om att välja den minst dåliga lösningen, säger hon.

Reglerna på högstadieskolan är något mindre strikta än på skolan inne i Metz.

– Vi kan i alla fall träffas i lärarrummet, även om vi håller avstånd och har munskydd, säger Alexis Lambert. Han är lärare i teknologi, och har jobbat mycket övertid det här året.

Redan i februari började han undervisa sina kollegor i datateknik, när rektorn Karine Brunet ansåg att skolan måste förbereda sig på en eventuell stängning.

Han har också klistrat pilar och streck över hela skolan, för att organisera strömmen av elever. De ska i mesta möjliga mån vistas i samma klassrum hela dagarna. I stället får lärarna flytta på sig.

I matsalen får eleverna bara sitta tre vid samma bord. Och ute på skolgården står de uppställda klassvis på bestämda platser.

– Ja, det börjar bli ganska tröttsamt att bara kunna umgås med sina klasskamrater, säger Julie Getto som går i nian, och hennes klasskamrat Arno Kilbertus ser fram emot dagen då han slipper ha munskydd.

– Ibland är det lite svårt att höra vad en lärare säger. Men jag förstår att det är nödvändigt.

Danick Martin, lärare i historia och geografi, säger också att det är tufft emellanåt.

Hon är orolig för hur elevernas psykiska hälsa påverkas av pandemin, och vad den här perioden för med sig i form av samhällsproblem. 

– Samtidigt är det betryggande med alla regler. Själv är jag inte orolig för att gå till jobbet.

Frankrike har fler än 60 000 skolor. Situationen skiljer sig förstås kraftigt åt mellan olika institutioner, och lärarfacken hävdar att en hög andel av lärarna just nu känner sig otrygga på sina arbetsplatser. I början av november utlyste de en endagarsstrejk och krävde bland annat mindre barngrupper och mer personal.

Den ledde till att utbildnings­ministern Jean-Michel Blanquier lovade att skolorna skulle få anställa tiotusentals skolvärdar på korttidskontrakt.

– Men vi är långt ifrån nöjda, säger Odile Cordelier i högstadielärarnas fack SNES-FSU, som har varslat om en ny strejk i januari.