Anna är Årets lärare: "Jag var kanske lite inställsam i början"

Anna Rydberg är lite hes och ursäktar sig, när barnen sveper in i klassrummet, för att hennes röst låter lite knasig. På förmiddagen har förskoleklassen varit på naturskola på Eggeby gård på Järvafältet. Det handlade om fåglar och tanken är att de ska fortsätta med fågeltemat nu efter lunch. 

De sätter sig i en ring på golvet och Anna Rydberg håller i en bok. ”Skatan” heter den och hon berättar att den visserligen är skriven och berättad lite som en saga men att allt i boken är sant. Så vad är det då för en sorts bok, undrar hon och barnen är snabba, visst är det en faktabok. 

I taket hänger elevernas teckningar av Konserthuset i Stockholm, den ena teckningen är blåare än den andra och på en vägg hänger en karta över Akalla, Husby, Kista, för det är ju här vi är, Husby torg ligger ett stenkast bort. 

Klassen spratar om fåglar som stannar kvar i Sverige och fåglar som lämnar för varmare breddgrader, flyttfåglar. Anna Rydberg läser att skator kan bli femton år gamla och de diskuterar, barnen räcker upp händerna, mer ivrigt ibland när alla kan svaret på frågorna. En rovfågel, vad är det? Jo, hon får ett snabbt svar av en flicka: 

En fågel som tjuvar blanka saker.

Kollegan Riitta Munnukka, förskollärare, berättar om sin favoritfågel, bofinken, och sedan ber Anna Riitta, som behärskar den nya smartboarden bättre, att skriva en mening som de tillsammans kommit överens om, en sammanfattande mening om morgonens utflykt: Vi var på Eggeby gård och lärde oss om fåglar. 

Därefter reser sig barnen och går till de runda borden där de skriver samma mening som Riitta Munnukka och när de väl är klara får de rita valfri fågel. Riitta och Anna känner varandra väl, de har haft många klasser tillsammans och läser av varandra väldigt bra. De, säger Anna Rydberg, är väldigt olika varandra men de kompletterar varandra väl. 

När vi småpratade en stund tidigare, på väg till klassrummet, konstaterade Anna Rydberg att det sker mycket positivt i områden som Husby och att det är värt att lyfta. Arbetet som görs på Husbygårdsskolan premierades dubbelt förra året av Stockholms stad. Dels blev arbetslaget i årskurs sju årets arbetslag, dels fick Anna Rydberg ta emot utmärkelsen Årets lärare i grundskolan. Själv gör hon, som blev väldigt förvånad när hon fick priset, sitt bästa för att understryka att de är många som samarbetar, som jobbar hårt tillsammans. På frågan om varför hon först nominerades av sin rektor Magnus Duvnäs och sedan hyllades av juryn, svarar hon att hon tror att det handlar om hennes förhållningssätt gentemot barn och föräldrar. Men Anna Rydberg lägger till att ”det står så i nomineringen i alla fall”. 

– Det handlar om att ge sig tid för att få med varje unge så att de känner sig lite bekräftade varje dag, säger Anna Rydberg.

Hon är född och uppvuxen i Kristinehamn i östra Värmland. När hon säger dialekten får mer spelrum, låter hon som en annan kvinna från samma ort, Mia Skäringer. 

Ett tag tog det innan Anna Rydberg hittade sin lärarstil. Hon säger, och just då låter hon som Skäringer, lite självkritisk, lite bitsk, att hon nog var mycket av en Mariekex- och saft-fröken i början, mån om att barnen skulle tycka om henne. 

– Jag hade nog inte riktigt förstått att man måste känna sig som en självskriven ledare i klassrummet. Annars brakar det. Man ska inte vara sträng men tydlig. Först var jag kanske lite inställsam. Så det var nog betydligt stökigare på de första lektionerna. Nu vet jag att jag kan visa att jag bestämmer det mesta, även om barnen så klart ska vara med och påverka, poängterar Anna Rydberg.

Nu vet jag att jag kan visa att jag bestämmer det mesta, även om barnen så klart ska vara med och påverka.

I Järvaområdet, där Husby ligger, finns problem med arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap. När Läraren förra månaden tittade närmare på slutbetygen i utsatta områden, var flera skolor från Järvaområdet med på listan över skolor där många elever inte klarar gymnasiebehörigheten. 

Men Anna som började på Husbygårdsskolan redan 1999, understryker att det är som att jobba på vilken skola som helst. 

– Jag skulle önska att det inte var så himla segregerat. Mina barn har gått på Aspuddens skola (i södra Stockholm, reds anm.) och den är blandad, med både människor som har sin bakgrund i Sverige helt och hållet och många som inte har det. Så skulle jag önska att det var här också, men det är inte skolans fel utan det är hela samhällets fel, menar Anna Rydberg.

I stadsdelen Husby hade 87 procent av invånarna utländsk bakgrund 2021. I Stockholm som helhet är den siffran 34,3 procent. 

När hon beskriver sin lärarstil säger hon att hon försöker vara mjuk och nära. Det är mycket kramar. Hon är en fysisk lärare och det märks i klassrummet. Barnen, eller ungarna, som hon uttrycker det ibland, ska känna att hon verkligen tycker om dem. Det gäller att bygga en relation som gör att barnen, och hon själv, vågar göra fel, vågar ställa konstiga frågor. De ska veta att de blir lyssnade på och att de kan skratta och ha roligt ihop. 

– Som jag brukar säga: Jag är inte mer intelligent eller klokare än barnen. Men jag har levt lite längre så jag har erfarenhet. Om jag säger något som går emot dem eller nekar dem något som de vill göra, är det inte för att jag är elak eller för att jag är smartare, utan för att jag vet att det här kommer inte att funka, förklarar Anna Rydberg.

Föräldrarna vet att de alltid får kontakta henne. Den relationen är också, menar hon, en grundförutsättning för att det ska bli ett bra klimat i skolan. 

Som hon ser det har skolan blivit svårare sedan hon började som lärare. I tidig ålder ska eleverna kunna resonera och berätta varför de tycker som de gör, varför de gör som de gör. Kanske, funderar hon, har skolan blivit mer formell, och det speglar av sig på lärarnas sätt att uttrycka sig i utvecklingssamtal och i sin dokumentation.

– Därför är det så viktigt att vara informell i vardagen!

Hon erkänner att hon kan bli lite sur på sina egna elever när de suckar över lärare som inte rättar prov tillräckligt fort. Själv suckar hon över den arbetsbelastning som lärare har, större ju högre upp i stadierna de jobbar. 

– Kraven har också ökat på eleverna. Det är kanske därför som så många slås ut tidigt, det är kanske därför som hemmasittarna blir allt fler. 

Själv tyckte hon om att gå i skolan. Hon hade en lågstadiefröken som hon fullständigt älskade. 

– Jag grinade så jag fick näsblod på skolavslutningen i trean. 

Tänk på hur Mia Skäringer hade levererat den meningen så förstår ni ungefär hur det låter. Lite mjukare bara.