Fredrik Sandström: Obegripligt att skolor inte förbjuder papptallrikarna
Krönika ”Skolan ska inte rangordna elever och synliggöra hierarkier inför öppen ridå. Därför bör papptallrikarna i god tid före skolavslutningen slängas där de hör hemma – i soptunnan”, skriver Fredrik Sandström.
Fredrik Sandström: Obegripligt att skolor inte förbjuder papptallrikarna
De allra flesta förstår att skolavslutningen inte blir ett fint minne när epitetet ”klassens frånvaro”, ”adhd” eller ”mus” hängs runt eleven och förkunnar dennes tillkortakommanden inför församlingen. Bara de som njuter av makten att offentligt håna andra kläcker ur sig kommentarer som ”lite får man tåla” och ”det är ju bara på skoj”.
Att göra sig rolig på andras bekostnad genom att använda elevens personliga svårigheter och svagheter som vapen handlar nämligen ytterst om att befästa rangordningen, och ingenting annat.
Regelbundet mobbade
Omkring var tionde elev uppger att de känner sig mobbade regelbundet, dagligen eller flera gånger i veckan. Fyra av tio elever i mellanstadiet och tre av tio i högstadiet känner sig någon gång mobbade av andra elever. Skolan har långtgående ansvar enligt skollagen att motverka alla former av mobbning och kränkande behandling. Lärares yrkesetik stipulerar att lärare ska ”skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier.”
Om skolan inte ens kan värna eleven på skolavslutningen, hur ska den då kunna göra det under resten av läsåret?
Svämmade över på sociala medier
Efter förra årets debatt om klassens nomineringar valde en del skolor att förbjuda dem. Upprörda människor i allmänhet, och elever i synnerhet, uttryckte sin besvikelse över att avslutningen var förstörd (för att klasskamrater inte längre skulle kunna förödmjukas).
Vissa skolor tillät ändå papptallrikarna då beskrivningarna granskats av lärare och formulerats med goda intentioner: ”Om det bara skrivs snälla saker tar ingen skada.” Därför svämmade sociala medier över av poserande elever i alla åldrar med papptallrikar hängande runt nacken, i vanlig ordning.
Etikettmakarna har ingen aning om hur varje elev vill uppfattas.
Vid första anblicken kan kontroll och positiva nomineringar låta som en rimlig kompromiss, vilken möter vissa elevers önskemål. Men vid närmare eftertanke innebär det, precis som tidigare, att fullständigt ignorera andras. Om skolan vill skapa trygghet för alla elever och skydda dem mot olika former av skada är klassens nomineringar något som alla skolor skyndsamt borde plocka bort, tillsammans med alla andra kränkande företeelser.
För det första är det problematiskt att låta elever och lärare (!) definiera hur andra människor är. Etikettmakarna har ingen aning om hur varje elev vill vara och uppfattas av andra. Något som är vänligt tänkt, kan kännas konstigt för mottagaren eller träffa fel. Det som är positivt för en elev, kan vara raka motsatsen för en annan. Att sätta ord på vem man är bör rimligen bara göras av eleven själv. Skolan ska inte överlåta makten till ett fåtal (själv)utvalda att sätta stämplar på klasskamrater.
Skolan ska inte gradera
För det andra bär alla ord på konnotationer. Det är stor skillnad på att vara godhjärtad, hjälpsam, reko, snäll och trevlig. Även situation och sammanhang avgör hur ordet uppfattas. Intern jargong kan göra det svårt för granskaren att avgöra vad som är vad. Klassens kompis kan ironiskt riktas mot någon som varit allt annat än det.
För övrigt är just klassens kompis betydligt mer prestigefyllt än klassens snällaste. Elever jämför och vissa titlar kommer alltid att värdesättas högre än andra. Skolan ska inte bedöma och gradera elevers personlighet.
Släng dem i soptunnan
För det tredje bygger omröstningarna många gånger mer på social status än genuin omtanke. En tystlåten elev som av olika anledningar inte tagit så stor plats riskerar att bli bortglömd. Eleven med stark ställning i gruppen erhåller sannolikt en genomtänkt och personlig motivering, medan den som står lägre i rang får nöja sig med en hastigt ihoprafsad och allmän beskrivning. Den eleven känner sig förmodligen inte lika betydelsefull som övriga. Risken är uppenbar att denne hamnar utanför.
Skolan ska inte rangordna elever och synliggöra hierarkier inför öppen ridå.
Därför bör papptallrikarna i god tid före skolavslutningen slängas där alldeles för många med frågetecken, tårar och vrede kastas efter den – i soptunnan.
LÄS MER:
”Hur kul är det att vara klassens mus på en papptallrik?”
