Granskning: Så mycket halkar erfarna lärare efter i lön

Erfarna lärare hade under 2018 en sämre löneutveckling jämfört med de som arbetat kortare tid.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Skolvärlden

En analys av Lärarnas Riksförbunds löneenkät för 2018, som besvarades av cirka 20 000 medlemmar som arbetar som lärare inom i skolväsendets olika delar, visar att de lärare som har arbetat mer än 16 år i yrket genomgående hade en sämre löneutveckling 2018 än de som arbetat kortare tid.

Bäst löneutveckling hade de som arbetat fem år eller mindre som lärare.

– Vi behöver få en lönestruktur som tydligare premierar erfarenhet, men också kontinuitet, säger Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Linneá Lindqvist.
En nyckelgrupp i dagens individuella och differentierade lönesystem är rektorerna. Linnéa Lindqvist, som är rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg och en av initiativtagarna till Skolledarupproret, berättar att hon och många andra rektorer försöker att lönemässigt premiera duktiga lärare som arbetat länge på samma skola.

– Men kommunernas ekonomiska situation gör det svårt. Vi har helt enkelt inte pengar i våra budgetar för några särskilda lönesatsningar. Eftersom vi inte får kompensation för löneökningar måste de i sådana fall tas från elevpengen med konsekvens att arbetsmiljön försämras. Samtidigt behöver vi betala för att kunna rekrytera nya lärare, säger Linnéa Lindqvist.

– Vill du som lärare höja din lön mer än vad den årliga lönerevisionen ger får du ofta byta jobb, vilket så klart är helt galet. De som stannar länge på samma skola och bidrar till kontinuitet borde premieras. Men i dag styrs skolan av principen ”billigare och bättre”. Det innebär att samtidigt som vi hela tiden ska bli bättre ska vi också bli billigare. Det går inte.

Hur är det att sitta i lönesamtal med erfarna lärare utan att kunna erbjuda höjd lön fast du vill göra det?

– Det är fruktansvärt. Samtidigt förstår jag att nya lärare vill ha bra ingångslöner och också får det som ett resultat av lärarbristen. Problemet är att vi inte kan höja upp trotjänarna.

– Den individuella lönesättningen har lett till en lärarkarusell och att många byter jobb eftersom det ofta lönar sig ekonomiskt att göra det. Ur ett individperspektiv är det inget konstigt att lärare byter skola för att få upp sin lön, utan något full rimligt. Men för skolan som system är det inte bra.

Vad bör göras?

– Vi behöver få någon form av system med tariffer eller lönetrappa.

Skolvärlden har analyserat lönerna för 1 182 tills-vidareanställda legitimerade lärare vid 15 kommunala gymnasieskolor runt om i Sverige (se grafik här bredvid). Analysen visar bland annat:

  • Det är mycket små skillnader i månadslön mellan manliga och kvinnliga lärare.
  • Pendlare, det vill säga lärare som arbetar i en annan kommun än vad de själva bor i, tjänar i genomsnitt cirka 600 kronor mer i månaden än lärare som bor och arbetar i samma kommun.
  • Den genomsnittliga månadslönen varierar mycket beroende var i Sverige lärarna arbetar. I exempelvis Nacka låg genomsnittslönen i våras på 42 588 kronor i månaden, medan den i Kramfors stannade på 35 850 kronor. Det är en skillnad på drygt 80 000 kronor per år.

I mitten av 1990-talet ersattes tarifflöner och centralt reglerade löneplaner för grund- och gymnasielärare med individuell och differentierad lönesättning.

Förändringen var dock inget unikt för skolan, utan en del av en större trend på svensk arbetsmarknad. Lärarna var till med en av de sista grupperna som övergav tarifflönesystemet.

I en ny rapport har Lärarnas Riksförbund undersökt vad som har hänt sedan dess. Rapporten bygger bland annat på en analys av samtliga kommunalt anställda lärares löner för åren 1994–2017 och en enkätundersökning bland ett representativt urval av förbundets medlemmar.

Undersökningen visar bland annat:

  • Bäst löneutveckling under perioden 1994–2017 har förskollärare och studie- och yrkesvägledare haft. Sämst har löneutvecklingen varit för lärare i grundskolans senare år och i gymnasieskolan.
  • Sambandet mellan lön och yrkeserfarenhet (mätt som ålder) minskar kraftigt från år 2007 och framåt.
  • Osakliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga lärare har i det närmaste helt försvunnit.
  • Expansionen av friskolor har haft en positiv effekt på lärarnas löner, i synnerhet för yngre lärare och lärare med vissa specifika ämneskunskaper trots att friskolorna i allmänhet inte betalar högre löner än vad kommunala skolor gör. Däremot har de ökat konkurrensen om lärarna, vilket har gjort att kommunala skolor ”tvingats” höja lönerna.
  • Arbetsgivarens användning av begreppet ”rätt lön” lägger sig ofta som ett lock över många lärares löneutveckling. När en individ uppnått ”rätt lön” avstannar löneutvecklingen.
  • De senaste årens statliga lönesatsningarna har skapat en helt ny lönestruktur för lärarkollektivet, vilket bland annat resulterat i att äldre och mer erfarna lärare inte längre med nödvändighet tillhör de som tjänar mest. Det är en utveckling som dessutom har förstärkts av höjda ingångslöner för nyutexaminerade lärare som ett resultat av lärarbristen.
  • Många äldre lärare missgynnas i de årliga lönerevisionerna och andelen äldre erfarna lärare med avsevärt lägre lön än andra kollegor ökar kraftigt.
  • Lärarnas löner avgörs delvis av geografiska faktorer, det vill säga var kommunen de arbetar i ligger.
  • Många av LR:s medlemmar arbetar på en arbetsplats där det inte finns några tydligt fastlagda lönekriterier.

Vi vill ha en lönestruktur som premierar erfarenhet och kompetens.

Trots de senaste årens löneökningar, som framför allt är ett resultat av statliga insatser och den växande lärarbristen, är läraryrket enligt utredningen är ett av få akademikeryrken med en negativ livslön.

LR:s ordförande Åsa Fahlén säger att en lärare bör kunna räkna med att lönen, i fast penningvärde, fördubblas under ett yrkesliv.

– De senaste årens löneökningar – på kollektiv nivå – har varit en nödvändig återhämtning efter att vi tappat väldigt mycket under många år. Men det räcker inte bara med återställare. Det måste löna sig betydligt bättre än i dag att skaffa sig en lång akademisk utbildning och arbeta inom skolan. Vi behöver också en lönestruktur som tydligare premierar erfarenhet. Man ska kunna ha en god löneutveckling under hela livet.

Är det inte bra att ingångslönerna är höga?

– Det är positivt därför att de driver upp löneläget. Men vi vill ha en lönestruktur som premierar erfarenhet och kompetens och vi vill koppla den till ett statligt nationellt professionsprogram med olika meriteringssteg. Det innebär att en nyexaminerad och nylegitimerad lärare kanske går in på en lite lägre lön, men att det finns en tydlig löneutveckling i takt med att personen meriterar sig och skaffar sig ökad erfarenhet och kompetens.

En återgång till ett tariffsystem?

– Nja, det blir ett mer reglerat system än i dag, men inte rena tariffer. Tanken är att du meriterar dig i ett nationellt professionsprogram med olika steg. Det kommer dock även i fortsättningen att vara rektor som sätter din lön, men det sker inom den meriteringsgrad som du har skaffat dig och som tjänsten du sökt kräver.

Går det verkligen att göra det på en skolmarknad med många olika aktörer som konkurrerar med varandra? Råder det exempelvis brist på matematiklärare kommer väl de att få högre lön än en lärare som har doktorerat i historia om det inte är brist på sådana?

– Så länge vi har systemet med individuella löner, vilket dessutom finns på hela den offentliga arbetsmarknaden, så kommer vi inte ifrån det. Men med en tydlig koppling till ett nationellt professionsprogram och arbetsuppgifter knutna till särskilda meriteringssteg kan man kanske fila bort de värsta avarterna.

Det är jätteviktigt att prata med varandra om lönen.

Enligt LR:s undersökning är det många lärare som har en oklar bild av hur lönesättningen egentligen går till. 54 procent av de svarande lärarna uppger att lönekriterierna är ganska eller mycket otydliga med vad som krävs för att en medarbetare ska få högre lön. 50 procent uppger att chefen i ganska låg grad eller inte alls kunde motivera medarbetarens nya lön.

– Det krävs en större förutsägbarhet. Varje lärare måste enkelt kunna förstå varför vissa individer har högre lön än andra och vad som fordras för att man själv ska kunna få en högre lön. Det måste vara tydligt hur erfarenhet, förtjänst och meritering lönar sig, säger Åsa Fahlén.

Bör lärarna prata mer öppet om sin lön med varandra?

– Ja, det är jätteviktigt att prata med varandra om lönen. Det vinner alltid arbetstagarna på. Då stärker man både sig själv och sina kolleger inför lönesamtalen med rektorn.

– En del tror kanske att de kan få en liten fördel genom att inte vara öppna om sin lön. Men det har slutat att fungera för länge sedan.