Älskad och hatad – därför strider de om skolpengen

Riksdagen är på väg att ta sommarlov och dagen efter inleds fotbolls-EM på Råsunda i Stockholm med match mot Frankrike.

Det är den 9 juni 1992 och skolminister Beatrice Ask (M) kliver upp i talarstolen. Hon ska snart få grönt ljus för en av efterkrigstidens största förändringar av den svenska skolan – friskolereformen.

– Det ska inte finnas ekonomiska hinder när människor ska välja skola, summerar hon reformens kärna.

Med 174 röster mot 134 införs skolpengen som ger friskolorna minst 85 procent av vad en genomsnittselev kostar i den kommunala skolan.

Det blir startskottet på en drygt 30-årig skolpengsdebatt som ökat i intensitet i takt med friskolornas vinster och kommunala skolors nedskärningar. Och som i början av 2025 är hetare än på länge.

Almega utbildning: ”Vi är oroliga”

Om några veckor, senast den första april, ska Lena Holmdahl presentera ett förslag på hur en nationell skolpeng bör se ut i grundskolan.

– Vi är oroliga, sa Andreas Mörck, förbundsdirektör för Almega utbildning, friskolornas branschorganisation, vid ett seminarium om skolpengen i slutet av januari.

Samtidigt poängterade han att finansieringssystemet är dysfunktionellt och att han välkomnar en omgörning.

– Men det måste göras på rätt sätt, sa Andreas Mörck.

Utredaren själv, Lena Holmdahl, till vardags utbildningsdirektör i Stockholm, tycker oron är ­obefogad.

– De är oroliga för att friskolor i glesbygd inte ska få finnas kvar. Men det finns inget i utrednings­direktiven som säger att en kommun inte får lägga mer pengar för att behålla en glesbygdsskola, säger Lena Holmdahl.

Kritiker rasade redan 1997

Utredningen ”En nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet” är inte den första som velat förändra skolpengen.

Redan när pengen höjdes till 100 procent, 1997, rasade kritikerna:

”Friskolorna får för mycket pengar. De är överkompenserade eftersom de inte har samma ansvar som de kommunala.”

Miljardvinster och stora aktieutdelningar har fått även tidigare friskolekramande politiker att tröttna. Skolminister Lotta Edholm (L), med ett förflutet i en friskolestyrelse, har retat upp sig på friskolornas krav att kompenseras när kommunala skolor gör underskott. Bara i fjol betalades det ut över 200 miljoner kronor i ”straffavgift” till friskolorna.

Många av skolorna har drivit kravet i domstol.

– Det är otroligt provocerande. Vi har bråkat om straffavgiften i flera år men förlorade i domstol, säger Amie Kronblad (L), kommunalråd i Värmdö kommun.

Domstolsbeslutet tvingade Värmdö att betala 700 000 kronor retroaktivt till en skola för åren 2012–2015. Nu hakar flera skolor på.

– I början av året har två friskolor krävt över tre miljoner kronor som vi tvingas betala. Det är absurt. Det är kompensation för barn som inte ens går i de skolorna längre. Pengarna går rakt in i friskolornas kassor.

Amie Kronblad hoppas att den kommande utredningen löser problemen.

– Rätten att få pengar retroaktivt måste försvinna. Och jag välkomnar en standardiserad riksnorm för skolpengen som tar hänsyn till kommunala skolors kompensatoriska uppdrag. Jag är liberal och för friskolor, men dagens system fungerar inte.

”Korkat med lika skolpeng”

Linnea Lindquist, biträdande rektor i Stockholms stad och flitig skoldebattör i både Expressen och Vi Lärare, går ett steg längre i sin kritik.

– Det är korkat att vi har lika skolpeng för kommunala skolor och friskolor när det är så olika uppdrag, säger Linnea Lindquist.

Hon tycker att skolpengen är ett mycket större problem än friskolornas vinster.

– Vinsterna är skolans minsta problem. Problemet är incitamentet för lönsamhet. I Sverige går det inte att misslyckas som friskoleägare. Du får en skolpeng per elev. Du får den dessutom i förväg, innan du levererat någon utbildning. Och om kommunen gör ett underskott får du retroaktiv ersättning. Varför gör vi så här? Det finns ingen annanstans i samhället.

Drabbar kommunala skolan hårt

Linnea Lindquist menar att den retroaktiva ”straffavgiften” drabbar den kommunala skolan hårt.

– Skolpengens konstruktion förstör alltifrån lärarnas arbetsmiljö till våra förutsättningar att organisera arbetet.

Hur bör skolpengen vara?

– Till att börja med måste vi ha skolpeng per klass, inte elev som i dag. Vi har samma kostnad i en klass även om två elever slutar. Dessutom måste man reglera hur en skola ska se ut. Att du måste ha en kemisal, en idrottshall, en viss lärartäthet och självklart ska det vara ett avdrag på skolpengen om man anställer obehöriga lärare.

Men det blir ingen klasspeng i Lena Holmdahls förslag.

– Nej, vårt uppdrag är att titta på skolpeng per elev, säger hon.

Blir det en enhetlig skolpeng i hela Sverige?

– Nej, men vi tittar på en modell som kan användas i hela landet, men beloppen kommer att se olika ut. Det är avhängigt socioekonomiska faktorer, lönekostnader, glesbygdsfaktorer och sedan ska vi också räkna fram det utbudsansvar som de kommunala huvudmännen har.

Kan det också skilja mellan olika kommuner?

– Vi vet inte det än. Vi håller på att räkna och det är viktigt att det blir begripligt och transparent.

Är det inte lättast med en procentsats för utbudsansvaret, samma för alla?

– Flera tidigare utredningar har räknat ett utbudsansvar i procent. Men oavsett om man har en och samma procent i hela landet eller beräknar på olika sätt beroende på till exempel kommunstorlek måste det finnas en grund för hur mycket det är värt i kronor.

Sett i efterhand var det en oerhört dålig uppgörelse.

En som väntar med spänning på utredningens förslag är Anna Ekström. Med tidigare jobb som utbildningsminister, generaldirektör för Skolverket, Saco-ordförande och planeringschef på statsrådsberedningen på 90-talet är det få – om ens någon – som följt skolpengen och friskolornas utveckling från så många olika toppositioner.

– Jag hoppas på gedigna förslag. Och Lena Holmdahl är en utomordentligt skicklig förvaltningschef. Men det är en sak att ta fram förslag, en helt annan att få igenom dem i riksdagen, säger Anna Ekström (S), som menar att den svenska skolan fortfarande lider av Socialdemokraternas uppgörelse med Miljöpartiet och de borgerliga partierna, hösten 1996. Det ledde till att skolpengen höjdes från 75 procent till 100 procent över en natt.

– Sett i efterhand var det en oerhört dålig uppgörelse. Det bästa hade varit om man hållit fast vid 75 procent, säger Anna Ekström.

Du såg det inte komma då?

– Nej, egentligen var det först när jag blev generaldirektör för Skolverket som det blev uppenbart för mig att marknadsstyrningen av skolan ledde till väldigt negativa konsekvenser. När jag träffade kollegor från andra länder trodde de inte sina öron när vi beskrev det svenska skolsystemet. Det blev en chock för mig att systemet var så felbyggt. Och en sorg att de varningar som OECD kom med mot friskolereformen och skolpengen och som den borgerliga regeringen gömde undan inte väckte mer eftertanke. Nu är det svårt att laga den här typen av trasiga system.

Går det ens att laga?

– Ja, det är klart. Allt människan ställer till med kan ändras. Men det handlar inte om att bara laga några paneler utan göra en total husrenovering och byta hela stommen.

”Jättarna anpassar sig snabbt”

Tidigare försök att reformera skolpengen så att kommunala skolor återigen ska få en högre skolpeng än friskolorna har misslyckats. Det har inte gått att få en politisk majoritet. Och samtidigt hotar friskoleföreträdarna med att 10 000-tals elever kan bli utan skola om skolpengen förändras.

Det tror inte Jonas Vlachos på. Han är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, och en av Sveriges främsta experter på skolans finansiering.

– Jag har väldigt svårt att tro på en skoldöd. Om man slutar kompensera friskolorna för ett uppdrag de inte har och sänker deras ersättning kanske några få, som legat på marginalen, får det tufft.

– Men de stora jättarna, de som är där för att tjäna pengar, anpassar sig snabbt för att vinstmaximera.

Därför är Jonas Vlachos tveksam till att mindre friskolor ska få en högre skolpeng.

– Skolkoncerner kan alltid skapa en koncernstruktur så att man på papperet har 50 olika huvudmän fast det egentligen är en och samma. Så är några koncerner organiserade redan i dag.

Tror på en rättvis skolpeng

På samma sätt tror Jonas Vlachos att ett vinstförbud skulle kunna kringgås med smart koncernplanering.

– Ett generellt vinstförbud skulle inte funka. I så fall handlar det om att förbjuda vissa organisationsformer som aktiebolag.

Går det att få en rättvis ­skolpeng?

– Ja, det tror jag. Man får börja med att hitta en siffra för ungefär vad en elev kostar i genomsnitt. Sedan finns det diverse geografiska och demografiska faktorer. Ungefär som det kommunala skatteutjämningssystemet. Då har man en modul och sedan gäller det att sätta en siffra på det kommunala ansvaret, det som friskolor inte har.

– När jag var med i den så kallade Åstrandsutredningen ­bedömde vi ansvaret till 5–11 procent. Och då hade vi redan kompenserat socioekonomiskt för resurskrävande elever.

”Lärarbristen större fråga än skolpengen”

Lena Holmdahl hoppas att hennes förslag får tillräckligt politiskt stöd. I så fall räknar hon att regeringen lägger fram en proposition före valet 2026.

– I så fall kan en ny nationell skolpeng bli verklighet något år senare.

Men skolans framtid är inte löst för det.

– Den stora utmaningen är att sedan säkerställa likvärdig och hög kvalitet på skolan nära hemmet i hela landet. Om du inte kan rekrytera behöriga lärare i hela landet har inte skolpengens storlek så stor betydelse.

– Lärarbristen är en större fråga än skolpengen. Men den går vi inte in på i den här utredningen.

LÄS MER:

Var fjärde kommun betalar ”straffavgift” till friskolor

Friskolorna inför utredning om skolpengen: ”Är oroliga”

Facket om ändrad skolpeng för friskolor: ”Äntligen fattar de”

Kornhall: Det är ett av de största fallen framåt i svensk skolpolitik

Så trixas det med skolpengen – kommuner alltmer kreativa