Studenterna: Sluta smutskasta läraryrket

Vad har varit det bästa med lärarutbildningen hittills?

Julia: Jag har verkligen fått jättebra ämneskunskaper från min tid på Linköpings universitet, det är jag väldigt nöjd med. Bra föreläsningar och bra professorer.

Edvin: Jag håller med, ämnesstudierna har varit jättebra. Men även min senaste VFU (verksamhetsförlagd utbildning) har varit alldeles strålande. Jag hade en bra handledare och fick vara på en bra skola och lärde känna bra lärare där. Den VFU:n var grym.

Julius: Jag är bredd att hålla med de andra, ämnesstudierna har varit top notch än så länge!

Julia: Sedan är det ju också väldigt kul att ha träffat så många andra lärarstudenter under utbildningen. Man får verkligen träffa olika personer, för det finns ingen typisk lärarstudent. En härlig blandning.

Edvin: Det är verkligen en väldigt trevlig stämning mellan oss lärarstudenter. Vi har kul tillsammans och hjälper varandra.

Ämnesstudierna har varit top notch än så länge!

Vad tycker ni måste bli bättre med utbildningen generellt?

Julia: Den lärarledda tiden. Det skiljer sig extremt mycket runt om i landet.

Julius: Det gick ju sådär med VFU:n i Skåne där jag läser (Campus Helsingborg). Det var många elever som inte fick VFU-platser.

Edvin: Det skulle behövas mycket mer VFU för lärarstudenter, men också tydligare riktlinjer kring vad en VFU går ut på, och där det står tydligt vad en handledare faktiskt ska ge oss. Vi måste också få våra placeringar i god tid, ofta får man reda på det bara några dagar innan man ska ut på praktik.

Julius: Då vill ju även gärna läraren vara förberedd på att ta emot lärarstudenten så att inte hela planeringen redan är klar och bestämd. Då blir det svårt att peta in tid till handledning.

Att ha en bra VFU är det som gör att du antingen vill arbeta som lärare eller inte. Så viktigt är det.

Vad är nästa steg tror ni mot en bättre VFU?

Julia: Vi tror på att det behövs tydligare riktlinjer, det är superviktigt. Det måste finnas förhållningsregler för hur det ska fungera, och kan man inte ge det får man inte ge någon VFU över huvud taget. Att ha en bra VFU är det som gör att du antingen vill arbeta som lärare eller inte. Så viktigt är det.

Edvin: Det är ju trots allt vår enda kontakt med yrket, faktiskt.

Vad tror ni behövs för att höja statusen för yrket, och att få fler att vilja utbilda sig till lärare?

Julius: Jag tror väldigt mycket har att göra med att det har skrivits mycket de senaste 15 åren att lärarna bränner ut sig. Det lockar inte, det är ingen svår uträkning. Det går att lösa genom att reglera arbetstiden så att du har utrymme att vara lärare. Du ska inte lägga mycket av din tid på administration.

Julia: Låt lärare vara lärare. Vi utbildar oss för att undervisa, då är det undervisning vi ska göra.

Edvin: Bland annat behövs det ordentliga elevhälsoteam på skolorna. Väldigt mycket sådant hamnar på lärare och det tar väldigt mycket tid. Personligen tror jag väldigt mycket på tvålärarsystem som en lösning, framförallt på grundskolan. Det är en helt annan situation att tillsammans kunna se och hjälpa alla elever. Men lärarassistenter är inte en lösning på allt.

Julia: Det behövs ju fler lärare så att man kan ha färre undervisningstimmar. Så att du inte har så många klasser att undervisa. Jag förstår inte hur vissa lärare hinner med allt i dag.

Edvin: Jag träffar många ingenjörer som funderat på att bli lärare, men som tycker att det är för dålig status och för dålig lön. Men då försöker jag kontra med att säga att det är ett himla roligt jobb ändå.

Julia: Jag tror en annan stor anledning är hur man pratar om yrket. Jag vet inte hur många personer jag har träffat som sagt ”åh fy fan, vad jobbigt, hur ska du orka det?” när jag berättat att jag pluggar till lärare. Då blir man själv lite osäker. Smutskastandet av yrket måste sluta innan fler hoppar av lärarutbildningen. Sedan snackas det ju mycket skit i dag om lärarstudenter, om att ”vi inte kommer in på några andra utbildningar” med mera, det känns jättetråkigt.

Vad blir det viktigaste när du söker ditt första lärarjobb?

Julia: För mig är det nog att jag får en bra övergripande känsla under anställningsintervjun. Det vill säga att man får en bra känsla för rektorn, skolan och lärarkollegor. Men arbetstid är det jag är rädd för när jag tänker på det, det är jag mest nervös över. Absolut inte lönen.

Edvin: Jag håller med. Arbetstid och arbetsmiljö är det som är mest viktigt men också att se till att man har bra kollegor i lärarlaget.

Julius: Jag tycker kollegorna är viktigast. Det har jag känt av när jag arbetat som assistent och under min VFU. Det är kollegorna som gör att man fortsätter. Att ta kontakt med fackliga ombud är ett utmärkt sätt att få en uppfattning om hur det fungerar på skolan man funderar att arbeta på.

Edvin: Jag har suttit i personalrum där det har varit så himla dålig stämning, där vill man inte hamna.

Julia: Ja, jag har också varit på skolor där de andra lärarna inte hälsar på en. Då blir man ju ledsen. Medan på andra skolor kan lärare vara så himla välkomnande och man känner direkt att de har ett schysst gäng – där vill jag jobba.

Jag kan önska att lärarutbildningen mer var som en yrkesutbildning, där man vågar prata om hantverket lärare.

Det är inte många terminer kvar till att ni undervisar i klassrummet. Känner ni er redo för arbetslivet?

Julia: Klart att man tvekar på sig själv ibland. Men man kommer väl aldrig känna sig redo förrän man faktiskt får börja jobba. Vissa saker får man ju inte testa, så sådana saker är ju svåra att vara redo för. Jag har aldrig fått lära mig hur man gör en årsplanering till exempel.

Edvin: Eller sätta betyg. Vi har knappt rättat några prov. Det är synd.

Julius: Jag och mina studiekompisar har haft en jättebra studiehandledare som har kunnat lugna oss när vi har känt yrkesångest. Man ska inte vara orolig, det är okej att inte känna sig helt redo. Det finns lärare som jobbat i över tio år och inte känner sig helt redo. Det kommer under resans gång.

Edvin: Jag kan önska att lärarutbildningen mer var som en yrkesutbildning, där man vågar prata om hantverket lärare.