Anna Olskog: Historiskt steg framåt – så låt det inte bli ett magplask
Krönika
”Vi kan äntligen fira att en historisk reform sjösätts! Men det återstår att lotsa den i hamn utan läckor och kursändringar.
När vi lärare äntligen får en reform som ska återställa balansen i vårt uppdrag borde fokus ligga på att den ska genomföras – inte på hur den kan urholkas”, skriver Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare.
Anna Olskog: Historiskt steg framåt – så låt det inte bli ett magplask
Äntligen klubbade riksdagen beslutet om en nationell reglering av lärares undervisnings- och planeringstid. Det har vi lärare väntat länge på.
Beslutet innebär att det sätts gränser för hur mycket en lärare får undervisa och ges garanterad tid för planering och uppföljning. Det är ett erkännande av lärararbetets kärna; att god undervisning kräver tid till förberedelser och efterarbete.
Under decennier har balansen i läraryrket mellan arbetsuppgifter och tid rubbats. Före kommunaliseringen fanns en rimligare jämvikt. Därefter har kommuner och friskolehuvudmän år efter år pressat in fler arbetsuppgifter och mer undervisning i lärarnas uppdrag. Resultatet känner vi alla till: stress, ohållbar arbetsbelastning och svårigheter att fullt ut få använda vår professionella kompetens till elevernas lärarande.
Hänger på detaljerna
Dagens beslut är därför ett historiskt steg framåt. Samtidigt vet vi att djävulen sitter i detaljerna.
Regeringen väntas snart lägga fram den förordning som ska ange ramarna för hur regleringen ska genomföras. Där avgörs om reformen blir det kraftfulla verktyg som lärarna behöver eller om dess udd riskerar att slipas ned.
Vi har mycket höga förväntningar på att regeringen utan brasklappar och undantag håller fast vid de förslag som lades fram av Bo Janssons statliga utredning. Allt annat vore ett snöpligt magplask.
Oppositionspartierna borde lyssna på oss lärare.
Ett valår vill många framstå som lärarnas bästa vänner, så en bred partipolitisk uppslutning bakom reformen skulle vara förväntad. Men tyvärr är det bekymmersamt att Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i sina följdmotioner argumenterar på ett sätt som väcker starka farhågor om vad som kan hända efter valet i höst. Deras invändningar känner vi igen från SKR och Almega. De tre oppositionspartierna borde lyssna på oss lärare i stället för att gå i armkrok med njugga kommunalråd och giriga friskolekoncerner.
Vår tid används fel
När vi lärare äntligen får en reform som ska återställa balansen i vårt uppdrag borde fokus ligga på att den ska genomföras – inte på hur den kan urholkas. Det är bra att Vänsterpartiet tydligt står bakom reformen utan reservationer.
Kritikerna hävdar att reformen inte är finansierad och riskerar att förvärra lärarbristen. Men problemet är inte att lärare arbetar för lite, utan att vår tid används fel. Det kommuner och fristående huvudmän behöver göra är att rensa bort arbetsuppgifter som inte handlar om undervisningsuppdraget. Då frigörs lärartid. Om det därutöver finns behov kan ytterligare undervisning ersättas som övertid – en möjlighet som arbetsgivarna i stort sett väljer bort idag.
Därför behövs reglering
Och visst vore det bra med full statlig finansiering av skolan, men i dagsläget är det kommunerna som har ansvaret att fullt ut finansiera rimliga förutsättningar för lärarkåren. Problemet är att de inte gör det. Det är därför regleringen behövs.
Vi kan äntligen fira att en historisk reform sjösätts! Men det återstår att lotsa den i hamn utan läckor och kursändringar.
LÄS MER:
Sveriges Lärares krav: ”Svik inte lärarna”
Varannan lärare hinner inte hjälpa alla elever
