Enligt Lena Lyckander finns det en samsyn bland lärare att pedagogisk måltid fyller en funktion.
Pedagogisk lunch – fördelar och utmaningar för lärare
Den här artikeln publicerades ursprungligen på
Skolvärlden
Arbetstid
Subventionerad lunch, tillräckligt med tid att äta och nyrenoverad matsal. Dessutom en lärarkår som är enig kring att den pedagogiska måltiden är viktig.
På Pitholmsskolan i Piteå är skolmåltiderna överlag välfungerande, men en knäckfråga återstår.
– Det är alldeles för hög ljudvolym. Det är stressande både för elever och lärare, säger Lena Lyckander, förstelärare på mellanstadiet.
Kyckling i sötsur sås och broccoli-soppa. Det är vad som serveras för dagen på Pitholmsskolan.
– Om det inte varit för corona hade vi haft en jättefin salladsbuffé också, säger Lena Lyckander.
Hon sitter vid ett sexpersonersbord tillsammans med elever från sin sjätteklass. Samtalen pendlar mellan högt och lågt, från corona och en sjuk förälder till de bästa fiskevattnen och vilken snöskoter som är roligast att köra.
– Jag brukar sätta mig tillsammans med elever jag inte hunnit prata så mycket med under lektionstid, eller tillsammans med någon som jag vet mår dåligt, säger Lena Lyckander.
Att hinna tala om annat än skolarbete och på det sättet fördjupa relationen med eleverna är något hon verkligen uppskattar med pedagogisk lunch. Det är också en möjlighet att fånga upp ämnen som barnen själva tar upp och diskutera vidare under lektionstid.
För ett par år sedan ändrades schemaläggningen kring skollunchen, från att ligga i anslutning till rast till att vara insprängd mellan lektioner.
– Det har varit en stor förbättring. Jag upplever att många har större ro att äta klart och ta en portion till. Det blir inte stressigt eftersom det inte finns någon rast att skynda i väg till, säger Lena Lyckander.
Förutom möjligheten att fördjupa relationen med eleverna tycker hon det är viktigt att fungera som en förebild, både kring bordsskick, men också hur man beter sig mot varandra.
– Det är väldigt tydligt att vissa inte äter tillsammans med vuxna hemma. Att man lägger upp köttbullar och väntar på sin tur innan man talar är inte en självklarhet, säger Lena Lyckander.
– Det är ju ett jobb, där man till viss del fungerar som vakt. Även om jag sitter och talar i lugn och ro med några elever har jag ju samtidigt ett öga på vad som händer vid de andra borden, säger Lena Lyckander.
Subventionerad lunch har inte alltid varit en självklarhet på Pitholmsskolan. Genom åren har man diskuterat om lunchen ska vara betald eller ej och under en tid använt sig av ett slags lappsystem för att reglera att inte fler än nödvändigt åt betald lunch.
– Nu får alla pedagogisk lunch som vill ha det, säger Lena Westerberg-Marklund.
Hon är lärare i svenska och samhällsorienterade ämnen på högstadiet och har själv valt att inte äta pedagogisk lunch.
– Jag tycker det är viktigt med vuxna i matsalen, men eftersom det finns tillräckligt med lärare som vill äta med eleverna på högstadiet har jag valt att avstå, främst för att själv kunna bestämma över vad jag äter, säger Lena Westerberg-Marklund.
När hon talat med sina kollegor som har pedagogisk lunch tillsammans med högstadieung-domarna är möjligheten till personligare samtal med eleverna det de uppskattar mest. Men också tillfället det ger att upptäcka när allt inte står rätt till.
– Ett återkommande problem på högstadiet är att elever inte går och äter över huvud taget, eller kanske äter väldigt lite. Då kan vi ju göra något åt det i ett tidigt skede, säger Lena Westerberg-Marklund.
Även på mellanstadiet kan måltidssituationen skvallra om elevernas mående.
– Ibland handlar det om barn som knappt äter något eller andra som äter mängder på måndagar och fredagar. Det är viktiga larmklockor, säger Lena Lyckander.
För henne är det en självklarhet att äta med eleverna, men hon betonar att möjligheten att välja inte riktigt finns för lärarna på mellanstadiet.
– I så fall måste man själv fixa en ersättare, och det är inte alltid så enkelt, säger Lena Lyckander.
Lena Lyckander och Lena Westerberg-Marklund agerar olika i frågan om att äta pedagogisk lunch. Foto: Simon Eliasson
På lärarmöten tas måltiderna främst upp om det kommit in klagomål, till exempel från måltids-personalen om elever har misskött sig.
– Men den absolut mest brinnande frågan är ljudvolymen, eller rättare sagt hur man ska göra för att få ner den, säger Lena Lyckander.
För trots att matsalen renoverades för mindre än ett år sedan har man inte lyckats göra så mycket åt just ljudmiljön.
– Det är inte pratet som är det största problemet, utan slamret med porslin och stolsben mot hårda ytor. Jag vet att många elever blir stressade av det, säger Lena Lyckander.
I samband med renoveringen byggdes två separata avdelningar för diskhantering och kantiner.
– Det har ju tagit bort mycket av bullret, men samtidigt har man öppnat upp skiljeväggar som fanns i matsalen tidigare så att den blivit ett enda stort rum, säger Lena Lyckander.
Under två dagar i veckan äter hennes klass tillsammans med betydligt färre.
– Det är verkligen en himmelsvid skillnad. Det blir ett helt annat lugn och barnen tar ofta mer mat de dagarna, säger Lena Lyckander.
Både hon och Lena Westerberg-Marklund är övertygade om att den viktigaste åtgärden för att förbättra skolluncherna är färre elever i samma rum, helt enkelt dela in matsalen i fler rum eller sektioner. De trycker också på att miljön borde vara mer trivsam med gardiner, dukar och växtlighet.
Men eftersom matsalen också har funktion av aula går det inte att inreda mindre rum. Och gardiner faller på att tvättning av textilier inte finns med i städpersonalens avtalade arbetsuppgifter.
– Jag tycker det är olyckligt att sådana hänsyn drabbar både elever och oss lärare som sitter och äter i matsalen varje dag, säger Lena Lyckander.
