Hon låter de yngsta barnen ”upptäcka” matematik

Eleverna i Viksbergskolans förskoleklass i Södertälje sitter på stolar i ring längs golvmattans kanter. Utan­för klassrummets höga fönster badar skogsbacken i vårsol, men barnen är mer intresserade av något annat: numrerade A4-ark på mattan, ordnade i en talrad från 1 till 10.

I ena kortändan, vid nollan, sitter Lena Wiklund.

– I går pratade vi om udda och jämna tal, kommer ni ihåg? frågar hon.

– Udda betyder att man inte kan dela lika, och jämna betyder att man kan, kommer svaret från ett av barnen.

– Precis. Och nu ska vi undersöka om de här talen är udda eller jämna, säger Lena Wiklund.

I ena handen har hon en svarvad träskål full med kastanjer, och i den andra en uppsättning kort. Gabriella och Julius får lämna sina stolar och gå fram till fröken. Gabriella drar ett kort.

– Åtta, säger hon och håller upp kortet som mycket riktigt har siffran ”8” skriven på sig.

Det betyder att Julius får ta åtta kastanjer ur skålen. Därefter letar de tillsammans upp arket med siffran 8 i talraden på golvet. På den ska de dela upp kastanjerna mellan sig så jämnt som möjligt i två högar.

– Kan man dela upp dem jämnt? frågar Lena Wiklund.

– Ja, säger Julius.

– Då undrar jag, är åtta ett udda eller jämnt tal?

– Jämt, svarar Gabriella.

Näst på tur är Alicia och Jakob, som går igenom samma process med siffran 9. De enas efter lite diskussion om att nio kastanjer inte går att dela i två lika stora högar, och att det därmed är ett ojämnt tal.

Prisad av kungliga vetenskapsakademin

I år sällade sig Lena Wiklund till en exklusiv skara när hon lade på luren i örat på Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Hans Ellegren som ringde upp för att meddela att hon vunnit ett pris.

”Telefonförsäljare” förklarade hon för sin man och återgick till middagen. Ett sms och en uppringning senare stod det klart vad saken faktiskt gällde.

– Det blev så pinsamt, skrattar hon, och fortsätter:

– Men han sa att jag inte är den första som lägger på när han ringer, vare sig det gäller Nobelpris eller det här priset.

Hon är en av årets mottagare av Kungliga Vetenskapsakademiens lärarpris Ingvar Lindqvistpriset, för att hon ”hjälper elever i förskole­klass att bygga förståelse och intresse för matematik” som det står i motiveringen.

Den matematikundervisning hon prisas för bygger på barnens lust att upptäcka, leka och skapa, och bedrivs med föremål från naturen och vardagen: Kastanjer, kristaller, sugrör, knappar och löv – listan på material kan göras lång.

– Det här är rika material för barnen att arbeta med, men de kostar ingenting, säger hon.

Lektionerna följer en tydlig progression över läsåret. Svaren serveras inte utan får upptäckas och upplevas. Exempelvis när de sorterar knappar på hösten väljer de själva hur de ska sorteras.

– Någon kanske sorterar efter storlek, andra efter antalet hål, medan ytterligare någon annan sorterar in dem i ”fina” och ”fula”. Det kul att se vilka regler de hittar för att sortera, säger Lena Wiklund.

Matematik utan papper och penna – ”Blir konkret”

På morgonen introducerar hon den uppgift barnen ska jobba med senare på dagen. Hon visar att ”i dag ska vi lära oss något som heter upprepat mönster. Vi har sorterat kaplastavarna, och nu tänker jag lägga dem i ordning. Röd, vit, röd, vit, röd, vit … kan du fortsätta?”

– Då reagerar barnen med ”Jag vill! Låt mig!”. Så intresset är väckt och alla vet vad de ska göra när det väl är dags, säger hon.

På kvällspromenaderna med wheaten terriern Ringo passerar Lena Wiklund ett kastanjeträd. Där fyller hon fickorna med kastanjer och tar med dem till förskoleklassen. Så berättar hon för eleverna att ”nästan alla kastanjerna har ramlat av mitt träd. Det var bara fem som satt kvar, på två grenar. Är det någon som har en aning om hur de kunde sitta?”.

Så får barnen varsitt papper där det tvågrenade kastanjeträdet finns ritat, och fem kastanjer att placera ut.

– På våren kommer vi in på addition och subtraktion och då är det också praktiskt, det är inte skrivna tal. Barn som kommer och säger ”3 plus 3 är 6” och ”4 plus 4 är 8”, då svarar jag ”jaha, men vad betyder det där pluset?”. Det är verkligen hands on, man måste få visa inte bara att man kan säga det, utan att man faktiskt förstår vad det betyder.

Varför passar det här arbetssättet i förskoleklass?

– Det blir konkret. Barnen får hålla saker i händerna, se och prata om dem. Ett papper där ett plus tre ritade päron blir fyra, är inte samma sak, du har gått förbi ett steg. Det blir inte det här att man får plocka själv och lägga ihop.

Saknade en bok om förskoleklass – skrev den själv 

Lena Wiklund har jobbat i förskoleklass i Södertälje sedan höstterminen 1997, ett läsår innan den infördes nationellt och ett drygt decennium innan den blev obligatorisk. Inledningsvis saknades tydliga direktiv för den nya skolformen, så Lena Wiklund lutade sig mot sin erfarenhet från förskola, där hon hade jobbat sedan 1984.

– Det fanns inga riktlinjer, inga böcker, ingenting. Så vi tog med oss förskolans pedagogik in i skolan, berättar hon.

Tio år senare sammanställde hon och dåvarande kollegan Annika Persson sin pedagogik för förskoleklass i boken ”Hur långt är ett äppelskal”, som används än i dag på lärar- och förskollärarutbildningar.

Sedan dess har det tillkommit ­såväl styrdokument som nya kunskaper och erfarenheter från det egna arbetet, men grunden med utforskande och kreativ matematikinlärning har legat fast hela vägen. Till sommaren går Lena Wiklund i pension, men hon är lite bekymrad över framtiden för förskoleklassens pedagogik efter beslutet att införa tioårig grundskola.

– Jag upplever att barn idag lär sig snabbare och kan mer tidigare. Men undersökningar i England har tittat på exempelvis om de blir bättre läsare för att de börjar läsa när de är fyra, och svaret är nej. Man tar ifrån barnen ett år av lek och lärande som är en bra övergång mellan förskola och skola, säger hon.

Kommer du sakna det här?

– Skolan är en rätt tuff arbetsmiljö i dag och jag är nog ganska klar faktiskt. Men det är klart, när snön faller eller löven blir orangea på hösten och vi brukar göra symmetri av det ... det sitter i kroppen. Det är klart jag kommer sakna det, säger Lena Wiklund.