Anna Olskog: ”Ett riktigt fattigdomsbevis för skolan”

Hon har arbetat som lärare sedan mitten av 1990-talet, senast som mellanstadielärare på en F–6-skola i centrala Umeå.

– Pisa-resultaten är både nedslående och allvarliga. Läsning är nyckeln till all kunskapsinhämtning. En tydlig förändring under mina år i yrket är att barn och unga ägnar allt mindre fritid åt läsning. Digitaliseringen har påverkat vad man gör med sin tid, samtidigt vet vi att mängden läsning har betydelse för att utveckla läsförmågan.

– Barn som växer upp med böcker och högläsning får ett rikare språk och ett försprång. Det gör det extra viktigt att skolan och förskolan är starkt kompensatorisk när det gäller språk och läsning.

Anna Olskog låter extra engagerad när hon talar om läsning och läsinlärning.

– Det ligger mig mycket varmt om hjärtat och är något som jag arbetade mycket med i min lärargärning. Då hade jag kanske elevgrupper på 20 barn. Fyra dagar i veckan hade jag under förmiddagarna halvklassundervisning med läsinlärning.

– Det är klart att det hade effekt. Tyvärr saknas det stödet på många håll i dag.

– Att se i elevernas ögon hur det klickar, det är magi och innebär enorm lyckokänsla både för läraren och eleven.

En god läsare behöver både avkodning och språkförståelse; det räcker inte att bara kunna ljuda sig fram till orden.

– Eleven måste också förstå orden, meningarna och sammanhanget. Läsundervisning behöver utföras av en behörig lärare och omfatta både säker avkodning och utveckling av ordförråd, språk, kunskaper och läsförståelse.

– Det finns få saker som irriterar mig så mycket som när någon säger att lösningen för elever som inte kan läsa är att ”de ska läsa mer”. Men du kan väl inte läsa mer om du inte kan läsa.

Utan?

– Vi behöver en stark språkmiljö i förskolan, systematisk läsinlärning i grundskolan, rätt stöd i tid, rimliga undervisningsgrupper och skickliga och behöriga lärare. Plus strukturer som säkerställer att eleverna får den undervisning de har rätt till.

– I stället är det på många håll i Skolsverige för stora barn- och elevgrupper, lärare som måste lägga mycket tid på annat än kärnuppdraget, obehörig personal och brist på stöd.

De nya kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk väntas detaljerat ange hur läsundervisningen ska bedrivas. Phonics blir grunden i läsinlärningen.

– Jag tror att det i grunden är bra. Inte minst för nyutbildade blir det något att förhålla sig till.

Är det inte risk för att lärarna styrs för hårt?

– Jag tror inte det. Men vi behöver bevaka så att det inte blir för styrande.

I en aktuell undersökning från Sveriges Lärare vittnar lärare i förskoleklass och grundskola om hur de möter fler och mer omfattande elevutmaningar samtidigt som skolans resurser och organisation inte räcker till.

Det leder till negativa konsekvenser för såväl undervisningen och kunskapsutvecklingen som arbetsmiljön. Lärare tvingas välja vilka elever de ska hinna hjälpa. Barn ställs mot barn.

– När vi inte längre kan utföra vårt uppdrag inom de förutsättningar som ges är vi alla förlorare. Det spelar ingen roll hur duktig lärare du är, du är ändå dömd att misslyckas, säger Anna Olskog.

– Resurserna måste matcha skolans uppdrag. Rimliga gruppstorlekar är en nyckelfaktor för att vi ska få tid för varje barn och elev. Likvärdigheten i skolsystemet måste öka.

”Seklets viktigaste reform”

Om mindre än ett år börjar regleringen av lärares undervisningstid, och vad som hör till den, att gälla.

– Det är seklets viktigaste reform som vi helt enade sluter upp bakom.

Hur går det med genomförandet?

– Lokalt är vi i full gång på många håll. Centralt har vi som vanligt kontinuerliga möten med arbetsgivarparten.

– Tyvärr får vi signaler om att vissa arbetsgivare väljer att feltolka såväl reformens syfte som konstruktion, till exempel genom att konsekvent lägga sig på ”taken” i tidsspannen för undervisningstiden.

– Reformens syfte är att få undervisningstid, planeringstid och gruppstorlekar att gå hand i hand så att lärarna får rimliga grundförutsättningar för kärnuppdraget.