Skolorna står utan lärare – då rycker Totto och Kerstin in

Totto Lundström och Kerstin Salomonsson har båda passerat pensionsålder. Men på skolan i Vittangi är behoven stora. Lärarbristen är enorm i Kiruna och det är svårt att rekrytera ut till byarna utan att erbjuda kompensation för ökade reskostnader. Foto: Linnéa Tammerås
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Lärarbristen slår hårt i hela landet, och just nu extra hårt i Kiruna kommun.
Men på skolan i Vittangi finns en inhoppande skyddsängel som vänt åter från pensionen och en träslöjdslärare som tänker vara kvar tills han är åttio.

LÄS ÄVEN: Larmet: 200 skolor kan tvingas stänga

Utanför skolan står en blå spark parkerad i snön. I Vittangi närmar sig temperaturen -20 grader.

Men inne i lärarrummet är det varmt och kaffekopparna ryker.

Totto Lundström kliver in.

Han är träslöjds- och tekniklärare på skolan och är fast besluten om att jobba på till 80.

Det är sex år kvar.

– Ungarna bor i Stockholm och Göteborg och överallt. Vi skulle bli tokiga på varandra jag och gumman. Då är det bra att jobba. Få lite nya impulser och eleverna är trevliga, säger han.

Kerstin Salomonsson står i kvar i klassrummet efter det att eleverna lämnat för rast.

Vittangi skola är en av de Kirunaskolor som belagts med skyddsstopp av skyddsombuden. Allt på grund av belastningen på lärarna, som kämpar med att upprätthålla god undervisning, trots att de saknar kollegor.

På skolan kallas Kerstin Salomonsson för "skyddsängeln".

– Ja, jo. Det är för att jag hoppade in, säger hon.

Dörren ut från personalens del av huset pryds av en lapp: ”Kom ihåg att andas”.

Utmaning att undervisa yngre barn

Efter 49 år som lärare i Umeå gick Kerstin Salomonsson i pension vid 69 års ålder och återvände till Övre Sopporo, en av ”hennes barndoms byar”.

Men sen läste hon om skolkrisen i Kiruna.

– Det var just det att jag läste om att det blev kris och de runtomkring mig sa att ´du kan inte stå och se på utan att hjälpa till´. Min tanke från början var att hoppa in på en lektion då och då, men rektorn behövde en stadigvarande som hoppade in i fyrfemman, säger hon.

Klasserna är sammanslagna, men Kerstin Salomonsson har en lärarresurs så hon kan dela dem och ha genomgångar varje årskurs för sig.

– Det är en utmaning för mig som har en ämneslärarexamen från 1974 i engelska-franska. Jag är utbildad för högstadiet och gymnasiet och språk. Men nu undervisar jag i matte, so, engelska, svenska, säger hon.

Men den största utmaningen är en annan.

– Jag är van vid gymnasiet, självgående elever som valt den utbildning de har valt. Här är det ”åh varför måste vi gå i skolan, skolan suger”. Problemen är helt annorlunda för tio-elvaåringar än för unga vuxna, säger Kerstin Salomonsson.

Hon har fyllt 71 och vikariatet löper över några månader.

Rektorn rekryterar för fullt.

”Jag vill också leva”

– Jag är pensionär. Jag vill också leva. Hur länge varar min stund på jorden? Jag vill ta vara på den tid jag har och mår bra. Jag är en provisorisk lösning, säger Kerstin Salomonsson.

Tillbaka i lärarrummet gör lärarbristen sig också påmind. Fyra är frånvarande under dagen, noterade på vita tavlan.

– Titta, lärarna blir sjuka av arbetsbelastningen, säger Totto Lundström.

Själv tänker han att det inte är så konstigt att människor söker sig till andra yrken, andra arbetsgivare. Som LKAB, den enorma arbetsgivaren inom gruvdriften i Kiruna.

– Med tillägg får de 20 000 mer i lön. Det är pengar man lever av. Då kan man åka till solen över påsk, efter hela den här vintern, säger han.

Utanför står den blå sparken kvar.

LÄS ÄVEN: 

Här är Sveriges nya utbildningsminister

Här är nya regeringens skolpolitik