Krönika ”På Skolverket jobbar drygt 850 personer. Det är jag som förväntas ta hand om eländet när det kommer, skriver Maria Wiman inför de stundande digitala nationella proven.
Jag skjuter lite från höften men jag tror att det var runt 2015 kanske som jag delade ett digitalt dokument med en kollega första gången. Det var helt crazy! Magi! Framtiden var här och ingenting var omöjligt! Jag minns att vi spenderade ett helt APT med att skriva hemlisar till varandra i vårt gemensamma dokument.
Det är 10 år sedan, det vill säga hundramiljoner år om man räknar i digital utveckling. Enormt mycket har hänt sedan dess och att dela ett dokument idag är lika självklart som att man genom ett knapptryck kan skicka elektronisk post till varandra eller fråga ChatGPT om recept på barkbröd.
Det är ett haveri
Skolverket inledde uppdraget med att digitalisera de nationella proven redan 2017. Men vitsen med att dela dokument mellan kollegor tycks under dessa åtta långa herrans år inte riktigt slagit dem. Hittills har hela kalaset kostat ungefär 210 miljoner kronor men hur mycket det kommer att kosta räknat i nervsammanbrott, verbala ilskeutbrott och veritabla dåndimpar vet vi inte än.
Det hela är ett haveri.
Skolverkets unika provplattform ska endast användas av lärare och elever vid nationella provtillfällen, det vill säga ingen kommer att ha rutin på det hela vilket borgar för barnsjukdomar i skarpt läge, tjall på linjen och okunskap från alla håll. Dessutom måste lärare gå speciella utbildningar för att lära sig provplattformen (VARFÖR DÅ? PROVPLATTFORMEN JAG ANVÄNDER NORMALT TOG PÅ RIKTIGT FEM MINUTER ATT LÄRA SIG! VARFÖR ÄR DET SÅ FÖRBANNAT BÖKIGT?!).
Det är jag som förväntas ta hand om eländet.
På Skolverket jobbar drygt 850 personer. Men jag jobbar i skolan. Det är i mitt lilla lärarhuvud myndigheternas nycker trillar ner. Det är jag som förväntas ta hand om eländet när det kommer. Och nu ska mina elever alltså få genomföra dessa prov, som särskilt ska beaktas i deras slutbetyg på en halvknackig plattform som tycks försvåra precis allt som förut var enkelt.
Det fanns en tid när jag placerade ut prov, penna och sudd på elevernas bänkar. Det var lugnt och metodiskt. Det var tryggt. När proven skulle bedömas kunde jag och mina kollegor rätta på papper. Jag kunde stryka under formuleringar, skriva frågetecken i marginalen, markera hela stycken. Den tiden är förbi. Under de åtta åren som gått sedan beslutet att digitalisera nationella proven togs har Skolverket inte knäckt idén om att man kan dela dokument.
”Det är inte så krångligt”
Nu när vi ska bedöma förväntas vi titta på samma skärm. Vi får under inga omständigheter skriva ut proven på papper. Istället ska vi klämma ihop oss runt datamaskinen och läsa i samma takt. Ett annat alternativ är att skicka en länk med ett meddelande till kollegan som i sin tur får en länk som leder till elevsvaret. ”Det är inte så krångligt”, säger Marcello Marrone, enhetschef för Skolverket, i en intervju.
Undrar just hur många nationella prov Marcello själv ska bedöma i slutet av terminen när arbetsbördan är som störst och varje minut räknas. Jag undrar också hur många prov Marcello själv ska genomföra i en uppenbart knarrig plattform med hela klasser av supernervösa tonåringar? Det skulle jag bra gärna vilja veta.
Är detta resultatet?!?
Nu skriver jag lite i affekt så kanske blir det inte så nyanserat som man kan förvänta sig av en krönikör. Men jag blir tamejfanken helt jäkla skogstokig av denna totala respektlöshet mot oss lärare och elever.
Vi är tvungna att genomföra denna gigantiska apparat av stress och arbetsbörda som nationella proven innebär. Ge oss då för tusan förutsättningar att göra detta på bästa sätt. 210 förbenade miljoner kronor och sju års arbete – och detta är resultatet? På riktigt?
Franz kafka vrider sig i sin grav. Och jag får god lust att arbetsvägra.
LÄS MER:
Efter lärarnas kritik – ny funktion i digitala proven
Skolverkets svar om digitala nationella proven: ”Tar tid”