Wiman: "På söndag röstar jag med hjärtat"

På söndag är det val. Jag tänker att varje gång jag har fått rösta har det varit stort och ödesmättat och superviktigt. Men i år känns det extra mycket. Kanske beror det på åldrandet, hur stjärnorna står, kriget i Europa eller svallvågorna efter pandemin. Men i år känns det verkligen på riktigt extra mycket.

 

Jag vill uppmana dig som ska använda din röst att göra det klokt. Vi i skolvärlden vet alltför väl hur politiska beslut som en gång var mäktiga slagord plötsligt konkretiseras och blir verklighet för oss. Vi vet vad som händer när den som fattar besluten befinner sig för långtifrån den vardag vi upplever varje dag. Vi vet vad det betyder att ta konsekvenserna av halvambitiösa plåsterlösningar. Vi vet hur det känns att koka soppa på en spik, att förverkliga världsfrånvända hittepåförslag, att förkroppsliga plakatpolitik som plötsligt ska bli på riktigt. 

 

Jag skulle önska att vi innan valet tog oss tid att lyssna in våra politiker och deras tankar om vår svenska skola. Vad är det som ska uppnås? Är det att lappa och laga när allt redan är försent? Är det att strama åt, att ta i med hårdhandskarna, att stöpa i samma form, att straffa ut den som vacklar, att stänga av, mota bort, höja rösten? Är det en hårdare skola vi strävar efter, en kargare verklighet där hårt ska sättas mot hårt, där man understryker straff istället för stöd? Eller hoppas vi på förebyggande arbete, där vuxna ska vara strukturerade men mjuka, där det finns tid att se och upptäcka innan klockan är slagen. 

 

Jag är trött på snabblösningar. Extra studietid i elfte timmen, lovskola för att polera benbrottet, avstängningar, betyg i ordning och uppförande, föräldrakontrakt för att upprätta ordning, jourteam som ska patrullera korridorerna. Det är bara puts på ytan. Det är stora ord som ekar tomt. Jag vill rösta på partiet som ser barn som barn, där skolan är en del av den stora apparat som kallas samhället och där man har kurage nog att satsa stort, långsiktigt och djärvt på det finaste vi har - ungarna som kommer i olika färger, former och sinnen. Jag vill att det på riktigt ska finnas plats för alla. Jag vill att vi vuxna i skolan ska få förbli lugna, stabila och trygga. Och jag vill ha resurser som krattar manegen, som snitslar banan och håller stadigt i handen.

 

Tänk efter jäkligt noga innan du lägger din röst. Vilken värdegrund var det du en gång skrev under på när du valde din yrkesbana? Hur ser du på barnen du träffar varje dag? Vilken nutid vill du stå upp för och vilken framtid vill du bygga? Och jag är den första att skriva under på hur förtvivlat svårt det är att hitta en partipolitisk paketlösning som fungerar utmärkt i varje detalj. Men det finns alternativ som i min värld är fullständigt otänkbara. Det finns alternativ som skrämmer mig och hur dessa i den värsta av världar kan komma att forma mitt framtida uppdrag.

 

På söndag går vi och röstar, kära kollegor. Från djupet av min själ: ni väljer väl med hjärtat?