Mia Blomquist bestämmer vilka två elever som ska sitta främst och vara stämledare och alternerande stämledare. De andra i cellostämman får sitta hur de vill.
Orkestern som vässar både elever och lärare
”Våga spela på! Oroa er inte för tonerna, bara spela på”, säger Gudrun Dahlkvist, som är årets dirigent för Skånes ungdomssymfoniorkester.
Reportage Det är sportlov i Skåne. Men i stället för att vara ute och sporta träffas 127 elever inne på konserthuset Malmö Live för att delta i Skånes ungdomssymfoniorkester. Fyra dagars övning ska leda fram till en konsert. Ämnesläraren hänger med på en intensiv repetitionsdag som får både elever och kulturskollärare att lyfta.
Kulturskolans satsning skapar tydlighet för alla– Det är en boost att vara här. Det ger mycket att jobba så intensivt med ambitiösa elever. Vi går verkligen in i en bubbla och släpper allting annat, säger Niklas Bennerholm, som är instruktör för slagverkseleverna.
Till Skånes ungdomssymfoniorkester, SKUSO, kan elever mellan 12 och 16 år från Skånes alla kultur- eller musikskolor söka sig för att spela i orkestern eller sjunga i kören under en repetitionsdag i januari och under sportlovsveckan.
De behöver inte provspela utan söker i samråd med sin kulturskollärare. Det är betydelsefullt, eftersom långt ifrån alla kulturskolor kan erbjuda orkesterspel på hemmaplan. Sju av instruktörerna för de olika instrumenten är kulturskollärare och åtta är musiker från Malmö symfoniorkester.
– Det eleverna får uppleva är väldigt likt hur det är i en professionell orkester. Vi repeterar från måndagen och har konsert på fredagen. Målet är väldigt konkret. Eleverna har olika förkunskaper. Många har aldrig sett en dirigent innan, säger Mia Blomquist, instruktör för celloeleverna.
Först långa repetitioner – sedan öva hemma
Det dagliga schemat innebär gemensam samling på morgonen, två timmars stämrepetition i respektive instrumentgrupp, lunch och sedan två eftermiddagspass, då hela orkestern övar med sin dirigent Gudrun Dahlkvist, ibland även tillsammans med kören.
I en sal med högt i tak och vackert trägolv sitter elva celloelever i en oval tillsammans med Mia Blomquist. Det är dags för stämrepetition.
– Ta fram Puccini: ”Madame Butterfly”. Glöm inte bort sordinen, säger hon.
Mia Blomquist frågar eleverna vad butterfly betyder och får svar.
– Känn att ni är fjärilar. Nu är ni fjärilar som inte har vecklat ut sig ur puppan. Det ska vara vårens första fjäril.
En hel cellostämma anstränger sig att få till den lätta tonen.
– Snyggt spelat, men ni måste vara supervakna.
De övar vidare på ”Barcarolle” av Offenbach.
– Känner ni er bekväma med de lite märkliga tonerna här? Annars fuska, uppmanar Mia Blomquist.
Takt 27 övas. Tonerna G E D.
– Tyckte ni de två sista tonerna var snygga? Det tyckte inte jag. Det här handlar bara om att ni måste tro på er själva. Då sätter sig fingrarna och hamnar på rätt ställe. Snyggt jobbat!
Mia Blomquist och Niklas Bennerholm är med som instruktörer för tredje året i rad. Båda tycker att repertoaren är svårare i år.
– Jag försöker få eleverna involverade. Inför morgondagens stämrep får de välja ut tre ställen själva som de vill öva på. Det är långa dagar, men jag har sagt att de måste ta hem noterna, även om de inte orkar ta hem instrumenten, säger Mia Blomquist.
Hon tycker att det är utvecklande att träffa nya ungdomar och komma på hur hon ska uttrycka sig för att få dem med sig.
– Jag får jobba på mitt sätt att förmedla saker. Hemma på kulturskolan vet eleverna vad jag ska säga innan jag har öppnat munnen.
”Vi måste bara få till groovet”
På scenen i den stora konsertsalen leder Niklas Bennerholm slagverkssektionens övningspass. Fem elever spelar Jonas Nydesjös SKUSO-fanfar, som alltid inleder konserten.
– Takt 21. Kan vi få till de triolerna så att de blir snygga?
Niklas Bennerholm klappar pulsen.
– Det är lite segt. Sikta på slag tre. Det landar där.
”Snyggt! Så ska det låta när ni spelar med orkestern också”, säger Niklas Bennerholm under stämrepetitionen med slagverkseleverna.
Eleverna får tummen upp när de har spelat hela stycket men får också veta att triolerna fortfarande är för långsamma.
De fortsätter öva Matias Långbackas ”Cataract fanfare”, som kommer att uruppföras på fredagens konsert. Eleverna byter smidigt plats och delvis instrument. Nu är det vibrafon, virveltrumma, cymbal, triangel, bastrumma, pukor, koklocka och trumset som gäller.
– Har ni gjort hemläxan? undrar Niklas Bennerholm.
De klappar rytmen tillsammans.
– Nu gör vi det med instrument. Den kommer ju flera gånger, så att ni känner igen den och känner den i kroppen.
En passage längre fram i stycket övas.
– Vi måste bara få till groovet. Vet alla vad de andra gör? Alfred spelar åttondelar och Elliott spelar sextondelar. Lyssna supermycket, så att ni är ihop!
Fem elever repeterar Jonas Nydesjös SKUSO-fanfar, som alltid inleder konserten.
Niklas Bennerholm har gjort stämfördelningen och skickat ut noterna långt innan han har träffat eleverna. Dels med tanke på svårighetsgrad, dels med tanke på att de ska få växla mellan de olika slagverksinstrumenten.
– Man får tänka till så att helheten blir bra. Det viktiga är att det blir en bra konsert, inte att alla spelar exakt rätt. Vi fokuserar på att lyssna, hitta varandra, bryta ner det och ta en stämma i taget, så att de vet sin plats i maskineriet. De är jätteduktiga och övar ofta själva i pauserna.
Mäktig klang i ”Sagan om ringen”
På eftermiddagen fyller 90 elever och deras instruktörer scenen. De 37 körsångarna övar på annat håll. Orkesterklangen är mäktig när Gudrun Dahlkvist dirigerar ”Sagan om ringen”. Hon vänder sig till cellisterna och kontrabasisterna.
– Ni får inte ha ett eget tempo här, tyvärr.
Hon växlar mellan att låta hela orkestern spela och att öva ett par stämmor i taget.
– Det här är små, små detaljer som kommer att bli fantastiska på fredag. Det är därför jag jobbar med det här, förklarar hon för orkestern.
I år fyller Malmö Live konserthus, där Skånes ungdomssymfoniorkester repeterar, tio år.
Mia Blomquist spelade inte så mycket i orkester som liten. Inte förrän på musikhögskolan fick hon sin stora kick.
– Orkester är det roligaste som finns. Jag älskar att leda orkester också. Eftersom det är så magiskt häftigt vill jag ge det till dem som kommer i min väg. Målet är att eleverna ska fortsätta spela i orkester när de har slutat på kulturskolan, säger hon.
– Att spela trummor är något man ska göra tillsammans. Det är viktigt att få det sammanhanget. Eleverna måste få fina upplevelser av att spela orkester på sin kulturskola och inte behöva vara rädda för att göra fel. Även om de inte blir yrkesmusiker ska de kunna musicera hela livet, säger Niklas Bennerholm.
På frågan om vad de tycker om att lägga hela sportlovet på SKUSO svarar Mia Blomquist:
– Jag tycker att det är fantastiskt roligt att jobba med de här ungdomarna. Det ger energi och nya idéer som man kan ta med sig hem.
– Det gör jag gärna. Det är absolut värt det, säger Niklas Bennerholm.
LÄS ÄVEN
Ny rapport: Kulturskolan ökar utbudet i utsatta områden
Het debatt om kulturskolan i riksdagen
