Hjärnforskarna efterlyser: Mer samarbete med pedagogiken

Nära 500 lärare, skolledare och annan skolpersonal från hela världen deltog i fredagens lärarseminarie Nobel Prize Teacher Summit. Till skillnad från de flesta konferenser om lärande och undervisning dominerade inte forskningen inom pedagogik – i stället var de flesta föredragshållare forskare inom psykologi, neurokognition och annan kognitionsvetenskap.

Att vetenskapen i dag vet väldigt mycket mer om hjärnans funktioner än för tio, femton år sedan blev tydligt när Sara Bengtsson berättade om sin forskning där elevers aktivitet i hjärnan mäts i samband med undervisning, lärande och kunskapsprover.

Hon berättade om principerna som hjärnan följer för att styra vårt beteende och bjöd på en dagsfärsk inblick i empirisk psykologisk och neurovetenskaplig forskning. Kopplingen till forskning inom pedagogik tycker hon är självklar i framtiden.

– Det finns just nu ett behov av att de två disciplinerna kommunicerar och definierar begrepp så att diskussionen inte består i att forskare pratar förbi varandra, säger Sara Bengtsson som till vardags är docent i kognitiv neurovetenskap vid University of East Anglia i England. Hon efterlyser forskarsamarbeten där man kommer överens om en gemensam frågeställning som angrips med olika metoder som i sin tur kan leda till nya frågeställningar. 

Kompletterar varandra

Sara Bengtsson får medhåll av Linda Plantin Ewe som är lektor i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad.

– Det finns ett behov av att kognitionsforskning och pedagogisk forskning förenas mer, säger Linda Plantin Ewe som bland annat forskar om lärares förmåga att skapa och upprätthålla goda relationer med elever med fokus på lärandet.

– Forskningsområdena kompletterar varandra och båda är nödvändiga för att skapa en skola som är tillgänglig och inkluderande för alla elever.

Linda Plantin Ewe presenterade bland annat sina forskningsresultat om hur lärares relationskompetens i relation till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, visar sig i undervisningen. Hon menar att kognitionsforskningen inte kan stå på egna ben:

– Den pedagogiska forskningen är lika viktig eftersom den undersöker hur de kognitiva funktionerna omsätts och kommer till uttryck i den praktiska undervisningen. Den belyser också de sociala, emotionella och kontextuella faktorer som påverkar lärandet i klassrummet.

– Genom att låta perspektiven samverka kan vi bättre förstå både de kognitiva processerna som ligger till grund för lärandet, och hur de processerna kan ta sig uttryck i en skolmiljö. Då kan vi utveckla undervisningsmetoder som inte bara är vetenskapligt förankrade utan också praktiskt användbara för ett mer inkluderande och effektivt lärande för alla elever.

Störst under skoltiden

Armita Golkar är docent vid Stockholms universitet och forskar i klinisk neurovetenskap och psykologi, bland annat om inlärning och sambandet med rädsla och upplevda hot. Golkars och annan kognitionsforskning visar att barns och ungas hjärnor har stora förutsättningar att lära jämfört med äldre personer, men samtidigt finns avgörande utmaningar i de unga åldrarna och i skolan.

– Hjärnans plasticitet och förändringsbenägenhet är störst under skoltiden, men samtidigt spelar det sociala sammanhanget stor roll. Förenklat kan man säga att lyckas man skapa en motiverande miljö i klassrummet har man kommit en bra bit på vägen, säger Armita Golkar som tycker att man bör vara försiktig med att som lärare, skolutvecklare eller lärarutbildare lägga för stor vikt vid enskilda forskningsresultat.

– Fokus bör ligga på att bättre integrera kognitiv neurovetenskap och psykologi i utbildning och fortbildning av lärare. 

Finns det ett behov av att forskning om hjärnan och traditionell forskning om undervisning, pedagogik, förenas i gemensamma slutsatser?

– Ja, om syftet är att effektivisera inlärningsprocesser och förbättra elevernas resultat så kan integrering av forskningsfälten hjälpa till att brygga klyftan mellan teori och praktik och bidra till att utveckla och implementera evidensbaserade strategier. 

Hur kan forskning inom kognitionsvetenskap och psykologi förenas med forskning inom pedagogik?

– Som i alla tvärvetenskapliga sammanhang behöver det först och främst finnas gemensamma mål och frågeställningar. Då behövs också en infrastruktur som ger forskare möjlighet att samverka – det kan handla om ekonomiska, logistiska och tidsmässiga förutsättningar som kan stödja mer långsiktiga samarbeten och resultat.

Lärare kan bidra

En gemensam nämnare för alla forskare på plats var uppfattningen att lärare kan bidra till praktiknära forskning genom att efterfråga forskning och delta i studier.

Nobel Prize Teacher Summit har återkommande seminarier för lärare i Stockholm och på andra orter. På seminarierna deltar alltid Nobelpristagare och på fredagens konferens deltog både David MacMillan och Elena Zhemkova.

Nästa stora lärarkonferens arrangeras i Stockholm den 28 mars.

LÄS MER:

Nobelpristagaren: Lärare har de viktigaste svaren

Här samlas lärare från 30 länder kring forskning: ”Inspirerande”

Nobelpristagaren: ”Människan behöver böcker för att inte bli korkad”

Utan lärare – inga nya nobelpristagare