Nobelpristagaren: Lärare har de viktigaste svaren

David MacMillan trivs som fisken i vattnet bland lärarna på konferensen Nobel Prize Teacher Summit på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Efter att frågorna från publiken har haglat under föreläsningen strax innan lunch, och alla frågor har fått lika tydliga som underhållande svar, tar arrangörerna David åt sidan och frågar om han vill äta med de andra föreläsarna eller i ett eget rum som de har förberett.

Svaret kommer omedelbart och med ett stort leende: ”Nej! Jag vill äta här med de andra!” Och snart sitter han mitt i den stora salen omgiven av lärare och pratar, diskuterar och skrattar.

– Lärare som är genuint engagerade i sin undervisning hör till de mest intressanta människorna i världen att prata med, säger David MacMillan som gärna svarar på frågor, men också har två brännande frågor om undervisning och vetenskapens framtid som han vill ställa till Vi lärares läsare.

David MacMillan och Benjamin List tilldelades Nobelpriset i kemi 2021 för upptäckten hur man enklare, billigare och mer hållbart kan bygga ihop molekyler och genomföra katalysexperiment. David är en förespråkare för utforskande undervisning och att lära genom misstag och är mycket tacksam för sin skolgång i den skotska statliga grundskolan som gav möjlighet att plugga vidare på University of Glasgow.

Men beslutet att läsa vidare fattade mamma och pappa, hemmafru respektive stålarbetare.

– Min bror var driven och läste vidare på universitet. När familjen fick veta att hans första lön var högre än pappas var saken avgjord: ”David! Du ska också plugga!” Men jag var inte särskilt entusiastisk och min första föreläsning i en dragig och kall sal, om fysik, engagerade inte. Men den andra föreläsningen handlade om organisk kemi och då var det något som väcktes till liv – och på den vägen är det!  

Hyllar sin gamla lärare

Men grunden för att kunna gå vidare till universitetet byggdes upp i grundskolan. David lyfter fram sin lärare i primary school, motsvarande låg- och mellanstadiet, Miss Mckean:

– Hon är ett bevis för hur en enskild lärare kan spela en avgörande roll i ens liv. Miss Mckean brydde sig om alla, inte bara de som var lättmotiverade och påstods vara smartare. Hon var tuff, rättvis och peppade oss framåt.

– Bland annat såg hon till att vi läste bra böcker. George Orwells ”1984” och Richard Hookers underhållande skildring från Koreakriget, ”Mash”, är två exempel. Med böckerna fick hon världen att växa långt, långt utanför stålverkssamhället där vi växte upp.

– Man märkte att hon var både mycket omtänksam och processdriven vilket är en intressant kombination. Hon arbetade medvetet, men det framstod som något alldeles naturligt. För mig innebar det något som dramatiskt förändrade hur jag tänkte om världen, hon expanderade universum och det gjorde hon för alla i klassen.

De håller kontakten

Sedan David MacMillan tilldelades Nobelpriset har läraren Mckean och eleven David hållit kontakt.

– Jag nämnde Miss Mckean i en intervju och den hade hon läst. Sen mejlade hon och sa att hon sagt några ord som inte var lämpliga för en lågstadielärare när hon läste vad jag sagt om henne, och det fick mig att smälta.

– I dag har vi regelbunden mejlkontakt och hon är fortfarande energisk och pigg, driven och rolig, precis som hon var när jag var elev. Det har varit magiskt att få chansen att möta henne igen.

David MacMillan verkar i allmänhet vara en lagspelare och lyfter hela tiden fram kollegor och andra som bidragande till hans forskningsframgångar. Själva idén som ledde till Nobelutmärkelsen fick han när han undervisade en klass studenter på Princeton-universitet. Under en föreläsning krävde en student ett tydligare svar om en katalysprocess.

– Jag var tvungen att tänka till extra och då föll bitarna på plats. Jag kom på idén när jag stod där framför studenterna och undervisade, säger David MacMillan som har ett kluvet förhållande till undervisning:

– Det är fantastiskt att undervisa studenter. Det finns nog inget bättre än att få vara med när en annan människa förstår något avgörande och ibland har det tagit lång tid att nå dit. Men samtidigt kräver undervisning, i alla för mig, väldigt mycket planering och förberedelser och den biten är jag inte lika förtjust i…

Tillgång till viktiga insikter

Till skillnad från sin egen uppväxt är David MacMillans tre döttrar ekonomiskt priviligerade, uppvuxna bland akademiker och har alla möjligheter att klara sig bättre i livet än många andra.

– Ja, det där är ett dilemma eftersom barnen behöver känna till verkligheten för andra och hur det ser ut i andra delar av världen. Min äldsta dotter, som växte upp i Princeton innan hon började på college i år, åkte till Afrika för ett års volontärarbete. Som föräldrar stöttade vi henne att få göra något sånt.  

– Som ung behövde jag få hjälp att expandera mitt universum och detsamma gäller unga i dag som är priviligierade. Resan som min dotter gjorde tror jag gav tillgång till en massa viktiga insikter som vi inte kunde ge henne hemma i Princeton.

Har barnen på allmänna skolor

David MacMillans barn går eller har gått i allmänna skolor och inte på privata skolor som är mycket vanligt i Princeton. Tillsammans med lärare på sina barns allmänna skolor arrangerar han möten mellan lärare, elever och forskare från Princetonuniversitetet.

– Idén är att se till att de allra mest gränsöverskridande nya idéerna och spjutspetsforskningen blir tillgänglig för eleverna. Dels får de se vad som händer nu, dels kan de förstå att de har tillgång till kunskap som är mycket nära gränsen: de går i gymnasiet, men är faktiskt väldigt nära vetenskapens utkant. Och när du kan få det i någons huvud, att det inte är så långt borta, inser de att de kan vara en del av det också.

David MacMillan säger att han ofta har lika många frågor till lärare som han talar med som lärarna har till honom.

Vilken fråga skulle du vilja ställa till lärare i Sverige?

– Just nu har jag två frågor. För det första: över hela världen ser vi en minskning av elever som vill fortsätta läsa STEM-ämnena (science, technology, engineering, and mathematics) på högskolenivå. Det är olyckligt på flera sätt, men varför är det så? Jag skulle gärna höra från de i frontlinjen, lärarna: vad är det som händer?

– Den andra frågan, som jag tror är tråkig för lärare att höra, men jag är imponerad av att lärare kan, i denna värld av Iphones och sociala medier, fortfarande utbilda barn på en extremt hög nivå. Sociala medier-företagen vill ha barnens uppmärksamhet för att tjäna pengar och fenomenet bygger på distraktion: företagens valuta är barnens uppmärksamhet.

– Det där är en del av undervisningen som inte fanns för tjugo år sen. Hur hanterar ni som lärare det? Hur övervinner ni det? Jag har ingen aning om hur, men om ni kan ge mig svar så mejla mig!

LÄS MER:

Hjärnforskarna efterlyser: Mer samarbete med pedagogiken

Här samlas lärare från 30 länder kring forskning: ”Inspirerande”

Nobelpristagaren: ”Människan behöver böcker för att inte bli korkad”

Utan lärare – inga nya nobelpristagare