”Jag har sökt 60-70 jobb utan resultat”
Debatt Läraren har rapporterat om att var tredje lärare i grundskolan är obehörig och att lärarbristen är stor. Men nyutexaminerade ämnesläraren Malin Bernström undrar varför det inte syns på arbetsmarknaden. ”Jag har sökt 60-70 jobb utan resultat”, skriver hon.
MER ÄN FEM ÅR efter att jag började min utbildning, nu med en lärarexamen i handen, såg jag fram emot att ge mig ut i en lovande arbetsmarknad. Verkligheten har dessvärre inte riktigt levt upp till mina förväntningar. Med en stor portion av förvåning och besvikelse har jag insett hur trist verkligheten ser ut. Över 60-70 jobb har jag sökt under en termin utan framgång med knappa svar från rekryterare som “du kvalificerar inte” och “vi har valt att gå vidare med andra kandidater” kan man inte mer än att känna sig uppgiven.
Under min sista termin på ämneslärarprogrammet i Uppsala har jag sökt aktivt efter ett jobb eftersom jag inte vill stå arbetslös på examensdagen. Jag insåg snabbt att möjligheten att få ett jobb inte alls var så självklar som jag först trott – trots att det uppenbarligen saknas kvalificerade lärare och jag nu var redo att erbjuda mina tjänster. Det verkade inte heller spela någon större roll om jag sänkte mina krav och sökte tjänster jag uppenbarligen var överkvalificerad för.
LÄS MER: Bli behörig lärare – och höj din lön
Under hela min studietid har jag läst och hört om den stora bristen på lärare. Statistik från Skolverket som visar att omkring 30 procent av lärarna ute i skolorna inte är behöriga, eftersom det är svårt att få tag på behöriga lärare.
Jag har själv sett verkligheten i den långa och krävande utbildningen med många avhopp hos elever, så jag kan förstå att det inte examineras tillräckligt med lärare. Men med så få personer som tar examen varje år och med den stora bristen på legitimerade lärare ute i skolorna tänker man att skolor borde slita och dra i lärarstudenterna när de närmar sig examen. Men så verkar inte vara fallet.
”Något verkar ha gått systematiskt snett”
Något verkar ha gått systematiskt snett. Man säger att man vill höja statusen på läraryrket och som en del av det har man förlängt utbildningen för att kunna examinera mer kvalificerade lärare. Men med den långa utbildningen hoppar många av studenterna av och när man väl är framme vid mållinjen med de få lärarstudenterna som fullgjort utbildningen är man helt plötsligt inte attraktiv. Handlar det om att en legitimerad lärare är en större kostnad för skolorna än en utan examen?
Har det blivit den perfekta ursäkten att skylla på lärarbristen för att spara pengar genom att anställa lärare utan examen – och inte behöva ha dåligt samvete för att man sänker kvalitetsnivån på undervisningen?
Vad säger egentligen det här om statusen på yrket och Sveriges ambitionsnivå att utbilda framtidens arbetskraft? Kan vem som helst undervisa och bedöma elever utan att man själv blivit kvalitetssäkrad?
LÄS MER: Var tredje lärare är obehörig
Man skulle ju aldrig anställa eller gå till en läkare som inte har en läkarexamen, varför är det då en så stor skillnad när det kommer till läraryrket? Jag tror det är viktigt att man tänker om. Början till att få bättre resultat i PISA-undersökningarna börjar med att kvalitetssäkra lärarna som är nyckeln till bra undervisning.
Jag förstår givetvis att det här är en ekonomisk fråga för många skolor som har en tight budget att röra sig med men vi måste tänka lite längre. Vi pratar om investeringar i Sveriges framtid.
Malin Bernström, lärare
LÄS MER: 7 förslag hur man löser lärarbristen
