Varje år sätter deltagarna på Studs upp en pjäs som hela skolan bjuds in till. Foto: Crelle Ekstrand
Teater och studieresor – viktiga steg i rätt riktning
Mentor Anita Anic, stödpedagog Anna Blom, teaterlärare Thomas Häggström och kursansvarig Anna-Karin Arwidsson. Foto: Crelle Ekstrand
Reportage Studerande med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan med anpassningar klara gymnasiet – men därefter har de svårare att klara studier eller jobb. På Valla folkhögskola i Linköping finns en kurs där de rustas för vuxenlivet. Med teater och studieresor. Vi utmanar deras rädslor, säger en av grundarna, mentorn Anita Anic.
Kursen STUDS står för stimulans, trivsel, utveckling, dramatisering och studieresa – och är unik bland landets folkhögskolor. Ingen annanstans får deltagare med npf-diagnoser både sätta upp en egen teaterpjäs och avsluta läsåret med en studieresa.
När vi besöker Valla folkhögskola intill Linköpings universitet i de natursköna västra utkanterna av staden ska de 12 deltagarna ha dramaövningar. Men det är uteslutet att vi skulle kunna komma in mitt i övningen, personer med npf-diagnoser har svårt för plötsliga och oplanerade möten. Rutiner och tydliga strukturer är avgörande.
– Vi har pratat mycket om er ankomst och förberett oss för den, berättar Anita Anic när vi slagit oss ner i aulan och noga presenterat oss.
Anita Anic är mentor och en av kursens grundare. Foto: Crelle Ekstrand
Övningarna är fundamentala och svetsar samman
Dramaövningarna varje vecka – och den årliga teateruppsättningen – är helt fundamentala för utbildningen. Övningarna sammansvetsar gruppen, ger dem utmaningar och inte minst: lär dem att skratta och socialisera.
Många av dom som gått den här kursen hade aldrig lekt tidigare, de har varit ensamma under uppväxten, gått för sig själva på skolgården.
Thomas Häggström drar igång dramaövningen. Alla börjar vandra runt i salen, de flesta med stora leenden på läpparna.
– Gå som en pirat! Sabel i handen och papegoja på axeln! Men se upp, hajattack!
Deltagarna ställer sig snabbt i par, rygg mot rygg, och boxas mot de anfallande hajarna. Mentor Anita Anic tittar på och blir förtjust över vad hon ser:
– Bra fokus allihop! ropar hon.
Humor, ironi och skratt
I nästa övning ska de gå två och två och peka på olika saker och ljuga övertygande om vad det är. ”Vad är det?” frågar en deltagare och pekar på en högtalare. Och får svaret ”min faster”. En annan pekar på en gardin och får svaret ”Danske bank”.
Övningen är klurig för hjärnan – att inte få beskriva det man ser. Och den är extra knepig för personer med funktionsnedsättning, berättar Anita.
– Humor och ironi kan vara svårt för dem, därför måste man träna mycket på det.
De tar en paus. Jag frågar Lukas Göransson, som kanske skrattat allra mest, hur det känns: – "Jag känner mig avslappnad med de andra här, teatern har gett mig en gemenskap."
Upplevde du någon gång en sådan gemenskap under din skoltid?
– Nej, jag var rätt mycket för mig själv då, hade svårt att få kompisar. På rasterna satt var och en för sig med mobilen eller datorn. Här spelar vi ofta spel.
Nyckeln till att skapa en gemenskap redan under höstterminen är teaterföreställningen i december som de spelar upp för alla 220 deltagarna på folkhögskolan. Det här läsåret kom pjäsen att heta ”Never ending Ikea”.
Teaterlärare Thomas Häggström berättar om processen:
– Alla kommer med förslag på karaktärer som ska vara med. Det blev en härlig spridning även den här gången: en full tomte i en bar, en arg tant, en mördare, ett monster, en diva, en galen man och en bartender från Mjölby! Alla rollfigurerna går runt på Ikea – men har svårigheter att hitta ut…
Att Lukas Göransson utstrålar extra harmoni under dramaövningarna beror också på att det är hans tredje år på STUDS, han har redan varit med på tre teaterföreställningar. Anita minns hur det var under hans första år:
– Du var helt tyst då, du ville inte prata. En gång sa du att du var rädd för följdfrågor, sedan dess har jag ställt mängder av följdfrågor till dig!
Studieresor mot självständighet
Återigen: behovet av utmaningar. De två studieresor han varit på, till Helsingborg och till Fiskebäckskil, var också extremt utmanande. I synnerhet den första.
– Jag var väldigt nervös, det var första resan utan mina föräldrar. Jag var rädd för vad som skulle kunna hända, att jag inte skulle få ha mina vanliga rutiner.
I juni åker de till Öland, den resan ser han bara fram emot.
– Det får mig att inse hur mycket jag har utvecklats sedan jag kom hit.
Inför första resan är många föräldrar nervösa.
Lukas Göransson har fått mycket bättre självförtroende efter sina snart tre år på STUDS. Foto: Crelle Ekstrand
– De vet att deras barn klarar sig bättre om de kan följa fasta rutiner, säger Anita Anic. På en resa finns inga sådana rutiner. Och det är också poängen, de måste träna på att klara det oförutsägbara. Bara så kan de gå vidare i livet och klara ett jobb.
Men det innebär också att kursledningen planerar resan mycket noga – och under lång tid i förväg. Man har redan talat om konkreta utflykter och aktiviteter på Öland och hur man gör en packlista.
Deltagaren Erik Mårtensson är på sitt andra år på skolan, han minns med glädje resan till Fiskebäckskil.
– Vi fångade krabbor och hade ett krabbrace! Och så det där med fiskmåsarna!
Flera av de andra skrattar högt över minnet, fiskmåsarna bajsade på dem så att det skvätte över huvuden och kläder. Erik vill betona en av poängerna med resorna:
– De gör mig mer självständig gentemot mamma och pappa.
Än vet han inte om han ska gå ett tredje år också, som Lukas gör. Det vanliga är att gå två eller tre år. Vad tänker han sig därefter?
– Jag arbetar gärna utomhus, kanske blir det någon typ av trädgårdsarbete.
Till skillnad från andra folkhögskolor som erbjuder kurser för NPF-diagnoser, så har inte STUDS något internat – upptagningsområdet är Östergötlands län. Det finns fördelar med bägge modellerna. Internaten kan göra deltagarna mer självständiga från föräldrarna, men den dagliga pendlingen kan också bidra till vuxenblivandet.
– Vi har haft många deltagare som aldrig tidigare åkt buss eller tåg själva, berättar Anita Anic. Men tack vare tiden här har de kommit över den rädslan.
Nära till lek och skratt på Valla folkhögskola. Foto: Crelle Ekstrand
STUDS fyller år
Vi avbryts av en kollega från en annan kurs som sticker in huvudet i salen:
– Grattis på födelsedagen!
STUDS fyller 30 år och firar med bakelser i matsalen just den här dagen. Anita har varit med från första början på kursen.
– Våra deltagare har ingen enkel väg ut i arbetslivet, många har både autism och ADHD och kanske ytterligare någon nedsättning. Men vi har hjälpt många att få en något enklare väg ut än vad de annars hade haft.
Vi vandrar över gårdsplanen till deras klassrum. Det är ett och samma hela tiden, ytterligare ett sätt att skapa både gemenskap och rutiner. I Anitas arbetsrum intill har otaliga enskilda samtal ägt rum genom åren.
– Dessa samtal är kursens röda tråd, allt handlar om varje individs utveckling. Vi går igenom de personliga målen och stämmer hela tiden av hur det går.
Foto: Crelle Ekstrand
Får de också kontakter med andra deltagare här på skolan?
– Ja, och det är till stor del teaterpjäsens förtjänst. Andra deltagare kommer fram efteråt och vill prata med dem och på så sätt uppstår nya vänskaper. Det är ju lite av folkhögskolans signum, att människor med olika bakgrund träffas och lär känna varandra.
LÄS ÄVEN
Avatarer och kompetens i AI gäller på Bona folkhögskola
"Internet är fullt av skit och AI reproducerar den"