”Det finns många vägar ut ur ensamheten”

–  Vi blev goda vänner när vi eldade!

– Eldade?

– Ja! I koloniföreningen förstås. Det var städdag, de andra samlade grenar och vi två skötte brasan.

Nu vill en annan deltagare från seniorklassen på Bromma folkhögskola få ett ord med i laget.

– Jag visste inte att man får elda här mitt i stan. Eldar ni på marken eller i en tunna?

– Va? Nej, jag eldar inte! Det är ju emot alla regler!

Vän i matbutiken

Regler eller inte, man kan bli vänner på de mest osannolika ställen, eller hur? Nyligen blev jag, typ, vän med chefen i lokala matbutiken. 

– Det är väldigt dyrt för många nu när inflationen drivit upp matpriserna.

– Ja, visst är det så.

– Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan ska ordna gratis tacomiddag för familjer i området, vill du vara med och skänka köttfärs och grönsaker?

– Självklart! Jättebra initiativ. Vilken dag kör ni?

– Lördagar.

– Kom in på torsdagen och hämta maten, då är jag här.

Vänskap är ett aktuellt ämne i höst. På SVT kan vi se Vänner sökes, ett program om ensamhet. Författaren Mark Levengood presenterade under årets bokmässa i Göteborg sin nya bok Vänskap. Det finns många vägar ut ur ensamheten. Vill man inte prata kan man lyssna, det funkar också. På folkhögskolan undervisar jag en grupp ungdomar där alla vill berätta hur det ligger till. Alla utom en. När jag plockar ihop datorn och pennorna och de andra gått iväg på lunch kommer han fram.

– Jag är inte så van vid det här.

– Vadå menar du?

– Ja, att prata om filosofi och sånt.

Att någon lyssnar, det brukar uppskattas av de som snackar mycket, vänskap byggs i det tysta. Snart vågar han säga vad han tycker själv. Att gå på folkhögskola är inte bara plugg, att prata och lyssna är minst lika viktigt. Man kan också få vänner när man hjälper någon. Så här lånar man en ljudbok på biblioteket, och ikväll är det konsert i skolan, vill du hänga på? 

Nyttomaximering

På ett utvecklingssamtal med en tjej som gillar att ta plats i rummet (som det kallas på folkhögskolespråket) pratar vi om framtiden.

– Du har en begåvning, utveckla den!

– Va? Vad menas?

– När du läser högt lyssnar alla, du kan ju gestalta vad som händer i texten.

- Folk brukar säga att jag ska skärpa mig och bli som de andra…

– Stopp! Fortsätt vara precis som du är! Inte alla kan få ett helt klassrum att skratta!

– Men, kan man ha det till nåt?

Nyttomaximeringen nosar oss i hasorna, ända in på utvecklingssamtalet. Ska vi lärare alltid råda den som trivs på gymmet att bli personlig tränare? Hänvisa den som är duktig i köket till kockutbildningen? Kanske kan en del intressen få frodas utan att det blir ett yrke. Men, för all del, att få ett helt rum att skratta kan omsättas i pengar att betala hyran med. Och förutom eld och lyssnande kan skratt vara en väg till vänskap! Det om något är nyttigt, både för hälsan och själen.

Sara Silfverskiöld, lärare Bromma folkhögskola.