Det räcker inte att manifestera enbart för folkhögskolan, utan en mobilisering måste ske brett eftersom basen för den deltagande demokratiska infrastrukturen är i farozonen. Det skriver Benton Wolgers.

Den svenska demokratin är vävd av tillit och bärs upp av folkligt engagemang via föreningslivet, partier, fria medier, omutliga tjänstemän, en oberoende rättsstat och ett myllrande fritt och självskapande kulturliv, där kulturskolan, studieförbund och folkhögskolor utgör blodomloppet. Allt hänger samman. Utan denna dynamiska blandning av djup och bredd, högt och lågt förtvinar det svenska musikundret, politikerföraktet späs på och förmågan att motstå propaganda avtar. När blodflödet sinar riskerar demokratins bultande hjärta att drabbas av infarkt. Den auktoritära dörren öppnas på glänt. Ett fåtal av världens länder är demokratier och många av dessa är under attack. Vi som har lyckan att vistas i denna frihetsbubbla måste vara vaksamma. Alla mänskliga rättigheter har tillkommit genom kamp och behöver ständigt försvaras.

 Angiveri kallas för informationsplikt

Naturhistoriska museets rasande innertak symboliserar kulturens ställningar. Övriga fronter i kulturkriget är public service med stora nedskärningar, det nya mediestödet, som riskerar att lamslå rikstidningar samt folkbildningen, där slakten av studieförbunden sticker ut. I det nya landskapet gäller det att avtäcka orden. Först ska folkhögskolan spara en halv miljard, sedan talas det om en satsning på 100 miljoner. Angiveri kallas för informationsplikt. Det räcker alltså inte att manifestera enbart för folkhögskolan, utan en mobilisering måste ske brett eftersom basen för den deltagande demokratiska infrastrukturen är i farozonen. Nästa kraftsamling för demokratin tänker jag mig bärs upp av journalister, konstnärer, cirkelledare, violinister, lärare, fritidsledare och bibliotekarier.

En stöt mot folkbildningen

Vi folkbildare måste också göra vårt genom att upprätthålla en hög lägstanivå. Vi måste leva som vi lär genom att stärka demokratin, mobilisera deltagarna och genom att fortsätta erbjuda vår unika palett av kulturkurser. Lärare bör organisera sig i facket, som utöver att verka för bättre arbetsvillkor också är den samlande kraften för att försvara folkhögskolans idé och praktik, vilket exempelvis visar sig genom denna tidning, genom kursen för nya folkhögskollärare och naturligtvis genom manifestationen den 19 september, där folkhögskolans aktörer visade en enastående enighet, styrka och kreativitet. Rektorer bör aktivt söka sig till mötesplatser där folkbildning diskuteras. Där kan de få stöd att släppa tankebanor som rimmar illa med folkbildningens kunskapssyn, exempelvis att bannlysa lärare utan formell legitimation. Styrelser bör inte anställa rektorer som saknar grundläggande förståelse för folkbildning. Regionskolor bör låta anställda och deltagare manifestera för folkhögskolan. I en korporativistisk modell, där medlemmarna via Folkbildningsrådet fördelar statsbidrag till sig själva krävs en hög grad av oväld, Nu bänder Tidö-partierna isär fördelningsmekanismen mellan studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningsutredningen ska utreda Folkbildningsrådet. Det är inte långsökt att misstänka att avsikten är att sätta in ytterligare en stöt mot folkbildningen. Och varför representeras polismyndigheten och justitiedepartementets kriminalpolitiska enhet i expertgruppen? Märkligt.

Benton Wolgers, lärare Birkagårdens folkhögskola.