Nytt förslag: Folkhögskolan ska nå fler grupper

Nu är den klar. Folkbildningsutredningen som inleddes för två år sedan. Uppdrag var att se över statens stöd till folkbildningen, dess syften, mål och hela förvaltningsmodellen. 

Mitt i utredningen utökades direktiven. Dels skulle utredningens experter undersöka om fördelningen av statsbidragen borde kontrolleras av någon annan myndighet, i stället för av Folkbildningsrådet själv, som idag. Och dels skulle de lägga fram konkreta alternativ för en sådan myndighetslösning. Bakgrunden till de nya direktiven var framför allt det bidragsfusk och de bedrägerier som begicks av studieförbund för ett par år sedan. Nu ville man hitta ett sätt skapa styrning och kontroll över statsbidragen. 

Bildning blir mer viktig

I fredags berättade Christer Nylander om den drygt 500 sidor långa utredningen med titeln ”Bildning, utbildning och delaktighet – folkbildningspolitik i en ny tid”. Han inledde med 

två övergripande perspektiv som han anser är tongivande för rapportens helhet. 

– Bildning blir viktigare i framtiden än någonsin med tanke på all information som strömmar runt omkring oss - falska fakta som försöker lura våra tankar - så av det skälet tror jag att bildning blir mer och mer viktigt. Folkbildningen har den fördelen att man träffar andra människor som ”lyfter dig till nya perspektiv”, för ibland är det ganska svårt att tänka nytt, säger Christer Nylander i ett samtal på Folkbildningsrådet.

Det andra perspektivet handlar om vikten av balans inom folkbildningspolitiken, som han uttrycker det.

– Folkbildningens organisation har en grundläggande tanke kring frihet och frivillighet och ska ha ett allmänt och rimligt avstånd till politiken. Samtidigt vill man ha del av statsbidrag och då måste man fundera över hur långt man är beredd att kompromissa gentemot de krav som kommer när man tar emot pengar. 

Motsvarigheten från statens håll, förklarar han, är att man ser att folkbildning kan bidra med mycket, men att man vill veta att pengarna används rätt. 

Transparens

Transparens är ett återkommande ord i utredningen. Användningen av bidragen måste synliggöras.

Tomas Rosengren sympatiserar med de orden. 

– Jag tror inte att vi kommer ifrån att vi behöver ha externa ögon på oss. Men vi måste hitta en balans här, och det är det man ska titta på framöver. 

Utredningens förslag är att Folkbildningsrådet får ha kvar sin uppgift att fördela statsbidraget, med argumentet att ingen annan har den kompetens som krävs för att göra folkbildningsspecifika bedömningar. 

– Kort sagt kan man säga att en myndighetslösning skulle hjälpa staten att få bättre kontroll. Den kan ses som positivt eller negativt. Men det kan också ses som ett problem eftersom folkbildningen bör har armlängds avstånd till politiken, säger Christer Nylander och påpekar att en myndighetslösning skulle kunna skapa nya problem:

– Hur ska vi då upprätthålla det dynamiska och självständiga avstånd som är grunden till att man tycker att folkbildning är en kompletterande och viktig utbildningsform, säger Christer Nylander. 

Riksrevisionen ska granska

Däremot föreslår man att Riksrevisionen löpande ska granska Folkbildningsrådet och SISU idrottsutbildarnas årsredovisning med syftet att öka förtroendet för folkbildningen, och att Myndigheten för kulturanalys (MYKA) ska utvärdera statsbidraget till folkbildningen.

Utredningen lägger också fram förslag om en ny målstruktur med fyra delmål som betonar ökat bildning, utbildning och delaktighet över hela landet. Med ambitionen att ”tydliggöra folkbildningens roll i samhället”.

Men Tomas Rosengren ser ingen större skillnad i de nya delmålen och de som råder nu (se nedan). I stort tycker han att utredningen kändes mindre dramatisk än den bild han själv hade målat upp.

– I grunden kändes det som att de som har jobbat med det här vill värna folkbildningen. Och att syftet är att stärka folkbildningen, vilket jag tror att det finns goda förutsättningar för. Men jag kan ändå se vissa varningsflaggor. Bland annat stora risker för en ökad administration, säger han och tillägger att det är svårt att säga hur utredningens förslag kan komma att påverka Folkhögskolan, 

–  Utredningen påpekar att folkhögskolan ska nå fler grupper i samhället.  Och att man vill skapa verktyg för att uppnå det, och det är ju positivt. Men vi får inte glömma bort vad som är folkbildning. Om allmän kurs, exempelvis, börjar likna komvux, ja då har vi ju inget existensberättigande.  Vi måste hela tiden värna om folkbildningens särart, på varje folkhögskola.