"Till slut lyckades vi få till en forskarskola"

Om några timmar ska han till Skolverkets lokaler i Solna. Men först går vi från Centralstationen till Sergels torg, till Kulturhuset och terrassen där. Andreas Fejes, som i dag är professor i vuxenpedagogik i Linköping, växte upp i ett arbetarhem i Eskilstuna. Mamma var städerska och pappa elektriker och Andreas var en av de första i släkten som fortsatte plugga efter gymnasiet och som han säger det nu: När arbetarklassens kids söker sig till universitet, då är det antingen sjuksköterskeyrket eller läraryrket som hägrar. Han sökte till lärarutbildningen i Linköping, kom in och flyttade dit.
Dialekten är mer gnällbälte än östgötska trots mer än 25 år i Östergötland. Det kan se kaxigt ut i skrift, det som kommer nu men det låter inte så när han säger det. Han trodde att det skulle vara tufft och svårt, en riktig utmaning, på universitetet men insåg ganska snabbt att det inte alls var tufft. I själva verket var det ganska slappt. Andreas Fejes blev besviken och gick istället all in på allt, både studentlivet och själva studierna. Han läste dubbel- och trippelfart och fick till slut en examen som SO-lärare i grundskolan årskurs 4-9. Han vikarierade sedan, bland annat i en sexa under en längre period och det gick upp för honom att det inte var det han ville syssla med.

"Vuxenpedagogik i skuggan"

Han kände ett sug efter en intellektuell utmaning och var inte nöjd med den utmaning han hade fått på universitetet. Det lockade mer att söka till forskarutbildningen och han hade då tagit även en magisterexamen i historia och fick till slut en doktorandtjänst med fokus på vuxnas lärande. 

– Det var mycket en slump att det blev så men jag är glad att jag hamnade där. Det har varit bra, inte minst karriärmässigt, säger Andreas Fejes.

Sedan började han gräva i forskning om komvux, med intresset för historia i ryggen. Nu, som flitig debattör angående det mesta som rör vuxenpedagogik, säger han, apropå vuxenpedagogikens status, att den dels befinner sig i bakvattnet gentemot det som anses som nyttigt, medicin och teknik och att den dels står i skuggan av ”den vanliga skolan” och därmed även i skuggan av övriga lärarutbildningar.

Driver ett bryggeri

Efter intervjun, när jag transkriberar, inser jag att Andreas Fejes talar i väldigt långa meningar med många bisatser. Det är inget jag tänker på först men senare blir det väldigt tydligt. Det säger något om honom, liksom att han samtidigt bär en färgglad skjorta med mönster, driver ett bryggeri som växer snabbt och har byggt en egen musikstudio. Han är väldigt mycket akademiker men han är också en nörd som bannemej inte sparar på krafterna om han ska göra något. Han har han även jobbat lokalpolitiskt för Socialdemokraterna i många år. Komplex är nog ordet jag söker. 

– Eftersom lärarutbildningen är så tätt förknippad med den största institutionen vi har i Sverige, skolan och skolan är en ständig debattfråga som alla har åsikter om, så blir forskning som kopplar an till det, utsatt för spott och spe i det offentliga. Det andra, det jag och andra håller på med, forskning om vuxenutbildning och folkbildning, det är lite marginaliserat. Det handlar mycket om okunskap. Politiker kan till exempel väldigt lite om komvux. Det är pinsamt att se hur vissa ledamöter, från alla håll och kanter, i utbildningsutskottet i riksdagen ibland kan så lite om något de beslutar om, tycker Andreas Fejes.

Folkhögskola på agendan

Hans mission, inte minst under de tolv åren som professor, har varit att sätta folkhögskolan, studieförbunden, komvux, yrkeshögskolan och yrkesgymnasierna, på agendan. Det är många människor som berörs av dessa verksamheter och ja, finansierar man utbildning för vuxna måste man också se till att det finns forskning om det. 

– Det viktigaste vi, för jag är långt ifrån ensam, har lyckats med, är att vi så länge har pekat på just behovet av mer forskning om de här områdena. Vi har varit framgångsrika i jakten på pengar till forskning. Vi bedrev också, under många år, lobbyarbete tillsammans med folkhögskolornas parter. Till slut lyckades vi med att få till en forskarskola för folkhögskolornas lärare.

 

 

Just nu har de i Linköping sexton doktorander som forskar om komvux eller folkhögskola. Tio till om man räknar in övriga lärosäten i Sverige. Så stor har vuxenpedagogiken som forskningsområde aldrig varit tidigare och det gäller även om man blickar utanför landets gränser. 

Mer skeptisk är han däremot till att det på lärarutbildningarna handlar väldigt lite om allt det som inte rör grundskolan och gymnasiet. 

– Lärarutbildningarna ska förbereda för de sammanhang lärare ska jobba i. Det har jag tjatat om sedan 2002 när jag började som doktorand. Men det har nästan inte skett någon förändring alls. Det handlar om att folk inte kan något om det, de bryr sig inte och lärarutbildningarna är samtidigt fullspäckade av politisk klåfingrighet med nya mål.

Till slut insåg Andreas Fejes att det inte går att få gehör för sina tankar om man inte gör något på papperet, ”siffermässigt”. Så han samlade in kursplaner och litteraturlistor från mer än tio olika lärarutbildningar för att systematiskt gå igenom på vilket sätt det finns innehåll som berör vuxenutbildning och vuxnas lärande. Han kom fram till det han redan visste, att det nästan inte finns något sådant innehåll alls.  Det blev till en debattartikel i Dagens Nyheter om att våra lärarutbildningar bryter mot högskoleförordningen. Artikeln ledde i sin tur till att det dåvarande statsrådet, Anna Ekström, såg till att universitetskanslerämbetet fick i uppdrag att kartlägga och analysera hur ämnes- och yrkeslärarutbildningarna förbereder studenterna för att arbeta med elever inom vuxenutbildningen.

– Det var en framgång, men i praktiken har vi inte nått fram. Det sker säkert utvecklingsarbete på lärosäten kring detta, men inte på alla och sannolikt inte tillräckligt. Jag tänker att våra doktorander är som trojanska hästar. Alla nio forskar om komvux på något sätt och om vi sedan får in dem på lärarutbildningarna så finns det plötsligt folk där som kan driva på och som i slutändan kan påverka utbildningarna. 

 

Knäckfråga för folkbildningen

Andreas Fejes sitter i skuggan på terrassen, på min rygg gassar solen. Han skulle kunna blicka bort mot takåsarna i Vasastan. Det gör han inte. Istället konstaterar han att folkhögskolans viktigaste framtidsfråga är finansieringen. 

– Rent krasst har vi en regering som förlitar sig på ett nationalkonservativt parti som inte ser folkbildning som bra eller viktig, av olika anledningar. Vi har också en regering som både innehåller partier som har en tradition av att se vikten av folkbildningen och de som inte har det. Det är knäckfrågan skulle jag säga, hur det politiska landskapet ser ut framöver och vilken inverkan de krafterna får, som vill avveckla eller minimera folkbildningen.

En helt annan fråga är, menar Andreas Fejes och det är ingen ny fråga, den som handlar om folkbildningens syn på sig själv. Vad ska folkhögskolan göra och vad ska den inte göra? Vad är folkbildning på en folkhögskola till skillnad från det vanliga utbildningssystemet? Den diskussionen måste alltid föras, konstaterar han.

 

Andreas Fejes – Tidslinje

2000 Tar 60 universitetspoäng (med dåvarande poängräkning) på en termin. Tre gånger mer än den normala studietakten.

2006 Blir filosofie doktor i pedagogik med inriktning mot vuxnas lärande.

2008 Blir docent i pedagogik.

2012 Blir professor i vuxenpedagogik.

2019 Startar sitt eget bryggeri, Vreta Kloster bryggeri.

2022 Ger ut boken Klosteröl: en bok om klosteröl, belgisk öl och öl i belgisk stil.