Här möts alla i dansen

Det är som att vara på en klubb i Berlin. Toto Chiavettas låt ”Hunters” pumpar på, tempot bara ökar och på golvet fortsätter deltagarna vrida på sig, skruva sina kroppar, på något sätt i perfekt samklang med varandra samtidigt som de är inne i sina helt egna världar. Ett slags frihet med tydliga ramar. Läraren Afra Hosseini gå-dansar runt i salen och nickar gillande, säger något på engelska här och något på svenska där innan hon går till mixerbordet och sänker ljudet. Hon gick själv här på Åsa folkhögskola i två år kring det förra decennieskiftet. Väggarna pryds av bilder på Run DMC, Fugees och Donna Summer och det är ingen klubb, det är en gymnastiksal där utomhusskor är bannlysta men Afra Hosseini vill gärna att det hon lär ut, med dansstilen som utgångspunkt, ska vara så klubbdoftande som det bara går. Hur känns det egentligen när man dansar på klubben? Hur känns det när man kommer in i den där känslan, den där zonen?

– Min ingång är att det ska vara kul. Sedan är kanske min uppfattning om vad som är kul kanske inte samma som den alla andra har. Men jag vill att det ska hända många olika saker på en lektion, så att det finns något för alla. Jag försöker skapa många möten, de får dansa mycket med varandra, de får känna av varandras dans, säger Afra Hosseini.

Vi befinner oss i Sköldinge i Sörmland, någon mil utanför Flen. De två ettåriga 
kurserna heter Five styles och One style och i dag handlar det om house och precis som de andra dansstilarna locking, popping, breaking och hiphop, får den plats under streetdance-paraplyet. Deltagarna bär, de flesta av dem i alla fall, bylsiga träningsbyxor. Några av dem har jeans, många har grå eller svarta t-shirts. Afra Hosseini har håret i knut, byxorna är gröna och t-shirten gråsvart. Efter lektionen, i ett litet rum kallat hiphop-biblioteket, förklarar Afra Hosseini att mycket också handlar om att känna av vilket mood deltagarna är i. 

”Den här platsen knyter ihop olika generationer av dansare.”

– Jag är en positiv person, tycker om att skoja med folk och tycker om att vara personlig. Jag vill skapa en varm känsla i rummet, konstaterar Afra Hosseini.

För henne handlade tiden som deltagare på Åsa folkhögskola mycket om att hon förbättrade sig själv OCH sin dans, som hon uttrycker det. Hon lärde känna sin kropp och sitt sätt att dansa men hon knöt också kontakter, både personliga och yrkesmässiga, på skolan, ovärderliga sådana. Flera av lärarna på skolan nu gick samtidigt som Afra Hosseini och under sina år som dansare har hon jobbat med många av sina kamrater från Åsa. 

– Det är kanske sånt man inte tänker på när man går här. Den här platsen knyter ihop olika generationer av dansare. Så jag, som lärare, försöker föra vidare traditionen, säger Afra Hosseini som är tacksam för det hon lärde sig här. 

Hon understryker att skolan är viktig för hela streetdance-världen. Folk från länder som Australien, Colombia, Kanada, Frankrike och USA söker sig till Åsa folkhögskola. 

– Alla som kommer hit och undervisar vet vad den här platsen är och känner vad platsen betyder. Det som är kul med att jobba här är att folk verkligen vill nörda ner sig i musiken, i stilen och i historien. Den höga nivån gör också att det är en utmaning för mig att vara på en nivå som deltagarna tycker är värdefull, förklarar Afra Hosseini. 

”Den här platsen knyter ihop olika generationer av dansare.” Det gör att även hon blir en bättre dansare. Hon måste analysera sin egen dans, hur hon lärde sig saker och hur hon gör saker nu. På vilket sätt formar hon sin kropp när hon gör ett visst steg? 

– Det måste jag dissekera för att kunna prata om det för deltagarna. Så dansmässigt är det väldigt utvecklande även för mig, både kroppsligt och mentalt. Jag måste tänka på hur jag själv lärde mig och jag måste kunna formulera det, säger Afra Hosseini. 

Hon poängterar att deltagarna lär sig jättemycket även när de inte har en lärare framför sig, då de är själva och med sina kamrater. Söktrycket är olika stort år från år och nu har Åsa folkhögskola förändrat hur antagningen går till. Tidigare var det alltid fysisk audition på plats på skolan. Under pandemin och strax efter pandemin var det online-audition som gällde och nu senast var det både online-audition och fysisk audition. 

– Vi kände att vi inte fick den information online som vi ville ha. Nu kan folk söka
online och bor man utanför EU, får man göra en tidigare audition enbart online, plus en intervju och några skriftliga frågor. Det är för att visumhanteringen tar så lång tid. För de övriga sökande gäller att de först gör en online-audition och sedan får de komma hit för en fysisk audition i två dagar. Då får vi se hur de jobbar, hur de jobbar tillsammans och hur de är i det här spejset, berättar Afra Hosseini.

Pina Wüstenberg är en av dansarna som har kommit in. Hon är född och uppvuxen 
i Köln, har länge varit en del av ett dans-community och fick höra om skolan när hon var på ett event i Hamburg. Pina Wüstenberg som har studerat fysik tidigare, lockades dubbelt, av utbildningen men också av den trygga och ombonade miljön på skolan. Redan när hon sökte till Åsa folkhögskola var tanken att hon skulle ta med sig det hon lär sig för att själv kunna lära ut och föra traditionen vidare hemma i Tyskland. 

Det går inte att dölja om du har en dålig dag

– Tiden här har förändrat mig. Jag har alltid sett mig som en extrovert person men i Köln har jag också alltid haft tid till att vara för mig själv. Här finns det alltid folk i närheten, det går inte att dölja om du har en dålig dag. Det gör att du är tvungen att vara ärlig och tvungen att visa vem du verkligen är, säger Pina Wüstenberg. 

Hon lägger till att miljön och atmosfären gör att man till slut blir tvungen att vara lite mjukare, lite snällare även mot sig själv. Kamraten från Kalix, Elin Söderlund, är inne på samma spår. Hon brinner för danskulturen, precis som Pina Wüstenberg och Afra Hosseini. 

– När man kommer hit är det så mycket emotionellt som händer. Jag har vuxit mycket som person. Dels för att jag får utöva mitt intresse, det ger mig ett lyckorus att jag får hålla på med det jag älskar. Dels är det en plats som lockar fram många olika sorters känslor. Det är kämpigt och gör ont men det gör mig så väl ändå, menar Elin Söderlund som vet att hon alltid kommer att ha dansen i sitt liv. På ett eller annat sätt.