Då jädrar ska vi bli Lotto-Åke allihopa

28 mar 2024

Krönika Om allt går åt fanders med nya avtalsförhandlingarna – då vill jag slå ett slag för att vi alla tillsammans blir Lotto-Åke. Då jädrar ska vi ställa oss på tvären, skriver Maria Wiman.

I dag är det långfredag. Förr i tiden var detta en dag för eftertanke och kontemplation. Man skulle bära sorgedräkt och hålla sig i stillhet. På radio spelades kvalfylld musik och helst skulle dagen kännas lång som ett APT i november.

Jag ska ta tillfället i akt att hedra denna långa dag genom en stund av djup begrundan och reflektion. Jag ska tänka stora tunga tankar. Ja, jag ska fundera över Lotto-Åke.

Minns ni honom? Vilken förebild! I slutet av 90-talet kunde vi ta del av Åkes oerhörda öde i en legendarisk tv-reklam. Åkes chef ville att han skulle skriva rapport under veckoslutet. Men Åke hade vunnit på lotto och gav blanka fasen i vad chefen sa. “Du har ju hela helgen på dig”, sa chefen med myndig stämma. “Du har ju heeela helgen på däj”, härmade Åke med ful röst och tungan instoppad i underläppen. Vilken veritabel succé! “Men snälla Åke”, sa chefen märkbart irriterad. “Meen schnälla Ååååkäää”, svarade Åke och vindade med ögonen.

Ikonisk handling

Jag ska ägna påskveckans fredag åt att fundera över denne store hjälte som helt plötsligt reste sig upp och tog saken i egna händer! Vilken ikonisk handling ändå! Efter att ha blivit hunsad och körd med, nedtryckt och åthutad så tog han äntligen kommando. Med förvrängd röst och grimaserande anlete stod han äntligen upp för sig själv.

Nu är det ju tyvärr så att en försvinnande liten del av oss vinner på lotto. Jag vill på inga sätt uppmuntra till spel och dobbel, i synnerhet inte på denna gudfruktiga dag. Men man måste inte kamma hem storvinsten för att bli som Lotto-Åke.

Det handlar om ett förhållningssätt, inte bara för oss en och en utan för hela kåren. Vi måste tillsammans kroka arm, lägga tungan i underläppen, förvrida ansiktsdragen och börja ifrågasätta varje gång vi tas för givet.

När vi förväntas vikariera på planeringstid, ta ytterligare en rastvakt, jobba hemifrån när vi är sjuka, göra omöjliga anpassningar, strunta i rasten, dokumentera för att hålla ryggen fri, delta i möten som kunde vara ett mail, fortbildas för sakens skull, klicka i skolplattformar utan pedagogisk vinning, tumma på vår fritid, kompensera för bristen på speciallärare, skolbibliotekarier och elevassistenter, tillverka egna läromedel och så vidare till himlen tar slut, jorden går under och det blir stjärnstopp – då ska vi minnas Lotto-Åke och hans osannolika revansch.

Vi ska frammana den inre bilden av hur Åke satte chefen på plats och gjorde honom förbluffad bortom ord.

Det är ju tack vare oss på golvet som svensk skola inte har fallit som ett korthus i hagelstorm.

Vi är alldeles för duktiga på att plåstra, täcka upp och kompensera i ett skolsystem som svajar oroväckande i blåsten. Många av oss lever som Lotto-Åkes liv såg ut innan vinsten.

Det är ju tack vare oss på golvet som svensk skola inte har fallit som ett korthus i hagelstorm. Det är för att vi stretar, lappar i tysthet, biter oss i kinden, jobbar hela helgen och tragglar envist som kvarnhjulen överhuvudtaget fortfarande tuggar.

Slå ett slag för Åke om allt går åt fanders

Medlemmarna i Sveriges Lärares avtalsdelegation röstade under onsdagen ner SKR och Sobonas bud i avtalsförhandlingen. Det är bra tycker jag. Nu gäller det att ställa kraven högt. Jag vill ha balans mellan krav och resurser och jag vill orka vara lärare till pensionen.

Och om det inte går i lås, om allt går åt fanders – då vill jag slå ett slag för att vi alla tillsammans blir Lotto-Åke. Då jädrar ska vi ställa oss på tvären.

“Men ni kan ju inte strejka”, kanske någon nervös person säger. Det är då vi unisont, i sant Lotto-Åke-manér, med förställda röster och rullande ögon, ska svara: “Meen ni kaaan ju iinte sträääjka”. Och sedan bara kör vi! För att hedra Lotto-Åke förstås. Men mest för våra barn och deras rätt till likvärdig utbildning.