”Efter mitt underkända betyg deltog jag inte längre aktivt”

Det har alltid varit och är fortfarande knäckande för eleven att få ett betyg som innebär ett underkännande. Att påstå att ett sådant skulle motivera eleven till flitigare studier är förstås helt fel. Effekten blir i stället den motsatta: eleven tappar tron på den egna förmågan och ger inte sällan upp.

Så var det redan för 75 år sedan. I en nyligen utkommen bok med titeln ”Barn i Solgård på 1940-talet” (Huddinge hembygdsförening) berättar jag om den förfärande upplevelsen av att bli underkänd.

Min lek- och klasskamrat Ingrid och jag gick praktiskt taget alltid tillsammans till och från skolan. Vi gick i småskolan vid gamla Vistaskolan i Huddinge och Maja Landerholm var vår lärare. Året var 1949.

Då slutade jag sjunga

Promenaden tog ungefär en halvtimme och vi samtalade förstås hela tiden. Ett av våra samtal handlade om betyg:  

Utdrag ur boken ”Barn i Solgård på 1940-talet” (Huddinge hembygdsförening).

Faktum är att jag efter denna dag slutade att sjunga. Helt omusikalisk är jag inte, men betyget BC medförde att jag inte längre deltog aktivt i allsång eller skolans psalmsång; möjligen rörde jag på läpparna, men något sjungande bidrog jag inte med. Jag var ju underkänd.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.